Sleeping Dogs

Jag har under mina 14 timmars spelade delat ut otaliga mängder hoppsparkar, krossat en del skallar i kylskåp och även skjutit en och annan polis. Är Sleeping Dogs en riktigt GTA-utmanare, eller är det bara en skamlös kopia? Jag har svaret

Jag har spelat på PS3

Först och främst vill jag säga att utav mina 14 spelade timmar så har cirka 12 gått åt till huvudstoryn och 2 åt att göra sidouppdrag, skjuta poliser, betta på tuppfäktning osv.

Spelet är alltså, precis som GTA, ett så kallat "Free Roam" eller Sandlådespel och är det något man inte kan klaga på när det gäller Sleeping Dogs så är det variationen på vad man kan göra. Alla uppdrag (huvud som sido) är oerhört varierade och även när du klarat av alla uppdrag så finns det massor att göra.

Du kan exempelvis sno den snabbaste bilen du hittar och åka för att ta del i ett streetrace, du kan på gammalt hederligt GTA-vis försöka överleva polisen så länge du bara kan eller varför inte ägna dig åt att driva in pengar åt Roland Ho?

Möjligheterna är näst intill oändliga, men det jag valt att lägga de mesta av min tid på är huvudstoryn. Denna kretsar kring Wei Shen, en undercoverpolis som har fått i uppdrag att nästla sig in och förgöra maffiagruppen Sun on Yee i staden.

En av anledningarna till att man valt just Wei till detta är för att han växte upp i staden och med vissa av personerna i gänget. Detta märker man också tidigt i spelet, då Wei låter sig fångas av polisen och på detta sätt hamnar i häktet. Här stöter han på en gammal vän, Jackie Ma, och efter ett snabbt samtal så säger Jackie att han ska presentera Wei för en av ledarna (kallade Red Poles) i Sun on Yee.

När de båda släpps ut ur häktet så tar de sig till en av dessa Red Poles, nämligen Winston Chu, och sen är allt igång.
I början är uppdragen extremt simpla och de kan gå ut på att t.ex driva in pengar från ett antal simpla torghandlare, men i takt med att spelet fortgår så utvecklas de och blir svårare och svårare samt mer hektiska.

Något som är originellt med Sleeping Dogs i jämförelse med genrekonkurrenter som GTA är dess avancerade slagsmålsmekanik. Denna är nämligen snarlik den i Rocksteadys hyllade Batmanspel och fungerar extremt bra. Det gäller att med perfekt tajming kontra dina fienders slag, samtidigt som du måste dela ut både vanliga slag som roundhouse-kickar i ren Chuck Norris-anda.

Anledningen till att man valt att lägga så mycket fokus på just slagsmålsmekaniken är för att en stor del av spelet fokuserar på just slagsmål. Inte förrän en bra bit in i spelet får du tag på ditt första vapen och även efter det så blandas skottlossningar med slagsmål, något som jag uppskattar enormt.

För även om slagsmålen fungerar utmärkt (roligast är det att använda omgivningen för att döda dina fiender, något som ibland kan vara extremt våldsamt) så är det lätt att det blir långtråkigt (något jag upplevde i Batman: Arkham Asylum). Därför är det tur att man även vid skottlossningar överglänser genrekonkurrenter som GTA. Coversystemet är inte i närheten av lika stelt som i GTA IV och man siktar heller inte automatiskt på sina fiender som i Red Dead Redemption, även om jag upplevt viss hjälp med siktet ibland.

Det är inte bara från Arkhamspelen man hämtat inspiration utan det finns även delar från Max Payne som känns igen. Det är nämligen så att om du vill så kan du inta ett slowmotionläge när du hoppar fram över ett skydd. Läget förlängs varje gång du lyckas döda en fiende och detta gör att du kan avancera framåt lättare, om du känner dig trängd där du satt från början.

Men uppdragen är mer varierade än att du ibland ska slåss och ibland skjuta. Väldigt mycket mer varierade. Du kommer att stöta på allt ifrån att dyrka upp lås, hacka kameror, spåra samtal till jakter såväl på fots som i fordon. Detta gör att jag aldrig tröttnar på spelet och att storyn dessutom är välskriven och spännande gör att jag hela tiden sitter på helspänn.

Du kommer att kastas mellan uppdrag åt Sun on Yee och att göra uppgifter åt polisen, vilket ibland kan kännas förvirrande. Detta gäller dock inte bara dig, utan även Wei får tidigt i spelet svårt att veta vilket sida han står på. Karaktärerna du stöter på är oftast väldigt intressanta och i vissa fall humoristiska. En del av dessa har en slags karaktärsutveckling, vilket jag tycker är riktigt roligt att se, då samma gamla karaktärer en bit in i spelet känns helt annorlunda. Att mellansekvenserna dessutom är väldigt välregisserade med bra röstskådespelare och fantastisk läppsynk gör inte storyn mindre intressant.

