Svenska
MEDLEMSRECENSION

Uncharted 3: Drake's Deception

Skrivet av: Honored   2013-02-02

Londons grå gator ligger tunga och stagnerade under mina fötter i spelets öppningsscen. Nathan Drake närmar sig, tillsammans med sin mentor och livskamrat Victor Sullivan, ett möte som oundvikligen kommer att leda radarparet rätt in i deras största äventyr någonsin. Baserat på hur pass bra seriens två första delar var, så hade den tredje installationen med undertiteln "Drake's Deception" ett uppdrag som sträckte sig det simpla leverenandet av ett djupt äventyrsspel. För mig så behövde seriens tredje titel besitta allt. Likt en blixt från klar himmel så tar spelet språng från och med sina första sekunder, och innan en längre stund så finner jag mig inrutad i en för mig nu helt ny och ödesdiger konflikt, från min synvinkel fientligt ledd av en äldre brittisk kvinna vid namn Marlowe. Även om jag här hade velat att stänga av min konsol, så har jag på känn att det hade varit omöjligt. Hur skulle jag kunna lägga ner handkontrollen när jag spelar vad som känns som årets bästa storfilm?

Tidigt in i spelet tar Uncharted 3 oss tillbaka till huvudkaraktärens unga dagar, då Drake levde och överlevde på den Colombianska staden Cartegenas oförlåtande gator. Yngligen tar sig in i ett av stadens museum för att studera förhistoriska föremål som krediteras den historiske äventyrare vars efternamn vår tillkommande hjälte har ärvt. Genom ödets nyck stöter den unga Drake här på "Sully", den man som han snart skulle förtro med hela sitt liv och innan jag hinner säga "production value" så flyger jag över tak, genom gränder, uppför väggar och faller handlöst ner i vad som hittills är 2011 största spelupplevelse. Tillbaka i spelets nutid så förbereder sig Drake och dennes anhängare för att finna Iram of the Pillars, den försvunna staden kallad för en öknens Atlantis. Med historierna av en viss Lawrence av Arabien letar jag mig otåligt framåt, en fot före den andra.

Uncharted 3: Drake's Deception lyckas med att kombinera äventyrade, utforskande och tänkande med intensiva skjutstrider på ett sätt som tidigare varit ogjort. Istället för att jag, lite mer som i tidigare installationerna, tycker att eldstriderna inte är mer än irriterande avbrott som tar tid ifrån de saker där spelet gör sig bäst så märker jag att jag här med nära barnslig förtjusning kastar mig in i sammandrabbningarna med brinnande pipor. Att ta betäckning bakom det för stunden befintliga skyddet och ta sig an anstormande illvillingar med systematiskt ökande svårighet känns tight, konsist och precis på det sätt som det alltid borde ha känts. Ny spelmekanik tillåter Drake att i närstrid ta sig an flera fiender samtidigt, och med hjälp av lite fantasi och lokala tillhyggen kan man lätt skratta oddsen i ansiktet. Uncharted 3 ger även oerhört välkomnat utrymme åt stealth-moment, och när min Metal Gear Solid-ådra lekfullt kittlas av effektiva smygmoment så finns det inte längre någon återvändo. Uncharted 3: Drake's Deception vinner mark på allt det tar sig för.

Spelets enorma styrka ligger i att det är precis lika nära en Hollywood-film som ett fantastiskt tv-spel. Från handlingen, till grafiken, spelmekaniken och röstskådespelet så känns allt precis som att ta kontroll över en interaktiv storfilm, någonting som gör att jag finner mig mäktigt engagerad. De filmsekvenser som integreras med spelandet är actionpackade, vassa och otroligt relevanta och framförallt så lyckas de med att brygga gränslandet som befinner sig emellan spelande och scriptade cutscenes. Att ta del av ett spel som gör att ditt hjärta utan pardon ständigt befinner sig i halsgropen och hela tiden göra sig beredd på nästa ofattbara sekvens är intensivt, men mer belönande än någonting annat i år. Vad som sedermera slår in detta makalösa paket är röstskådespelarinsatser som är bland det bästa som någonsin har röstsatt ett tv-spel.

Uncharted 3: Drake's Deception har fullkomligt svept mig av fötterna. Naughty Dog har återigen bevisat att man har fullkomlig förståelse för alla de spelelement som man till synes hybrisartat har fört samman i en titel. Om du inte tilltalas av tanken att spela dig igenom det spel som lika gärna skulle kunna vara en femte Indiana Jones-film så är det kanske så att Uncharted 3 inte är en av 2011 bästa titel i din bok. Men den sanning som man omöjligen kommer ifrån är att man i denna titel har lyckats sammanföra flera olika typer av spelande och samtidigt gjort det på ett sätt att spelet i slutändan inte blir till mer än tre viktiga saker. Engagerande, häpnadsveckande, och roligt. För mig behövde Uncharted 3: Drake's Deception besitta allt. Jag fick mer.

Medlemsrecensioner21
Samlat betyg: 9.4/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10