Battlefield 3

Med Battlefield 3 så vill EA och Dice på riktigt utmana Call of Duty. Men har de vad som krävs för att slå Call of Duty, samtidigt som de lyckas hålla sig till sina rötter?

Det högljudda maskingeväret skjuter mot ett par stora stenar som jag och min grupp har tagit skydd bakom. Vi har ingen möjlighet att besvara med eld från vår position, och det ser riktigt mörkt ut för oss. Plötsligt hör vi ljudet från ett av våra allierade jetplan som kommer och bombar skiten ur huset ryssarna fram tills nyss ockuperade. Med jubel reser vi på oss och avancerar mot vårt mål. Men vad jag inte vet är att en ryss ligger gömd bland ett par buskar några hundra meter bort. Plötsligt springer jag inte längre, utan jag ligger med mitt ansikte mot marken i en härlig blandning av mitt eget blod och grus. Så nära, men ändå så långt borta... Lyckligtvis dröjer det inte länge förens jag tillåts att spawna vid mina lagkamrater och fortsätta där jag kolade av.

När Battlefield 3 visades upp för första gången blev jag väldigt hypad. Det såg riktigt snyggt ut och det var en hel del som verkade lovande. Men ju mer tid som gick, desto mindre hypad blev jag. Jag insåg nog tillslut att jag egentligen har tröttnat på rejält på de här millitärskjutarspelen, eller vad man nu ska kalla dem. Men med blandade förväntningar så gav jag ändå Battlefield 3 en chans.

Året är 2014, och spelets huvudperson, sergeant Henry "Black" Blackburn, sitter inspärrad i ett kontor tillsammans med två CIA-agenter. De två CIA-agenterna ska förhöra Blackburn, eftersom han påstår att en man vid namn Solomon har planer på att utföra en attack mot New York. För att få reda på hur mycket sanning det ligger i berättelsen så ber de Blackburn att berätta om det han var med om i Iran när han stred mot People's Liberation and Resistance (PLR).

Även om själva konceptet med berättandet av handlingen inte är något nytt, så är det svårt att låta bli att tänka på hur storyn i Call of Duty: Black Ops berättades. Men istället för att hoppa mellan årtal så hoppar storyn i Battlefield 3 mellan olika platser och karaktärer. Och jag kan säga redan nu att jag blev riktigt, riktigt besviken på kampanjen och det är nog bland det sämsta jag någonsin har spelat.

Jag kan kortfattat säga att om du har spelat i princip vilket Call of Duty-spel som helst, så har du spelat Battlefield 3. Uppdragen är uppbyggda på exakt samma principer, och utförs väldigt likt. Alla klichéer från diverse millitärskjutarspel finns med här. Banan där du ska kriga dig genom en stad i Mellanöstern, banan där du startar utan vapen, banan där du sitter högt upp i luften och med hjälp av en värmekamera ska slå ut dina mål, banan där du ska smyga och assistera dina kamrater med ett prickskyttegevär, och listan kan göras väldigt lång.

Och till råga på allt så är det återigen jag som ska göra allting. Mina kamrater kan varken spränga viktiga mål med raketgevär, de kan inte släpa skadade soldater, de kan inte avancera förens jag rensat området. Det är knappt så att de kan döda fiender. Och som om det inte vore nog med det så tar exakt alla fiender sikte på just mig. Detta är något som gör den svåraste svårighetsgraden i spelet otroligt frustrerande, eftersom fienderna har någon slags aimbot som bara funkar på just mig.

Och sedan förstår jag inte all hets kring quicktime events. Varje nivå har ett dussin av dessa, och som brukligt så misslyckas du med uppdraget om du inte lyckas trycka på rätt knappar. Att det faktiskt finns en achievement/trofé som du vinner genom att klara ett quicktime event i slutet av spelet utan att misslyckas får mig på riktigt att känna mig förolämpad.

Jag förstår verkligen inte hur det kan vara så svårt att hitta på en bra story till ett millitärskjutarspel. Storyn i Battlefield 3 är verkligen stentrist, och karaktärerna är så otroligt trista och det är omöjligt att känna någon form av sympati för dem. Och den enda karaktären som jag orkat komma ihåg är den där ryssen som liknar Mikael Persbrandt. Sedan finns det även många saker som aldrig förklaras, och det finns ett gäng plot holes. Bara det att Blackburn är den högst rankade soldaten i sin egna grupp, men ändå är den som måste utföra allting får mig att klia mig på huvudet riktigt rejält. Innan spelet släpptes så lovade Dice att kampanjen skulle vara i ungefär 10 timmar, men resultat håller i runt 5-6 timmar. Även om jag inte gillar när spel tar slut innan de ens hinner börja, så är jag ändå lite glad för att kampanjen var ganska kort. Hade jag tvingats med mer så hade jag nog brutit sönder skivan i ren frustration. Så värdelös tycker jag att kampanjen är.

Efter att ha svurit och fräst åt hur värdelös kampanjen är, så hoppade jag inte vidare till samarbetsläget men jag berättar om det ändå. I samarbetsläget så ska två spelare samarbeta för att klara av olika uppdrag, likt Spec Ops-läget i Call of Duty: Modern Warfare 2 (och Modern Warfare 3). Dessvärre har jag inte spelat så jättemycket av denna del, men den bit som jag testade gjorde mig inte sugen på att spela mer. Å andra sidan så spelade jag aldrig med polare, vilket ju egentligen är meningen. Men jag tycker personligen att det känns som att samarbetsläget är helt okej, av det jag har spelat. Dock är det lite trist att det inte går att spela på samma skärm.

