Spyhunter

Jag: en spion. Min vän: en bil. Mitt mål: stoppa all galenskap. Mina handlingar: Skjuta, bomba och förstöra! Akta er alla lömska spioner! Spionjägaren är här för att göra er alla ett minne blott!

För att göra ett klassiskt racing-spels historia kort så handlar Spy Hunter om en hemlig agent från en räddningspatrull. Hans uppgift är att förhindra världsherravälde och bränna gummi. Under sin gång mot att rädda världen så får han tillgång till ett gäng häftiga prylar som är till stor hjälp mot alla fällor han kommer att möta. Detta är denna lite mer dolda remaken som inte föll så många i smaken. Många tyckte att simulatorn var värdelös och att spelet led av på tok för många buggar. Hur upplevde jag då en remake för första gången i mitt liv? Jag tar på mig min fina kostym och Matrix-glasögon och sätter mig till rätta i "Interceptor" för att ta reda på svaret.

Spelets handling kretsar kring att världen befinner sig i trubbel. En organisation vid namn NOSTRA är en mäktig sådan som har flera baser runtom världen. De sysslar med olika experiment, mat och internet. Deras ledare Daemon Curry har satt sin plan i verket, nämligen genom att mörklägga staden och släppa loss en ny sorts anarki. För att stoppa detta har en annan organisation vid namn IES framställt ett lag de kallar för "Spy Hunter" som ska försöka stoppa denna galenskap. Ledare i laget är Alec Sects som har fått i uppgift att ta varsamt hand om "Interceptor", ett specialfordon med olika tips och tricks. Bilen kommer säkert få dig att påminna om Knight Rider, eftersom det finns en röstlåda och att bilen kan transformeras. Så medans Alec orsakar trubbel för NOSTRA kan "Spy Hunter" sabotera alla deras baser så de blir harmlösa. På så sätt kan IES tvinga ner Daemon på knä.
Spelet kan börja!

Vi börjar vår episka resa genom att testa Interceptor på IES-träningsbanan. Där får man en snabb introduktion av hur bilen fungerar och dess fördelar samt nackdelar. Olika objekt kommer finnas synliga på skärmen för att göra ditt äventyr något enklare. Om du lyckas klara av huvudobjekt och klara av banan så förflyttas du direkt till nästa nivå som blir svårare och kräver mer precision ju längre du kommer. Känner du för en lite större utmaning kan du klara resten av objekten för att låsa upp hemliga fusk koder, videor och annat specialmaterial. Du låser även upp bättre vapen.

Bilarna är spelets allra största problem. Det kan kännas roligt att köra runt med en bil vars realism kan liknad vid en Hot Wheels-leksak. Du kommer lätt märka att bilen studsar och ger ifrån sig mystiska buggar då du bara nuddar en fiendebil. Det har ju sin fördel eftersom spelet ska vara anpassat med barn. Barn som tonåringar kommer nämligen tycka att de känns väldigt skojigt att skjuta sönder en pansarbil och med tanke på att det finns många genvägar. Mest roligt hade jag vid de olika sjönivåerna då man kan antingen välja mellan att köra på blåa hav eller land. Bilen kan nämligen transformeras till en båt på ett riktigt coolt sätt som känns också väldigt roligt.

Banorna har ett lagom innehåll på 12 banor. Där stöter man alltid på ett nytt objekt för varje ny bana som man låser upp. Det kan vara allt från förstörelse till att skydda varubilar. Spelet saknar här en viss fantasi. Det känns ungefär som att alla banor är densamma. Oavsett om jag kör loss i Frankrikes gator eller befinner mig i Amerikas djungler så känns det rätt fantasilöst. Det är ungefär samma känsla som jag fick ifrån Stuntman. Sen har jag också problem med spelets svårighetsgrad. Vissa uppdrag går att klara av på under en minut medans andra är irriterande svåra. En del uppdrag måste spelas igenom flera gånger om och om igen för att man skall kunna resten av objekten, bortsett från huvudobjektet. Men desto bättre. Men fördelen är att man aldrig har tråkigt och får känna pressen då man blir jagad av en helikopter eller nedskjuten av ett lömskt torn. Det flyter på bra trots allt.

Bildens djup är väldigt stelt och sneglar på en stark sjua och en välförtjänt sexa. Ibland känns grafiken som helt underbar, men på tok för ofta förlorar den sitt djup och blir istället medelmåttig. Midway tänkte inte så värst bra på skärmuppdateringarna heller. Det är nästan omöjligt att se en liten vattenscooter susa förbi eftersom den blir helt suddig. Jag hatar att backspegeln måste se ut som en himla radar. Ibland blir det nästan rent av omöjligt att se vad som egentligen pågår, eftersom spegelns färg är grön. Då känns det som man satt på fusket "Night Vision" som förvandlar ett prydligt Spy Hunter till ett förfärligt Virtual Boy-koncept! Ljudet känns däremot tvärtemot vad grafiken lyckas med. Musiken fungerar utmärkt som bakgrundsmusik och stör varken motorljudet eller explosionerna från de kraftfulla vapnen. Rockbandet Saliva gör ett bra Spy Hunter-theme, men man känner ändå som att de kunde plöjsa ut på lite mer musik. Som lite fräck techno och electro. Det hade fungerat betydligt bättre och man hade fått en bättre spelupplevelse.

Efter att man nu spenderat ett par timmar med denna remake måste jag säga att det gjorde mig överraskad, väldigt. Det kändes inte som att Midway försökte snåla med det goda man kunde få i detta spel. Synd bara att dess framtid gick helt å skogen. Jag hoppas i alla fall på spionjägarens återkomst. Gärna i nytt format och med mer att göra. Jag håller tummarna.

Betyg

Spelet: 8/10
Grafik: 7/10
Ljud: 8/10
Kontroll: 7/10
Realism: 6/10

+Överraskande bra remake av Midway.
-Fattig med idéer.

A HERO WILL SAVE US...
http://www.youtube.com/watch?v=dKfd9z9Fjrk