Alpha Protocol

Alpha Protocol är något så ovanligt som ett actionrollspel som varken utspelar sig i rymden eller i en fantasyvärld befolkad av tomtar och troll. Istället utspelar det sig i en
spionmiljö inspirerad av klassiska filmserier som filmerna om James Bond eller Jason Bourne, med färgstarka spioner och skurkar och diverse ljusskygga organisationer med mer eller mindre suspekta syften.

Större delen av spelet ägnas åt diverse uppdrag som huvudsakligen går ut på att antingen smyga förbi fiender eller peppra dem fulla med bly. Action/stealth-biten är i bästa fall funktionell med lite klumpiga kontroller och klart tveksam AI hos fienderna, men för mig är inte detta ett alltför stort minus i ett spel som detta. Efterhand som man utvecklar sin karaktär blir det dessutom roligare och roligare i takt med att man låser upp nya förmågor som gör både smygandet och skjutandet betydligt smidigare. För mig är den lite tveksamma
spelmekaniken som sagt inget stort problem, men är man ute efter ett riktigt bra stealth-/tredjepersonsactionspel bör man nog leta vidare.

Det finns flera minispel i spelet, bland annat för hacking och låsdyrkning. Jag är i regel
inget stort fan av minispel, men lyckligtvis blir dessa sällan alltför irriterande. Låsdyrkningsspelet är antagligen det bästa i sitt slag (detta gäller vad jag förstår i mindre
grad om man spelar med mus och tangentbord än med handkontroll som jag) och faktiskt ganska roligt.

Den stora behållningen i spelet är istället interaktionerna med de olika karaktärerna i
spelet. Beroende på hur du behandlar dessa kommer de att reagera på olika sätt, och detta kan påverka vad som kommer att ske senare i spelet på stundtals ganska intrikata sätt (även om det ska sägas att spelet i sig är linjärt). I spelvärlden kan du få tag på dossierer på karaktärerna du möter och på så vis få ett övertag på dem genom att få tillgång till diverse fakta om hur de slåss (användbart ifall du skulle råka i konflikt med dem) eller hemliga fakta som kan utnyttjas i själva konversationerna. Dialogsystemet påminner om det i Mass Effect-spelen med några skillnader: dels har man bara en kort tid på sig att bestämma vad man
ska säga och dels bygger det på att man snarare väljer hur man ska reagera än exakt vad man ska säga. T.ex. kan man välja att reagera på ett professionellt sätt eller också kan man ta en mer James Bond-aktig approach med vitsar och flirter med damerna. Systemet fungerar
överlag ganska bra, även om det ibland kan hända att man säger något annat än man kanske hade tänkt. Jag gillar inte riktigt tidspressen även om man kan argumentera för att den ger ett tätare och mer intensivt spel.

Storyn i spelet är inte överdrivet minnesvärd, men innehåller en del spännande vändningar och överraskande avslöjanden.

Alpha Protocol kan ofta hittas för en billig penning, och för den som gillar spionfilmer
och/eller actionrollspel med betoning på karaktärsinteraktioner, och dessutom kan ha
överseende med lite tveksam spelmekanik, är detta värt att titta närmare på. För mig
personligen är detta ett av de spel jag har haft allra roligast med under de senaste åren, men det går inte att blunda för spelets många uppenbara brister, och betyget stannar därför på en mycket stark sjua.