Grand Theft Auto IV

Det anses vara ett farligt spel. Moraltomtar världen över är mer eller mindre rädda att deras barn kommer utvecklas till framtida psykopater om de spelar detta djävulskap, samtidigt som vi medvetna spenderar timmar med att slå ner korvgubbar och fly från dussintals polisbilar. Ja, detta "sjuka spel" är precis så roligt.

Jag har svårt att föreställa mig ett spel likt Grand Theft Auto IV. Visst, föregångarna har en viss likhet med hur spelet är uppbyggt och själva grund idén. Men utförandet har märkbart förändrats och tagit till en mer realistisk ton. På ytan är spelet väldigt mörkt och det är väldigt få starka färger. Spelet tar sig själv på mer allvar men lyckas ändå ha kvar den där GTA-känslan från de tidigare delarna, mer eller mindre. Och eftersom spelet är kraftigt storybaserat så tänker jag gå över den punkten först.

I Grand Theft Auto IV tar man rollen som Nico Bellic, en före detta soldat som flyttar till Amerika för att leva den amerikanska drömmen och för att fly från sina problem som inträffade i hemlandet. Händelser han helst vill glömma och målet är att starta om från grunden. Redan under inledningssekvensen så får vi insupa spelets atmosfär och det man ser är i princip det man får. Spelet är nämligen inte större än en grå storstad, vilket kan kännas som en liten besvikelse då lite miljövariation inte hade skadat. Men som det är nu och hur spelets story är uppsatt så tycker jag ändå det fungerar. Det är inte liksom så att jag genast började tycka att spelet fattade fler miljöval, utan det var bara något som jag tänkte kunde ha varit roligt. Men som sagt, så är det inte ett alltför stort problem då staden fortfarande är en stor och levande spelvärld.

Hursomhelst, Nico kliver av skeppet han kom i och träffar sin hoppfulle kusin på hamnen och spelet kan ta sin början. Man får genast vänja sig vid bilstyrningen medan man är påväg hem till Roman. Till en början så kändes kontrollen klumpig och osmidig. Det var nästan helt omöjligt att fixa perfekta svängar och man hade lite kontroll. Men ju mer man körde runt i diverse bilar, desto mer van blev man. Sedan var kontrollen inget problem längre och man kände sig mer involverad i bland annat biljakter, istället för att man bara krockar in i allt.

Nu kommer jag av mig känner jag. Det visar sig tillslut att Roman hade ljugit för Nico om att han hade det bra och bodde i ett fint hus med en massa kvinnor och fina bilar. Nico blir, naturligtvis, besviken och bestämmer sig för att göra något åt saken. Det visar sig också att Roman är skyldig en massa pengar till diverse kriminella, så Nico tar sin kusins ansvar och hjälper honom. Det är här spelet verkligen tar fart och man börjar träffa fler och fler personer som antingen behöver hjälp med olika uppgifter eller så är de bara där för att föra vidare handlingen, vilket är förståeligt. Man börjar smått med att jobba på Romans taxifirma, för att så småningom börja jobba för en maffia, utan att det känns helt osannolikt. Spelet tar risker men handlingen är ändå enkel att följa då man endast följer en persons perspektiv. Spelet vill också gärna påminna spelaren att det fortfarande är ett allvarligt och mörkt spel, så ibland kan spelet ta sig en riktigt mörk och brutal riktning, vilket jag gillar, naturligtvis. Det är endast ibland som jag känner att spelet är för mörkt och vågat för sitt eget bästa. Det är inte alls lika lekfullt som låt oss säga San Andreas, men spelet har ändå sina lite "larvigare" moment. De är inte lika frekventa bara.

Jag kanske fick det att låta lite otydligt vad jag menade. Men jag gillar storyn, det gör jag verkligen. Två tummar upp för Rockstar för att de vill försöka med lite mörkare teman och ta sig själv mer på allvar. Det är bara ett fåtal gånger som jag kände att en händelse kunde gjorts på ett annat sätt. Det är endast mot slutet som jag kände att spelet inte riktigt höll samma kvalité som de två första akterna. Vissa karaktärer och uppdrag var där, bara för att vara där. De kändes inte helt lika komplexa som tidigare. De lyckas ändå bygga upp ett klimax som känns belönande. Det kändes verkligen som att spelet visste när det skulle sluta och det gjordes på bästa möjliga sätt.

