Svenska
MEDLEMSRECENSION

Duck Tales Remastered

Den nostalgiska nerven kittlade till ganska rejält när man för första gången fick höra talas om att det skulle komma en remake på ett utav 8-bitarnas glada dagars bästa spel. Och inför varje klipp som har delats med oss, har tungan hängt likt en våt slips nedan för hakan på mig.

Många frågor har självklart cirkulerat i huvudet inför releasen, där kanske en av de allra mest viktiga varit musiken. Originalet innehåller några av de bästa melodierna som har komponerats till den lilla gråa lådan (där måntemat framstår som det främsta av dem), och skulle de nya utvecklarna kunna matcha dessa. Svaret är ett rungande ja.

Wayforward har verkligen lyckats sätta sin egen prägel på de ljuva toner som strömmar ut genom högtalarna när man tar sig an Farbror Joakims jakt på skatter och andra värdefulla föremål.

Att de även har samlat alla röstskådespelare från Tv-serien är en fröjd, då jag själv har sett alla 100 avsnitt med originalspråk, så för mig var det inga konstigheter att höra Farbror Joakims härliga skotska dialekt, även om det inte finns något att klaga på hos den svenska dubbningen när det begav sig.

Tyvärr medföljer detta ett utav spelets största brister, och det är tempot. Då dialoger och handling tar upp speltid. Jag säger absolut inte att något fel har gjorts, då det fortfarande är en väldigt charmig touch som ger spelet känslan av en förlorad Tv-episod, men när du spelar om bana efter bana, så ter det sig rätt tjatigt att behöva trycka på startknappen för att hoppa över en sådan del.

I övrigt är spelet mycket vackert med handmålade bakgrunder och karaktärer. Varje bana är utsökt detaljerade, och i vissa men väldigt få fall blir det nästan lite svårt att urskilja vad som är en väg att gå eller ett plötsligt fall ner i avgrunden, men som sagt, det är en mycket liten petitess som går snabbt över.

Under spelets gång blir man även påmind om hur vi som spelar idag är relativt bortskämd, med åtskilliga continues och mer extraliv än vad man gör av med, för DuckTales är väldigt oförlåtande. Har du klantat dig igenom en bana och spenderar dit sista liv på en boss och misslyckas, så är det helt enkelt bara att börja om från början. Visserligen behöver du åtminstone inte spela om föregående banor som du redan klarat av, så det är i alla fall lite tacksamt.

Kontrollen är smidig när man kan den, men samtidigt är det lätt att glömma bort sig och skadan är skedd, vilket kan ge illusionen av klumpighet, men är man bara med på noterna flyter det på utan problem.

Många små ändringar har även gjorts här och där inför varje bana ur ett berättande perspektiv, och det hjälper verkligen till med att få utlopp för din egen upptäckarglädje. Och bossfighterna som var ganska enkla på sin tid, har även här putsas till och fått en helt ny dimension.

Wayforward har även gjort valet att utveckla två specialgjorda banor i form av Joakims egna pengabinge och vulkanen Vesuvius, och detta är ju mer än annat välkommet då DuckTales i slutändan är ett rätt kort spel, som går lätt att klara av under timmen när allting sitter. Som tur är, är omspelningsvärdet högt.

Att samla skatter denna gång sätter inte längre ribban för ett nytt highscore, utan du kan också använda dina surt förvärvade pengar till att låsa upp godis som artwork och annat smått och gott. Och det tål även att nämnas att denna gång kan man även ta sig en simtur i pengavalvet och det är ju inte helt fel.

För att avrunda det hela så måste jag säga att Wayforward har gjort ett strålande arbete med att ge nytt liv till allas våra favoritankor, och detta är inte bara spelet för dig som spelade originalet utan också för dig som vill få chansen att ta del av ett tidlöst mästerverk i ny tappning.

Samlat betyg: 8.3/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10