Svenska
MEDLEMSRECENSION

The Witcher 2: Assassins of Kings

Realism inom fantasy är visserligen en paradox, men trots det så älskar jag fantasy som utspelar sig i en så realistisk värld som möjligt, fantasy som inte försöker glamorisera tillvaron, utan skapar en bild av en värld så nära vår egen som möjligt. Jag har dock ingen större expertis inom området, mottar gärna tips på böcker. Undviker dock gärna utskällningar från självutnämnda fantasyexperter för vad jag skrivit i recensionen.

Med realism i fantasy syftar jag inte till att det inte ska få finnas alver, dvärgar och magi, det får det gärna finnas.

Vad jag menar är att The Witcher 2 är skitigt och jävligt. Människor, alver och dvärgar ser för jävliga ut. Det finns ingenting vackert med dem. Det är leriga gator och slitna gamla trähus. Enorma vita slott existerar överhuvudtaget inte. I The Witcher 2 ligger fokuset främst på folket, inte på rika kungar och länsherrar.

Fantasy som t.ex. Sagan om ringen (filmerna) har såklart sina kvalitéer med, men det är i såna här skildringar som man verkligen ser vad genren är kapabel till. Genom att fokusera på saker så som rasism, utanförskap och andra ämnen som var aktuella både under det feodala samhället och dagens samhälle lyckas man effektivt göra någonting som känns relevant på ett sätt som en stor del av det jag upplevt i genren aldrig varit.

Vad som dessutom förstärker känslan av realism i The Witcher 2 är att ondska eller godhet inte existerar. Alla människor är kapabla till att agera på olika sätt beroende på situationen. En man som dödat kungen och försatt hela landet i inbördeskrig kan visa sig ha goda intentioner. Bara för att du gjort någonting som kan anses moraliskt förkastligt betyder det inte att du är en genomond människa.

Detta återspeglas i valen du tvingas göra i The Witcher 2. Medan spel som Mass Effect tvingar dig vara god eller ond, exempelvis genom att låta dig välja mellan att utplåna en hel ras av utomjordingar som ställt till problem för dig, eller skona dem, saknar The Witcher 2 såna uppenbara val.

Valen man gör i The Witcher har både positiva och negativa konsekvenser. Exempelvis får man under spelets gång välja mellan att ge sig efter och döda en rasistisk kommendör över en by eller att låta honom fly och rädda ett par hjälplösa individer som riskerar att brinna upp.

Räddar man dem hjälplösa personerna kommer det innebära att kommendören flyr och fortsätter förtrycket till den grad att byn till slut faller och invånarna drivs ut i skogen (vilket man såklart inte vet när man ställs inför valet). Ger man sig efter honom får dock oskyldiga personer sätta livet till. Möjligtvis ett dåligt exempel eftersom det framstår lite väl svart eller vitt när man vet konsekvenserna, men när man inte vet det kan valet tyckas självklart, om man inte tänker igenom det ordentligt.

Det är val av den här typen som spel behöver. Inte val om man vill se en grön, röd eller blå explosion. Walking Dead var det senaste spelet som fortsatte trenden att ställa spelaren inför obekväma val, där spelaren tvingas inse hur långt han eller hon är villig att gå för att uppnå ett visst mål.

Finns det något man kan klaga på är det väl att spelet tyvärr är rätt sexistiskt. Även om kvinnorna är starka individer så objektifieras de vid ett par tillfällen samt ges märkliga fetischer till synes helt utan anledning. För ett spel som annars är så vuxet är det här märkligt.

The Witcher 2 fångar även den fascinerande politiska aspekten av medeltidssamhället. The Witcher 2 skildrar kaoset som uppstår efter att två mäktiga kungar dött och konflikterna mellan dem angränsande kungadömerna i kampen om att få dela upp dem försvagade, kungalösa, kungadömena. Det kanske låter som jag motsäger mig själv, eftersom jag sagt att The Witcher 2 skildrar livet för folket, och inte kungar och länsherrar, men det tillhör ytterligare en av spelets meriter, hur det lyckas sammanväva folkets liv med dem nobla adelsmännens, utan att bli för präktigt och tappa sin skitiga realism.

Lägg till ett fantastiskt stridssystem, grafik som är utom denna värld bara på high-inställningarna (ultra klarar inte ens min relativt nya dator), stämningsfull musik, komplexa karaktärer, en levande spelvärld med otrolig atmosfär och mängder av intressanta bonusuppdrag som man faktiskt orkar ta sig tid till att spela, och The Witcher 2 är ett av de bästa rollspelen jag någonsin spelat - möjligtvis det bästa.

Samlat betyg: 9/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy