Svenska
MEDLEMSRECENSION

Uncharted 3: Drake's Deception

Nu har jag äntligen skaffat körkort. Dags för lite självbelöning, tänker jag för mig själv. Uncharted 3 blir det. Startskärmen visas och redan här känns det storslaget. Huvudmusiken för Uncharted-serien är otroligt bra. Jag hade nästan glömt. Pampigt - det är ordet för denna vecka.

Äventyret börjar med att Drake och Sully infinner sig själva på en bar, där de båda gentlemännen ska genomföra ett av tillsynes, lagomt legalt byte: Sir Francis Drake's ring mot en stor summa pengar. Drake och Sully anklagar Talbot, som håller i pengarna, att det är falska sedlar.

Slagsmål börjar direkt och det är här som Naughty Dog vill visa lite av vad som är nytt i närstridssystemet. Det känns bra, även fast det är lite väl simpelt. Du trycker fyrkant för att slå och trekant för att väja för slag (counter/dodge). Det är det enda du behöver göra egentligen, resten sköts av Drake. En annan nyhet i själva stridssystemet är ett simpelt quicktime event som tillkommer ibland. Många fiender man slåss emot har nämligen ett väldigt sug efter att vilja strypa folk. Detta är mest irriterande då det bara krävs av dig att trycka snabbt på Cirkel på handkontrollen. Vilket skapar samma animering varje gång.

Det som däremot är imponerande gjort av Naughty Dog, är att Drake kan trycka sina fiender mot ett bord och sedan påbörja en helt ny fightingstil än tidigare. På detta viset känns det sällan som att close combat alltid ser likadant ut. Det som även kan hända är att Drake kan ta upp föremål i närheten, som en flaska, och slå sin motståndare med den. Detta händer dock sällan, men det är väldigt tufft när det väl händer. Just för att allting flyter på väldigt bra.

När vi är klara på baren möts vi av Charlie Cutter. En utseendemässigt typisk brittisk bov. Hans chef, Katherine Marlowe, stjäler ringen från Drake. Då Drake försöker ta ifrån henne ringen, skjuts både han och Sully av Charlie.

Verkar det som.

Man tas tillbaka 20 år då Drake först mötte Sully i Cartagena, Colombia. Man märker att Naughty Dog vill dra lite back story denna gången - vilket uppskattas.

Vi får spela Drake som är lika mallig och kaxig, ung som gammal. Här introduceras vi till ett lite mer stillsamt tempo då action och "pussel" blandas väldigt väl med varandra för att skapa ett perfekt tempo. Under detta moment får vi både skugga Sully, samt springa för livet. Inget moment är heller för långt så att man ska tappa intresset.

Efter all prolog börjar äventyret på riktigt. Produktionen kickar även igång på riktigt. Man märker att allt krut läggs på mitten av spelet just för att hålla intresset uppe. Även fast spelet rakt igenom är totalt bombarderat av storslaghet.

Pussel finns såklart kvar, för ett Uncharted utan pussel skulle bara vara historian om en kaxig empatiskadad kille som springer runt och dödar alla som blir arga. Typ. Pusslen är denna gången väldigt bra varierade, samt mycket klurigare än i förra spelen. Det känns som att man har tagit tid på sig att göra pussel som faktiskt känns bra. Här spelar Uncharted 3's underbara teknik också en stor roll.

Mitt favoritpussel, som egentligen inte var så svårt, har med skuggor att göra. Jag gillade det för att det var häftigt tänkt från utvecklarens sida. Det var inget "gå till punkt B och veva på den här mojängen för att öppna en dörr vid punkt A så att du kan öppna en dörr vid punkt C där vatten ska rinna in så att en annan dörr öppnas". På samma gång tänker man dock hur i hela världen alla förhistoriska människor kunde skapa sådana överdrivna och komplicerade procidurer, för att få upp en dörr. Dock tackar jag dessa människor, då spelet hade blivit mycket lättare och knappast lika intressant, utan dem.

Action finns det såklart mycket utav i det här spelet. Jag totalt älskar alla skriptade moment som händer, just för att det är så storslaget. Ett av de moment jag kommer ihåg mest i hela spelet var när man är ombord på ett fartyg. Allting är så otroligt imponerande gjort rent tekniskt. Allt från fysik till ljussättning är bara briljant. Ombord på båten ser man ljuskronorna gunga i taket samt stolar, lådor och annat dylikt åka från sida till sida i samma takt för att skapa illusionen av att man är på en gungande båt - mitt ute till havs.

