Dead Rising

Det vore lätt att avfärda Dead Rising som ett ganska monotont actionspel där man bara slår på allt som rör sig. Även om beskrivningen tekniskt sett är korrekt, så erbjuder Dead Rising saker som vida överträffar allt jag tidigare upplevt i spelväg. Det mest påtagliga är givetvis de enorma mängderna zombies man har det tvivelaktiga nöjet att träffa på. Inte sällan drabbar man samman med hundratals fiender på en och samma gång och de tycks finnas exakt överallt. Lyckligtvis är zombies varken särskilt smarta eller snabba och Frank kan plocka upp allt han hittar för att pulverisera dem.

Just där ligger det verkligt unika med Dead Rising som får det att kännas som ett relativt nyskapande koncept. Inne i det enorma köpcentret finns nämligen hundratals butiker och varje sådan är givetvis till bredden fylld med potentiella tillhyggen. Till exempel är sportavdelningarna fulla med direkt livsfarliga prylar som golfklubbor, musikaffärerna erbjuder dödliga tillhyggen som akustiska gitarrer, i matvarubutikerna finner man tunga vapen som vattenmeloner och trädgårdshandlarna har oumbärligheter som enorma häcksaxar. Du kan till och med glida in i musikaffärer och slita åt dig en trave CD-fodral att kasta på anstormande zombies.

Capcom har lagt ned ett oerhört arbete på alla föremål och trots att man kan slakta zombies med allt från parkbänkar till fotbollar och motordrivna gräsklippare känns inget ogenomtänkt. Varje vapen har sin egen funktion, hastighet, styrka och inte minst ljudeffekt. Det ger spelet en enorm variation och lyckan är fullständig när man flyr undan ett tiotal blodtörstiga zombies genom att krossa ett skyltfönster, bara för att finna att man hamnat i en järnvaruhandel med ett stort urval av motorsågar.