Bioshock

Jag har kommit fram till mitt mål. Där helvetet regerar och inget tecken på liv syntes. Allt vi ha ihjäl mig, tortera mig, bränna mig och stycka mig. Det verkar som att jag får begå en synd värre än den andra. Man som kvinna. Allt ska bort. Beväpnad med endast en skiftnyckel står jag mot ett val: Förinta eller förintas. Det måste finnas en väg ut från Rapture.

Något spel som Bioshock finns verkligen inte att få tag på på. Den mystiska atmosfären och den läskiga upplevelsen får även den mest modiga styckmördaren att skaka. Varje punkt som man tar sig igenom i en transport innehåller alltid något nytt otyg. Varje människa bakom masken vill ut ifrån sin själ, men det är den falska kroppen som hindrar dem. En kropp full av spruthål, blod och maskeradkläder. Alla gottar sig på att andra blir dödade. Vissa bildar sina egna grupper för att bränna eller frysa ihjäl sina offren för att dricka en flaska vin eller bryta kassaskåp för att stjäla djävulens verktyg, mumma.

Som karaktären i Bioshock är du en man med ett mystiskt förflutet. En protagonist som enda överlevande från ett brinnande fartyg blir kvar öde i havet någonstans. Chockad och med världens värsta huvudvärk måste man simma till ett mål där det finns frihet att ströva runt. Vår inkognito person lyckas hitta en väg till en kapsel. Första intrycket är att man märker hur otroligt grått och trist det är. Man märker plötsligt att man har en radio till hands. En annan mystisk typ vid namn Atlas blir ens hjälpreda. Han varnar dig om du ska stöta på ett eller ett annat otyg. För att överleva den helvetiska stad gäller det att vara utrustad. Atlas ger oss indikationer för mediciner eller vapen i början. Nu när vår protagonist är beväpnad gäller att fly till sin frihet, och att överleva på kuppen.

Bioshock fungerar som en förstapersons skjutare, men med ett mer annorlunda känsla för kvalitet och historia.

Låt mig börja med staden Rapture, ett underverk vid namn Andrew Ryan. Vi får via en massa röstmeddelanden en liten förhistoria på vem Ryan är. Ryan var trött på hur vårt kära jordklot hade blivit så han gjorde, gud vet vad, en stad under vatten. Rapture fungerade snabbt som en turistattraktion och många teatrar och restauranger blev till, t.o.m. ett rum för att föda upp bin och göra honung. Men snabbare än vad Ryan hade anat som blev Rapture mer en dröm som blev sann. En stad där folk kunde bo och trivas utan att tänka på helgon, religion eller all ondska som världen ovan hade skapat. Men det slutade med total katastrof. Folket i Rapture festade på sina slantar på horor och sprit, använde sina krafter på fel sätt och blev nedbryta till djävulska små demoner. Och på köpet också alla små döttrar som var en tillhörde en familj i Rapture. Numera så går de omkring i det läckande och förstörda Rapture med sina så kallade Big Daddys, deras högra hand. Alla vuxna har blivit som galna av alla plasmids att de dödar vad som en kommer i deras väg, inklusive döttrarna som kallas för Little Sisters. Man får under spelets gång höra folk via deras röstmeddelanden. Vissa påstår att dessa döttrar är hoten till Rapture medans andra ser en mer positiv sida om dem. Inklusive en viss kvinna som på samma sätt som Atlas följer dig med via röstmeddelanden. Alla gånger kommer man ställas inför svåra val i Rapture.