Ett annat moment, som vi har sett mycket av, är när man åker ombord på ett plan som håller på att lyfta bara för att senare kraschlanda mitt ute i öknen. Hur man kommer ner på marken är dock genom last med tillkopplad fallskärm som man lyckas fånga mitt luften. Inget speciellt over-the-top där inte (sarkasm). Man småfnissar lite för sig själv, för att det är gjort på ett sätt som vill få spelaren att verkligen stå upp i fåtöljen. I Uncharted 2: Among Thieves fick vi se den snyggaste snön vi sett i spelväg. I Uncharted 3 får vi se den snyggaste sanden vi skådat i spelväg. Spela det, så förstår du.

Även fast det finns bra combat finns det även bra skytte. Det finns många vapen att använda. Det känns bra att springa fram till en fiende och smaska till hans trut för att sedan fånga hans vapen och därefter springa och skjuta hans polare. Även fast allt skjutande är en fröjd, lider spelet av grov input lag. Detta åtgärdades hyffsat bra i en patch, fast det märks fortfarande av. Detta förstör också gameplay lite då och då. Kontrollen känns i ärlighetens namn inte mer än "helt okej/dålig". Dels så har vi ett lite för förenklat stridssystem, som ibland gör helt sjukt starka tekniker på vissa fiender, men gör sämre mot andra. Då menar jag vanliga fiender, inte de klichéartade killarna med rustning och hagelbössa eller de ännu mer klichéartade (ofta finklädda) gigantiska slagskämparna. Som man stöter på med jämna mellanrum. Utan att Drake ibland utlöser en granat som sitter på fienden i närstrid och sparkar bort honom. Ibland så slåss han bara med vanliga moves, även fast fienden släpper en granat när jag är klar med honom. Det känns bara inte helt lyckat. Varför skulle man inte använda den varje gång? Visst kanske det blir monotont men om jag ska slåss mot 10 bovar mitt ute i ingenstans så skulle jag utlösa deras granater varje gång.

Samma sak när det kommer till vissa spelmoment som att hänga på en vägg, medans ondingar står på en avsats ovanifrån och skjuter ner på mig medans jag kan skjuta tillbaka. Det är häftigt tänkt första gången. Men när det händer fyra till fem gånger under hela spelet blir man lite smått irriterad. Det är som att speldesigners för Naughty Dog satt och sade nåt i stil med detta till varandra: "Jo men det där använder vi, det blir häftigt."

Det är som att de vill att man verkligen ser, vad de har hittat på, rent spelmässigt. Och det gör jag. Flera gånger om. Det känns ibland som att det räcker med två gånger. Samma sak gäller giganterna jag ska slåss mot. Det finns hur många som helst. Ett annat exempel på överanvänding är i Call of Duty: Modern Warfare 2 där man har kommit på att det är jättecoolt med Breach and Clear i Slow Motion.

Ett annat moment som man ofta kommer tillbaka till, är när man kan välja att smyga sig igenom en pluton med patrullerande fiender för att ta ner en och en. Det funkar, till en viss del. Men för att kontrollen är halvbra och att rörelsemönstrerna av Drake är så pass fokuserade på att göra det realistiskt - blir det ofta så att jag gör saker jag egentligen inte vill. Som att slänga mig någonstans ut i det öppna när jag egentligen vill ta skydd. Eller när jag hoppar upp på en vägg för att klättra när jag egentligen vill springa och hoppa över ett avsats för att ta skydd från fiendens skott. Det känns bara inte bra.

Om vi ska gå tillbaka till något positivt kan jag konstatera att ljudet är riktigt bra. Allt från storslagen musik till Drake's ljud hans skor ger ifrån sig när han går i sand. Allt är riktigt bra producerat.

Det finns otroligt mycket att säga om Uncharted 3. Men jag bara säga att Uncharted 3 är ett spel du bara inte har råd att missa. Spring och köp om du inte redan gjort det!

[Spelet är igenomspelat på Normal. Multiplayer fungerar inte och Co-Op har inte min vanliga Co-Op-kompis tid att spela]

Medlemsrecensioner21
Samlat betyg: 9.4/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10