Svenska
MEDLEMSRECENSION

Sly 3: Honor Among Thieves

Med Sly 3: Honour Among Thieves är det meningen att Sucker Punch ska knyta ihop säcken från föregångarna och avsluta trilogin på ett bra sätt. Men lyckas de med det?

Sly Raccoon var ett roligt plattformsspel med en del smygmoment inbakade, och Sly 2: Band of Thieves var ett riktigt bra spel som verkligen imponerade på mig för alla nyheter och det kändes verkligen fräscht. Inte som en typisk uppföljare, där det vanligtvis brukar vara ett fåtal nyheter. Men redan nu kan jag säga att Sly 3: Honour Among Thieves inte har lika många nyheter som föregångaren, men det betyder inte nödvändigtvis något negativt.

Efter att Bentley blev svårt skadad i slutet av föregångaren så tog Murray på sig skulden och lämnade Cooperligan. Men trots det så fortsatte både Sly och Bentley på brottsbanan. Den här gången har de fått nys om en hemlig ö där Slys förfäder har gömt allt sitt stöldgods. Men när de anländer till ön visar det sig att en Dr M har tagit sig dit först, och byggt ett stort fort som ska förhindra inkräktare medan han försöker ta sig in i Coopervalvet. Eftersom det är Slys rättmätiga arvgods så tänker han absolut göra något åt det, men han inser att han kommer behöva hjälp.

Precis som i föregångaren så tycker jag att storyn i Sly 3: Honour Among Thieves är bra och spännande, och Sucker Punch lyckas knyta ihop säcken på ett bra sätt när Sly återförenas med sina kamrater och karaktärer från föregångarna som dyker upp igen. Storyn är också lite annorlunda jämtemot föregångarna, där Sly och hans vänner skulle stjäla föremål som antingen tillhörde honom eller föremål som inte fick hamna i fel händer. Den här gången gäller det dock inte att stjäla från några elakingar, utan storyn handlar om att hitta nya medlemmar till Cooperligan och sedan ta sig in i valvet som byggts av Slys förfäder. Något som inte nödvändigtvis behöver betyda något negativt, men det är något som jag lade märke till eftersom att Sly i grund och botten är en tjuv (en hederlig sådan dock). Dock så är det kanske lite för mycket dialog och mellansekvenser. Det är visserligen inte i nivå med Metal Gear Solid-spelen, men det finns ett flertal stunder där en mellansekvens inte hade behövts. Annars så är karaktärerna lika charmiga som tidigare. Överlag så gillar jag storyn även här, även fast den är något svagare än i föregångaren.

Eftersom Sly den här gången ska hitta personer som skulle kunna gå med i Cooperligan, så betyder det också att antalet spelbara karaktärer har ökats. Det är dock fortfarande Sly, Bentley och Murray som är de främsta karaktärerna, eftersom de är dem enda som du kan välja när du är i basen. Samtliga karaktärer har utsetts med nya förmågor och attacker som kan införskaffas med pengar som du samlar ihop eller ficktjuvar från vakter, men det som är lite extra speciellt är att Bentley är rullstolsbunden efter sin skada i slutet av föregångaren. Men trots det så känns han om möjligt ännu mer användbar än tidigare, eftersom rullstolen han utvecklat skulle få Skalman att bli grön av avund. Eller, han är redan grön, men... ni fattar såklart poängen. Vilket är en bra pedagogisk syn från utvecklarnas sida, som tydligt visar att folk inte ska dömas för deras yttre.

Men som sagt så tillkommer det även ett par nya spelbara karaktärer, som bland annat snuttjejen Carmelita Fox, ödlan Dmitri som har ett sinne för mode (nåja), eller min personliga favorit av nykomlingarna, den aboriginska gurun som kan ta kontroll över fiendevakter. Det här medför både positiva och negativa saker. Det positiva är att det blir mer variation i spelet, vilket alltid är bra. Dock så gör detta också att spelets känns lite för spretigt, framförallt eftersom det inte ges lika många chanser att få spela som de nya karaktärerna. Detta gör att det blir svårt att bli varm i kläderna och det blir svårt att få en självklar favoritkaraktär. Förutom ett par andra, mindre nyheter så är det mesta sig likt föregångaren, där spelet presenteras i olika öppna världar där du själv får välja vilket uppdrag du ska spela och i vilken ordning du ska spela de. Dock så förekommer det mer action än i föregångarna, men det är fortfarande smygande som är det främsta med spelet, utöver själva plattformandet såklart.

Med spelet medföljer ett par 3D-glasögonen, av den klassiska sorten med ett rött och ett blått öga. Det är nämligen så att vissa nivåer kan spelas i 3D, men det är inget som jag rekommenderar att prova på. I ärlighetens namn så märkte jag inte av någon större skillnad.

Det har också lagts in ett multiplayerläge, av någon anledning. Jag kan tänka mig att det är för att spelet ska hålla något längre, men... jag måste faktiskt säga att multiplayerläget i Sly 3: Honour Among Thieves är ett av de mest onödiga som gjorts. Det finns fyra olika spellägen, och jag fann egentligen bara den första något underhållande. Här spelar nämligen den ena spelaren som Sly och den andra spelaren som Carmelita. Målet för Sly är att stjäla ett par föremål, medan Carmelita ska stoppa honom. En klassisk katt och råtta-jakt, eller "tjuv och polis" om man så vill. Sedan finns ett slags samarbetsläge där både spelarna hackar i en dator och ska överleva våg efter våg av datorns säkerhetssystem. De två sista spellägena är dock bara simpla dödsmatchliknande lägen som låses upp efter att ha kommit till en viss del i spelet.

På den grafiska fronten så har Sucker Punch återigen gjort ett bra jobb ifrån sig. Sly 3 är ett riktigt snyggt spel, även fast det inte är lika stor skillnad som det var mellan det första och det andra spelet i serien. Ljudet är även det riktigt bra, där det framförallt är röstskådespelarna som gör ett bra jobb. Spelkontrollen är precis som i föregångarna enkel och smidig, även fast det fortfarande kan förekomma vissa kameraproblem när det är som olämpligast.

Sly 3: Honour Among Thieves är definitivt ett bra spel, som ligger på ungefär samma nivå som det första spelet i serien. Jag känner dock en liten gnutta besvikelse, eftersom spelet känns svagare än det nästintill perfekta Sly 2: Band of Thieves. Men som sagt betyder det inte att Sly 3 är ett dåligt spel, långtifrån snarare. Visst känns det lite väl spretigt med alla nya karaktärer, samt ett par problem med kameran och ett onödigt multiplayerläge, men de positiva aspekterna överväger definitivt de negativa. Som en bra spelkontroll, snygg grafik, charmiga karaktärer med bra röstskådespelare och en bra story. Men framförallt så är Sly 3 ett riktigt bra avslut på en riktigt bra trilogi.

Plus:
Smidig kontroll, snygg grafik, charmigt persongalleri, bra story, mer varierat...

Minus:
... även fast det känns lite spretigt med alla nya karaktärer, ett par kameraproblem, onödigt multiplayerläge

Medlemsrecensioner7
Samlat betyg: 8.6/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10