Svenska
MEDLEMSRECENSION

Outlast

Under E3-eventet så visade dem upp lite gameplay från spel och rätt vad det var så visades ett spel där man gick med en kamera i mörkerseende. Det fångade mitt intresse men jag märkte snart att detta var ett skräckspel och ingenting annat. Som den fegisen jag är så minimerade jag fönstret och tog upp det så fort videon var över. Detta är inget jag tänker spela, tänkte jag för mig själv. Trodde jag, ja.

När spelet startas och jag som spelare befinner mig i en bil och styr mot en övergivet mentalsjukhus så känner jag mig inte så kaxig. Det här kommer suga så hårt kände jag. Jag vill inte mer. Bara när jag går ut ur bilen så överraskar spelet mig av hur snyggt det är. Snygg grafik, snygga rörelser och spelbarhet. Detta kan ju ändå bli riktigt trevligt kände jag.

Snart finner jag mig själv inuti sjukhusets väggar som tycks ha mycket historia inom sig. Det känns inte särskilt tryggt att gå runt helt ensam med en kamera som hjälpmedel. Inget att skydda mig med, ingenting alls. Kameran går ju såklart på batteri också så jag måste snåla. Det tar inte mer än fem minuter för mig att hoppa till och slå knäna i skrivbordets undersida och skrika så hela kvarteret hör. Ett kolsvart rum där någon gör en plötslig rörelse.

Mönstret upprepar sig då och då och jag blir lika rädd varenda gång. Snart möter jag till och med en patient i mörkret vilket får mig att lägga benen på ryggen och leta upp närmsta gömställe som i detta fall blir ett skåp. Snälla öppna inte dörren, snälla öppna inte dörren, snälla öppna inte dörren. Jag tittar ut och finner att ingen är där. Han är borta. Jag fortsätter att leta efter de två strömkällorna. Jag hittar den första och ska öppna dörren som jag stängt bakom min rygg för att hitta nästa då patienten står mitt framför mig och jag ger ifrån mig ett gallskrik. Jag lyckas göra en manöver och springa förbi honom efter att ha blivit slagen två gånger och kastar mig under en säng. Ännu en gång så klarade jag mig. Jag hade tyvärr inte sån tur hela tiden.

Storyn känns ganska enkel till en början. Jag är en journalist som ska undersöka detta skräckinjagande ställe men framåt slutet blir den alltmer intressant. Spelets slutliga uppdrag får ett syfte och det är inte bara att jag hittade tillräckligt information och tog mig därifrån, inte alls. Jag tänker inte säga vad som händer men det var över förväntan.

Spelet har lagom svåra pussel och det finns varken för få eller för många utav dem. Bra variation på fiender. Ibland är de stora fiender, ibland är det smala som har plankor som vapen, sen finns det en doktor som gärna vill hugga mig mitt itu med sin köttyxa och ibland är det till och med ett skräckinjagande spöke som jag en gång trodde jag blev av med genom att stänga dörren. Snart insåg jag att han kom emot mig under dörren, ännu en gång skriker jag och springer min väg.

Outlast är verkligen ett skräckspel som lyckats på många viktiga punkter. Jag är verkligen nöjd med spelet och nu känner jag inte längre ett behov av att bli skrämd längre, (tack och lov). Jag hoppas innerligt på att man kan göra detta till någon slags serie och göra det ännu bättre.

Plussidan
+ Perfekt atmosfär
+ Intressant story
+ Fantastisk grafik
+ Skrämmande fiender
+ Bra dialoger
+ Superbt tempo
+ Kameran håller inte för evigt

Minussidan
- Bitvis enformigt
- Förutsägbart då och då
- Halvdana röstskådespelare

Samlat betyg: 8.5/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10