Det här med läppsynket är dock något jag kan störa mig på utanför mellansekvenserna. När den är så oerhört tight i dessa så blir jag rent ut sagt förbannad ibland. Ett exempel är när Wei sitter bredvid en annan Sun on Yee-medlem i en bil och pratar. Om man då vrider på kameran så man ser in igenom rutan på bilen så ser man att läpparna inte rör sig, alls. Detta anser jag vara oerhört tråkigt. Jag förstår att den inte behöver vara lika tight som i mellansekvenserna, men att läpparna skulle röra på sig tycker jag ändå man skulle kunna förvänta sig.

Grafiken är annars snygg, om än inte i alls samma klass som exempelvis Uncharted 3. Omgivningarna och bilarna ser för det mesta riktigt bra ut, medan människorna ibland kan se väldigt stela och gummiga ut. Detta gäller dock främst helt vanliga människor som befinner sig i staden, medan Wei och hans vänner för det mesta ser riktigt bra ut. Allra bäst är det förstås i mellansekvenserna.

När jag ändå var lite halvt inne på dynamiken i staden så är min bedömning efter 14 timmar att den är ganska bra. Ibland får man känslan av att karaktärerna lever sitt egna liv, som till exempel när en mor och dotter står och bråkar om varför dottern inte får sova hos sin pojkvän. Illusionen av detta förstörs dock när man 6 timmar senare ser två andra personer som säger precis samma saker.

Men att personer pratar med varandra samtidigt som att musiken känns extremt Hong Kong-inspirerad gör att jag ofta får känslan av att jag befinner mig i staden, vilket såklart är positivt.

En annan, extremt liten sak som jag stör mig på är det jag hittills inte sett en enda bil där det sitter fler än en person (såvida den inte tillhör ett uppdrag/är polis). Antingen så är människorna i Hong Kong världens ensammaste människor eller så har United Front Games legat på latsidan när det gäller det här. Detta får nämligen mig att tänka på att bilarna bara finns för att jag ska stjäla dem.

Det händer dock saker ibland som verkligen påvisar en bra, levande värld. En gång när jag var ute och åkte på höger sida av vägen (stollarna kör på vänster) så åkte jag förbi förfärligt många stillastående bilar. Jag undrade givetvis vad som stod på och följde bilarna fram till problemet. Det var nämligen så att en busschaufför hade lyckats krocka in sin buss i en annan buss och de båda chaufförerna satt och skrek på varandra. Sådana här grejer stöter du på då och då i spelet vilket gör att jag finner mig själv gapskrattandes i stolen.

Som den gode samariten jag är så tog jag såklart sats och krockade i full fart in i den ena bussen så att den kom ur vägen och trafiken kunde flyta på som vanligt.
Här är dock ett av de stora problemen jag finner i Sleeping Dogs. Bilar som du prejar (japp, du kan med ett enkelt tryck på fyrkant preja andra bilar) eller krockar med går extremt lätt sönder, medan din bara får några skråmor när du i full fart kör in i en annan bil/en vägg. Wei själv tar ingen skada alls, utan det är bara att backa och köra därifrån.

Även om spelet i sig inte alltid är jätterealistiskt så är detta lite tråkigt, för jag gillar den arkadaktiga bilfysiken så enormt mycket mer än GTA IV:s bilfysik (som suger) annars. Jag hade gärna sett att bilen kunde kvaddas lättare och att du flög ur den om du krockade i hög hastighet. Som jag märkt nu är det endast tvåhjuliga fordon du kan flyga ur.

En sak som dock är extremt underhållande när du åker bil är att hoppa över till en annan bil. Du kan nämligen genom 2 enkla tryck på X hoppa ifrån din bil, upp på taket på en annan, kasta ut föraren och sen köra vidare i den. Detta är något jag använt extremt mycket då det, trots att det är fånigt orealistiskt, är extremt underhållande.

Det kan också i vissa fall visa sig vara mycket användbart. I spelet finns nämligen flera olika uppgraderingar. Vissa låser du upp genom att utföra ett uppdrag på ett visst sätt, andra genom att utföra tjänster åt vanliga folk men även genom att hitta statyetter som är utspridda över staden. En av dessa uppgraderingar är t.ex. att du förlorar heatlevel (Sleeping Dogs variant på hur efterlyst du är) genom att hoppa från en bil till en annan.

Sammanfattningsvis så är Sleeping Dogs ett rått och våldsamt spel som inte bara kan utmana GTA, utan i mina ögon är det ett bättre och mer underhållande spel. Storyn håller dig alltid intresserad och det är oerhört svårt att lägga ner handkontrollen även efter att du klarat av det. Jag menar, du kan alltid skjuta en och annan polis och sedan försöka överleva deras anstormningar, något som blir extremt svårt i Sleeping Dogs, då du nästan helt får förlita dig på att plocka upp de döda polisernas vapen.

+ Plus
. Extremt intressant och spännande story
. Genredominerande slagsmål
. Väldigt mycket att göra, med extremt bra variation

- Minus
. Din bil kommer alltid vara övermäktig alla andras
. Att du i två uppdrag tvingas "sjunga" karaoke. Det är värdelöst
. Staden känns inte alltid så levande som den borde