Castlevania: Lords of Shadow 2

VARNING: INNEHÅLLER SPOILERS FRÅN LORDS OF SHADOW.

Castlevania har under många år haft stora problem med att finna sin plats i 3D. Men i och med Lords of Shadow träffade Mercurysteam mitt i prick och det var nog många som var enormt sugna på att sätta gaddarna i den utlovade uppföljaren som släpptes härom dagen. Föregångaren satte en oerhört stabil grund och potentialen var nästan rubbat hög. Dessvärre gick det inte speciellt bra.

I slutet av Lords of Shadows besegrade Gabriel Belmont Satan själv vilket enligt mig var en av de svagare boss-striderna i ett i annars fantastiskt spel. Men som tur var slutade inte spelet där utan bjöd på ett litet klipp efter eftertexterna som innehöll en otroligt cool twist. För det första hade Belmont räckt Gud fingret och blivit mörkrets furste Dracula (ett sjuhelvetes karriärbyte). För det andra gav klippet en hint om att uppföljaren skulle utspela sig i nutid. Det är också därvid uppföljaren plockar upp spåret.

Dracula är odödlig och lider av en enorm depression på grund av det. Han vill inget hellre än att lämna jordelivet men den enda som kan uppfylla hans önskan är hans före detta fiende Zobek. Turligt nog dyker Zobek upp och erbjuder Dracula just detta, förutsatt att mörkrets furste tar sina demoniska hokuspokuskrafter och besegrar en annalkande Satan och hans lakejer ännu en gång. Hela klabbet tar plats i en modern värld som är proppad med gotisk arkitektur. Visst låter det smaskigt? Det tyckte jag också då jag entusiastiskt påbörjade ett äventyr som skulle ta ca 17 timmar att klara av.

Stora förändringar har skett sen föregående spel. I föregångaren delades spelet in i kapitel som tog Belmont från snåriga skogar, mäktiga slott och titankyrkogårdar. I det här fallet är det en någorlunda öppen värld som man kan röra sig runt i. Banvariationen som fanns i första spelet är puts väck och likaså de storslagna vyerna och snygga miljöerna. Den fasta kameran som fanns (ett genidrag de lånade från God of War) är också borta vilket gör att man kan vrida kameran hur man vill för att se de grådaskiga och oinspirerande miljöerna som omger en. För om det är något adjektiv som verkligen summerar världen i Lords of Shadow 2 så är det "tråkig". Då och då lämnar man nutiden bakom (framför?) sig och springer omkring i Draculas slott. Här finns de snyggaste miljöerna men det är en bara en skugga utav föregångaren. Det kan vara ett PC-fenomen, men enligt mig är är första Lords of Shadow snyggare med bred marginal, trots HD-texture-paketet som ingår i PC-versionen. Texturerna är inte fula eller så ej heller ljuset å partiklarna, men det är något som saknas. Vid några tillfällen uppkommer det riktigt snygga vyer, mestadels när månsken smeker över gotiska katedraler. Dessa ögonblick vågar jag hävda sker färre än 10 gånger i ett spel som klockar på 17 timmar. Dessa grafiskt imponerande områden utnyttjas dock inte alls, man ser dem i några sekunder innan man skuttar ner i en klaustrofobisk och deprimerande korridor igen. Hur häftigt hade det inte varit att att klättra runt där?

Det friare upplägget som hamrats in gynnar inte spelet ur någon aspekt alls. Utvecklarna har försökt att plocka undan laddningstiderna genom att gömma dem bakom hissar, fåniga "slussar" mellan två dörrar och liknande. För mig är en laddningstid en laddningstid, även om jag gå runt ett par meter i dem. De är inte långa, men dock frekventa och irriterande. Eftersom en av Castlevanias signaturer, bra bandesign, lyser med sin frånvaro så blir detta ett tråkigt och helt onödigt problem. Men det allra värsta bandesign-brottet är de rent kriminellt usla stealth-sekvenserna som dyker upp vid flertalet tillfällen. Helt plötsligt tappar Mörkrets Furste all stridsförmåga och är tvungen att smyga för att inte bli manglad av en, max tre, fiender på någon sekund. Dessa gubbar är alltså ett större hot än demonen, stor som ett tvåplansvilla, som jag besegra nyss? WTF?!? Vem i helvete borta hos Mercurysteam såg dessa sekvenser, nickade gillade och sade att "japp, det här är en bra idé!"?.

Soundtracket är pampigt som vanligt men inte minnesvärt (ytterligare ett utmärkande Castlevania-drag som försvunnit). En del röstskådespelare gör dock ett väldigt stabilt jobb, dessvärre är manuset ingen höjdare och ej heller storyn. Ärligt talat brydde jag mig inte om storyn speciellt mycket i första spelet heller men jag var ändå nyfiken på vart det var på väg samt att slutet var briljant, Tvåan lägger ned betydligt mer fokus på storyn, tvångsmässigt så, dessutom är den väldigt oengagerande.