Förutom spelets huvuduppdrag så finns det tillfällen då man kan fråga efter frivilliga jobb av sina kontakter. De går oftast ut på att sno bilar eller bara skjutsa en person från punkt A till punkt B. Till en början var dessa uppdrag hyfsat roliga tidsdödare, men tillslut kändes de alltför repetiva för att fortsätta med, trots att vartenda uppdrag hade en unik twist i sig.
När man inte gör någon form av uppdrag så finns det en del att göra i Liberty City. Man kan delta i race, bjuda ut en polare och bli alldeles packade efter en alltför lång fyllefest i baren. (det är förövrigt hysteriskt roligt att försöka köra bil och få polisen efter sig för rattfylleri.) Eller så åker man bara runt och spränger saker i luften. Sistnämnde är det jag (och förmodligen många andra) tillbringat mest tid åt under min genomspelning av Grand Theft Auto IV. Att bara sno en bil och köra ihjäl oskyldiga invånare på trottoaren är ett sätt att få polisen efter sig och det är då det roliga börjar. Jag och polare har spenderat timmar på att bara hålla och skapa kaos omkring i staden. Det är standarden, trots att det alltid resulterar i att man blir ihjälskjuten av fyrtioelva pansarskyddade SWAT-poliser (i det här fallet är det dock N.O.O.S.E.) för att sedan bara göra om allt igen. Och igen.

Det är otroligt roligt tidsfördriv och vad som hade varit ännu roligare i det här fallet är om det faktiskt fanns mer att göra i staden. Som jag sa tidigare så fungerar det rent storymässigt, men när man bara ska förstöra saker och ha allmänt roligt så finns det inte så mycket variation. Spelet fungerar väldigt realistiskt också, vilket jag har hört att folk inte gillar. Jag kan förstå dem, till viss del. Man blir väldigt snabbt ihjälskjuten för att sedan behöva betala en hutlöst hög sjukvårdsräkning. Bilkrascher kan sluta med att man kanske kör in i en stolpe för att sedan flyga ut från vindrutan. Men helt ärligt så är det lättare att leva sig in i spelet när det känns mer verklighetstroget och jag har inga problem med det alls. Eftersom det blir mer hysteriskt när något galet inträffar och man får bevittna Nicos reaktion.

I sin helhet så är Grand Theft Auto IV, trots några år på nacken, fortfarande riktigt underhållande. När jag för några år sedan spelade spelet för första gången hos en polare så var allt kaos och alla galenskaper det som fick mig att fastna för spelet. Inte spelets huvudstory. Nu var det helt tvärtom när jag själv hade införskaffat spelet. Nu var storyn meningen till att jag startade spelet och om jag ibland kände för att kanske slå ner en tant med en basebollklubba, då gjorde jag det. Spelet är fortfarande inte helt felfritt, då vissa buggar och checkpoint-placeringar känns aningen udda. Jag har inte gått in i detalj i spelets mer märkbara problem. Som buggarna till exempel, de är inte alltför farliga, de kan istället vara det raka motsatta och vara sjukt skrattframkallande. Men jag skulle ljuga om jag inte sa att spelet har ett fåtal allvarliga grafikbuggar, såsom att falla igenom objekt man egentligen ska kunna gå på. Och ibland kan viktiga karaktärer fastna igenom objekt så att man inte kan fortsätta uppdraget.

De här inträffar hyfsat sällan, men när det väl händer så kan det vara extremt frustrerande. När det kommer till checkpoints, så är de verkligen inte generösa med dem. Utan om du dör under ett uppdrag så blir det sjukhus för dig. Vilket är förståeligt när man inte är under ett uppdrag, men under uppdraget så blir det frustrerande så in åt bomben. Det räcker med att man dör precis på uppdragets slut så måste man börja om från början. De enda gångerna det ges ut checkpoints är under de "stora" uppdragen. De uppdrag som kommer påverka storyn något drastiskt. Det här är ett problem som jag anser att Rockstar borde ha uppmärksammat lite mer.

Rent tekniskt så är spelet snyggt, med trevliga bilmodeller och snyggt renderade ansiktsanimationer. Det händer att vissa texturer kan vara lite för lågupplösta, men i överlag så ser spelet riktigt bra ut. Detsamma går att säga om spelets ljud. Det korta musikstycket vid slutet av varje uppdrag är alltid lika mäktigt att höra.

I alla fall, jag tror jag fått mitt sagt om Rockstars fjärde insats i Grand Theft Auto-serien. Jag tycker mycket om spelets story och att det faktiskt tagit till en mörkare ton och rent allmänt är spelet riktigt bra. De brister som spelet har som dåliga checkpoints, är något av ett problem som sänker ner helhetsintrycket en aning, men samtidigt så förstör det knappas själva upplevelsen som man kommer att ha med spelet i sin helhet. Jag var inte riktigt lika peppad eller redo för femman, men jag är mer än övertygad nu att Rockstar verkligen kan visa vad de går för!

Cousin, let's go bowling!

_Cpt. Price

Testad version: PlayStation 3

[Grafik] 8
[Ljud] 9
[Spelbarhet] 8
[Hållbarhet] 8

Plus: Fantastisk story, bra röstskådespelare, riktigt bra karaktärer, levande värld, härlig musik, mycket att göra.

Minus: Dåligt checkpoint-system, ett par irriterande buggar.