Och så slutligen har vi multiplayerläget, som man antagligen (och förhoppningsvis) har köpt Battlefield 3 för. Här vart jag lyckligtvis inte särskilt besviken, och det märks att Dice bäst hör hemma med multiplayer (även fast jag vet att de kan koka ihop en bra kampanj). Det finns ett gäng nyheter, även om det mesta egentligen är detsamma. Som brukligt är det stora slagfält med fordon som är synonymt med Battlefield, och Battlefield 3 är inget undantag.

När det kommer till spellägena så är det inte mycket nytt. Som vanligt finns gamla goda Conquest, där två lag kämpar mot varandra om kontrollen på slagfältet. Föga förvånande är det detta spelläge som är bäst. Sedan finns ju även Rush, där ett lag ska förstöra ett antal mål medan det andra laget ska försvara dem. Och så finns det Squad Rush och Squad Deathmatch. Squad Rush är i princip samma sak som vanliga Rush, med skillnaden att det bara är två grupper som slåss om målen, och inte två hela lag. I Squad Deathmatch så ska fyra grupper kämpa mot varandra, och den grupp som har dödat ett visst antal fiender först vinner. Nytt för den här gången är Team Deathmatch, som visserligen inte är nytt som spelläge, men som är nytt för Battlefield. Team Deathmatch är nog dock mer för de som inte är vana med hur Battlefield fungerar, eftersom kartorna är mindre och det högre tempot får tankarna att riktas mot Call of Duty.

Klasserna är ungefär densamma som i Battlefield: Bad Company 2. Det finns fyra klasser som kompletterar varandra ganska bra. Skyttesoldaten kan väl anses som standardklassen, och har möjlighet till att hela och återuppliva sina kamrater. Eller spränga saker med sin granatkastare. Ingenjörens uppgift är att reparera sitt lags fordon, samtidigt som han förstör fiendens fordon. Understödssoldaten är utrustad med ett maskingevär och kan ge understödseld och förse sina kamrater med ammunition. Och så har vi spanaren, vars uppgift är att lokalisera fientlig aktivitet och eventuellt skjuta prick med sitt prickskyttegevär.

Något som kändes lite överväldigande i början var antalet vapen och hur man kunde anpassa dem. Jag har för mig att det finns runt femtio olika vapen i Battlefield 3, vilket innefattar automatkarbiner, maskingevär, pistoler, raketgevär, prickskyttegevär, hagelbössor och diverse andra vapen. Utöver det så kan man anpassa de på många olika sätt. Du kan sitta dit olika slags sikten, ljuddämpare, lasersikten, lampor och annat godis.

Även på konsol så finns det några stora kartor som har en riktigt Battlefield-känsla. Men det jag tycker är trist är att ganska många kartor är ganska små med Battlefield-mått och utspelar sig i städer med många byggnader.

Jag kan säga att det finns i princip bara två olika slags matcher. Antingen kommer det att gå riktigt bra för ditt lag, eller så kommer det att gå riktigt dåligt för ditt lag. Lagbalanseringen är för det mesta riktigt usel, och det är väldigt sällan som jag har spelat matcher som har varit så jämna att man svettats på riktigt. Sedan tycker jag också att det inte bygger lika mycket på samarbete mellan laget till skillnad från tidigare spel.

Battlelog är en ny tjänst som har lanserats i samband med Battlefield 3, och är väl tänkt att utmana Elite-tjänsten till Call of Duty. Spelar du på PC så måste du nästan lära dig tjänstens funktioner, eftersom det är härifrån som du kommer att starta spelet. Men det är också värt för konsolspelare att ta sig en titt. I Battlelog så finns det massvis med statistik, och du kan sitta och jämföra dina färdigheter med andra spelares. Det går också skapa plutoner, vilket motsvarar klaner, även om det egentligen inte finns något riktigt klansystem (inte till konsol i alla fall).

När Battlefield 3 visades upp för första gången så var det PC-versionen vi fick se, och grafiken var riktigt snyggt. Konsolversionen är visserligen inte lika snyggt som till PC, men det är fortfarande snyggt. Dock så finns det ett flertal lågupplösta föremål. Huruvida det beror på att konsolerna är gamla låter jag dock vara osagt. Men rent tekniskt så är Battlefield 3 riktigt snyggt, men det är inget grafiskt mästerverk.

Och återigen är det bara att buga för Dice, för ljudet i Battlefield 3 krossar all möjlig konkurrens. Ljudet är gudomligt, minst sagt. Vapnen låter realistiskt, och ljuden från stridsflygplan, helikoptrar och pansarvagnar gör upplevelsen mycket mer atmosfäriskt.

I slutändan så är nog Battlefield 3 det spel som jag har haft mest svårt att sätta betyg på. Även om multiplayerläget är riktigt underhållande, så känns det i min mening inte riktigt lika finslipat som tidigare spel. Och jag kan bara inte ignorera att kampanjen är bland det sämsta jag någonsin har spelat. Men det får bli en sjua i betyg, en stark sådan dock.

Plus:
Snygg grafik, gudomligt ljud, underhållande multiplayer

Minus:
Värdelös kampanj, känns inte lika finslipat som tidigare spel

Testad version: Playstation 3