Någonting som är relativt intakt ifrån föregående spel är stridssystemet och häri ligger den största styrkan i Lords of Shadow 2. Man växlar mellan tre olika vapen samt ett antal reliker. Majoriteten av all utdelad demonsmisk utdelas med Draculas "Shadow Whip". Utöver det finns det ett mäktigt svärd, "Void Sword", som utöver att utsöndra ett spöklikt blått sken även suger livskraften ur fienderna. Det tredje vapnet är så kallade "Chaos Claws" som kan smälla sönder de mer bepansrade demonerna. Alla vapen har sina egna skill trees och det är rätt trevligt att uppgradera dem. Att skifta mellan de olika vapena fungerar fint och striderna flyter på fint och animationerna likaså. Ett problem för oss PC-spelare är att spelet förutsätter att man spelar med en Xbox-kontroller. Indikationerna på skärmen för Quick Time Eventen är alltså inte anpassade för mus och tangentbord. Därför måste man i hjärnan översätta alla Xbox-knappar i hjärnan innan man trycker på dess motsvarigheter på tangentbordet. Häpnadsväckande slött av utvecklarna tycker jag, men tack och lov går det att stänga av QTE- ett utmärkt tillägg! Fiendevariationen når inte riktigt samma höjder som tidigare spel, oftast rör det sig om ett gäng muterade slemproppar med hagelgevär och kulspruta eller demoner med ko-kranium som skalle. Mutanterna med maskingevär samt i stort sett alla fienders förmåga att skicka iväg en attack som eliminerar de feta comboattackerna man försöker rada upp förstör dock spelbalansen lite. Spelets bossar når inte på långa vägar samma höjder som föregångaren men det finns ändå ett antal riktigt fräcka sådana. På rak arm kommer jag endast ihåg en större boss-strid som når samma enorma skala som första spelet skämde bort en med. Den bossen är dessutom larvigt enkel.

Sammanfattningsvis vill jag hävda att det inte finns en enda aspekt i Lords of Shadow 2 som inte första spelet överglänser uppföljaren på. Stridsystememet är bra, men inte lika bra. Ljudet är okej, men inte lika bra. Storyn samt dialogen är väldigt medioker och långt ifrån lika bra. Bandesignen, banvariationen, storskaligheten, fiendedesignen, boss-striderna och grafiken är betydligt sämre än första spelet, det kan dock ha å göra med att allting är så grått. Alla fiffiga pussel som jag bröt upp tempot snyggt i första spelet är borta. Det saknas liv i spelet, ett tempo, en kreativ gnista. Det känns som om utvecklarna kom på ett häftigt koncept utan att veta hur man skulle få det till ett underhållande spel. Enligt mig finns det inget från andra spelet som jag skulle vilja överföra till första spelet. Andra spelet tillför kort sagt inget utan gör allting från lite till mycket sämre. Mercurysteam verkar inte riktigt ha fattat vad de gjorde rätt första gången och därefter konsekvent förstört det.

För mig är det här den största spelbesvikelsen sen Stronghold 3. Ser man på metacritic finns det en hel del personer som placerar det här spelet betydligt högre upp i betygsskalan än vad jag gör. Så det är mycket möjligt att de ser något som inte jag ser. Men sen är ju smaken väldigt annorlunda från person till person.

Tack för mig!

Summering:

På plussidan
+ Stridsystemet är någorlunda intakt och fungerar väl
+ Ljudet är helt okej
+ Möjligheten att stänga av QTE
+ Ett par coola boss-strider
+ Texturer, partikel å ljussättning ser skarpt och bra ut.

Det negativa
- Horribel bandesign
- Sinnessjukt usla stealth-moment
- Påtvingad öppen värld som inte gynnar spelet på något sätt
- Styltig dialog och story
- Grafik som när det kommer till helheten överträffas av föregångaren (åtminstone på PC)
- Saknar storskalighet
- Trist värld
- Boss-striderna och fiendedesignen håller inte samma höga nivå som sattes i föregångaren
- Tempot är helt förstört
- Allt är så grått!!
- Många illa gömda laddningsområden som är irriterade och inte lurar en människa.
- Finns ingen banvariation, ytterst få intressanta eller tilltalande miljöer
- Alla pussel är i stort sett borta
- Spelet är inte optimerat för mus och tangentbord, vilket för mig gjorde QTE:na helt ospelbara.
-Aldrig speciellt roligt eller engagerande