Brothers: A Tale of Two Sons

Spelet börjar så ruggigt bra. En kort flashback från när den yngre brodern mister sin mor. Detta är en bra grund i spelet som på ett smidigt och snyggt sätt berättar varför han inte kan eller våga simma. Man kan själv sätta sig in i situationen. För några dialoger finns inte utan du får själv tolka vad karaktärerna säger. Efter att pojken sörjt över sin döde mor får han syn på sin äldre bror som kommer med deras far på en skottkärra som är döende. Bröderna beger sig nu ut i den vida världen för att hitta en träd som har botemedlet till deras far.

Det tar nästan en timme för mig att komma in i de svåra och klumpiga spelkontrollerna och det händer ofta att jag dör för att jag misslyckas att hålla reda på alla tangenter. Kör du på PC så styr du alltså ena brodern med W,A,S,D och den andra med piltangenterna. Du ska även interagera med mellanslag och den högra kontrolltangenten. Det blir ganska mycket att hålla reda på när bröderna ska samarbeta samtidigt. Här besitter du inte bara ena brodern utan båda på en gång. Det är ett så sjukt bra koncept men det blir lite krångligt och som jag förstått det så verkar många hålla med mig om det.

Grafiken är riktigt snygg och jag satt och njöt av den flera gånger. Jag bara stod stilla och beundrade den vackra miljön. Atmosfären är också riktigt bra. Spelet ser så där jättegulligt och harmoniskt ut fast när det ligger döda jättar som skapat floder av blod lite varstans så ser det inte lika harmoniskt ut utan jag frågar mig själv om jag fortfarande spelar samma spel. Det är en viktig del i spelets gång som visar spelets mörka och sorgsna sidor. Ett annat exempel är när du ser en man som har bestämt sig för att ta livet av sig genom att hänga sig och du måste snabbt få bort repet om halsen på honom. Det är få gånger som jag blir så berörd i spel men Josef Fares lyckas verkligen göra mig det i detta mäktiga spel.

Jag hade aldrig några jättehöga förväntningar på det här spelet. Den enda film som jag kan säga att han gjort bra är Farsan. Han lyckades att göra några sorgsna scener i den och ännu en gång lyckas han sätta huvudet på spiken.

Utan att berätta slutet för er nyfikna av spelet så är det bland det snyggaste som jag har skådat. Tårarna slutade faktiskt inte rinna utan de fortsatte i 10 minuter. Ett riktigt emotionellt slut är det verkligen och det är det här som det tre timmars långa spelet har byggt på.

Plussidan
+ Smarta pussel
+ Snyggt berättat
+ Lysande story
+ Mysig grafik
+ Intressanta sidouppdrag
+ Intressant spelmekanik

Minussidan
- Ingen vidare musik
- Irriterande kontroller