God of War (2005)

I genren arg kille som vill hämnas på stora mytologiska varelser är Kratos och spelet God of War det bästa, grymmaste och elakaste på PS2.
De må heta Dante (Devil May Cry), Belmont (Castlevania) eller Rygar, ingen är så förbannad, så hämndlysten eller så plågad som Kratos och jag älskar det!

Storyn är en rak hämnd-odyssé som saknar motstycke på PS2:an! Krigsguden Ares har gett Kratos hans krafter, som i gengäld blivit hans dugligaste soldat men samtidigt har Ares berövat honom på det som han håller mest kärt, så när gudinnan Athena vill mörda sin gudskollega och Kratos herre, är denne inte särskilt svårövertalad.

Grafiken är vacker, storslagen och helt perfekt. Musiken är stämningsfull, effekterna underbara och kontrollen superb. Man svingar sina fastkedjade svärd med vältajmade knappkombinationer och ibland dyker ett pussel upp för att luckra upp tempot lite.

Det enda negativa jag kan komma på är att spelet är för kort. Man önskar helt enkelt det skulle fortsatt ett par timmar till, efter det att man klarat av äventyret på tiotalet timmar.
Sammanfattningsvis kan jag bara säga: Gud, vilket spel!