Det är tufft att leva i Rapture. Speciellt utan vissa händiga föremål. Du kan lätt plocka upp ett maskingevär eller en laddad pistol. Det gäller också att du uppgraderar dessa vapen för bättre eldkraft och mer ammunition. Ditt första vapen blir en skiftnyckel och en spruta plasmid med elektrolyter. Plasmids är utmärkta för de kan distrahera fiender och ge dig ett bättre övertag mot alla fiender dö möter. En beskrivning kommer vid varje plockat vapen, plasmid eller föremål som kan hjälpa dig på traven. Ditt sätt att spela påverkar också valen. Ska du döda en Little Sister för mer Adam eller släppa henne och få en fin present ifrån kvinnan du mötte i början?. Att döda en stackars lite tjej tycker jag är för grymt så jag avstod under hela min spelomgång. Det finns faktiskt en fördel med att inte döda Little Sisters. Belöningar för att du räddar dem blir allt bättre och kan kännas mer värt än att får mer Adam för att uppgradera dina föremål. Adam kan spenderar på att göra pussel enkla eller att göra din möjlighet att undvika säkerhetskameror betydligt lättare. Du spelar som du vill i Rapture.

Jag älskar verkligen hur Rapture är uppbyggt och hur det fungerar. Det ska alltid jämnt kännas som en hjärtklappning då man möter en Big Daddy eller Splicers som hoppar upp på dig och styckar dig. Banorna är mörka och ibland kan det kännas till väl för ohyggligt, som mötet med viss plastikdoktor. Det finns gott om otyg i Rapture. Som jag sa i början så är alla drogade av plasmids och kan inte kontrollera sig. Det kan kännas lite lamt om en erfaren förstapersons skjutare tar itu med spelet. Vissa Splicers man möter har en klassisk taktik som alla känner: Den går och gömmer sig i ett hörn och väntar bara på att bli dödade. Fast där finns en stor fördel eftersom allt ska kännas så psykat och läskigt som möjligt.

Ljudet är stämningsfullt och bjussar på en hel del överraskningar. Spelet utspelar på 50-talet och man får höra en hel del klassiska visor. Ibland så kan det vara knäppt tyst som då man går in till en bar, men med ett knapptryck så kan du spela ljuv musik från jukeboxar. Vid allvarets stunder så byts den härliga musiken mot aggressiv musik som passar som handen i handsken. Det bygger upp stämningen väldigt bra med tanke på att Rapture är en stad full av otrevliga händelser.

Spelet har dock en väldigt stor nackdel, och det är det enda som skiljer den ifrån att få mästerbetyget. Rapture känns så omåttligt repetivt. Med tanke på att det är en stad under vattnet borde det bjuda på mer än att bara bryta upp kassaskåp, hacka sig i automater och hälsoautomater. Allt för bättre priser och för att ha en välfylld plånbok. Det känns också drygt att alla fiender måste se likadana ut och verkar ha samma möjligheter. Splicers borde också få en möjlighet att använda de mer kraftfulla vapnena som gevärs-och rakettornen har istället för att skiftnyckel och pickadoll till hands. För lite större utmaning så att säja. Och alla förutom mini-bossarna borde ha möjlighet till att använda plasmids också. Bara ett stycke klagomål från min hjärna.

Mycket går att beskriva, mycket går att utforska och mycket händer i Rapture. Det är en väldigt naturlig spelupplevelse som skiljer sig utöver det vanliga. 2K Games har nästan tänkt på allt. Fiender, handling, huvudkaraktär och speciella föremål. Hade de bara tänkt på att göra spelet lite mer innehållsrikt så hade det fått ett toppbetyg. Antingen så får du en tår i ögat över slutet eller så blir det den lyckligaste stunden i ditt liv. Du är väl inte rädd för att ta en tur i Rapture och rädda ett par småtjejer, hjälte?

Betyg
Spelet: 9/10
Grafik: 10/10
Ljud: 10/10
Kontroll: 10/10
Karaktärer: 9/10
Story: 10/10

Over-All: 9/10

+En gripande och majestätisk historia där helvetet får ett besök av en räddande ängel vid namn Jack.
-Repetivt som tusan, men vad gör det? Köp spelet om du vill bli glad.

THE STORY ABOUT A BIG DADDY AND HIS LITTLE SISTER:
http://www.youtube.com/watch?v=eW0AuyCTBkU