Call of Duty: Modern Warfare 3

New York brinner. Hela Upper Bay är fyllt av stridsfartyg. I luften över floderna och kring Manhattans skyline flyger helikoptrar och jaktplan. Call of Duty: Modern Warfare 3 börjar i ett crescendo. Som spelare kastas man rakt in i kriget som startades i Modern Warfare 2. Det går fort. Receptet är väl beprövat.

Ta 1 centiliter - attack mot en ubåt.
2 centiliter - skjuta sig fram längst sönderbombade avenyer.
Några stänk - helikoptertur mot nästa mål.

Mixa ihop med flygplan, stridsvagnar, humvees, gevär och pistoler efter eget huvud. Toppa med både känd och okänd karaktär. Servera med perfekt kontroll och låt det hela avsmakas lite varstans i världen. Du kommer inte bli besviken.

Visst det smakade som förra gången, men vilken ljuvlig smak. Som att åka berg och dalbana i fyra timmar. Det passar inte alla och eftertanke är inte riktigt det som följer med mig efter att kämpat mig igenom Infinity Ward och utgivarna Activisions senaste säljraket. Storyn är ett virrvarr av tvära kast där vi under den korta kampanjen får besöka mängder av världsdelar i jakten på den ryska nationalisten Makarov. Vi skickas till Asien, Afrika, Nord Amerika, Mellan östern och Europa. Miljöerna är varierande, tempot likaså. Tuffa, arga och ibland sårbara militärer väser och tjoar fram sina repliker. Vi har sett det förut, vi har upplevt det förut och vi har hört det förut. Kampanjen i Modern Warfare 3 är en poplåt. Ett tre ackords rock 'n' roll album med korstågsrefränger. Jag skrålar med. Det är roligt.

Spelmotorn börjar så sakteliga nå pensionsålder och det är inte utan att jag hoppas att Infinity Ward till nästa gång ska inspirerats mer än lovligt mycket av det suveräna animationerna som vi såg i det svenska Dice krigsspel Battlefield 3. Även ljuseffekterna haltar något i jämförelse med ovan nämnda spel. Detta betyder inte att grafiken är dålig, gammal javisst, men det är inte det samma som dålig. Det hela flyter på som en vårbäck och det finns inte en enda ruta under mina timmar med Modern Warfare 3 som jag upplevt att det laggat. Motorn är helt enkelt otroligt väloljad och beprövad vilket gör grafiken funktionell, om än något daterad.

När det gäller ljudet skulle Infinity Ward även här behöva kika eller kanske lyssna en hel del på Battlefield 3. Men ljudet har, åtminstone i mina öron, blivit bättre. Vapenljudet har blivit tyngre, explosionerna känns kraftigare och fordonen låter som... tja, fordon. Trots detta är Modern Warfare 3 hästlängder efter den ljuddesign som Dice visat upp i sitt spel. Å andra sidan, vilka utvecklare och spel är inte det?

I flerspelläget har det skett både det ena och det andra - eller snarare det har tillkommit ännu mer av allting som vi sett förut. Spellägena har blivit fler, banorna är fler, killstreaks och perks är fler, rankingsystemet har blivit högre etc. Även Spec-ops delen har utökats. Tempot i multiplayerdelen av Call of Duty-spelen har alltid varit högt. Banorna har varit små- till mellanstora och som spelare har du aldrig behövt ta dig speciellt långt för att nå frontlinjen. Del tre bjuder inga undantag. Banorna är väldesignade och fulla med detaljer, skräp och bråte. Ibland kan det vara svårt att se vem som är vem eller var ifrån det skjuts. Menyerna är lätta att förstå och använda, statistiken enkelt överskådlig. Inte minst nu med analysverktyget Call of Duty: Elite som även fungerar som ett socialtnätverk för Call of Duty-spelare.

Call of Duty har som spelserie ett dåligt rykte. Inte helt oförtjänt, då det inte adderas speciellt mycket nyheter mellan spelsläppen och gammal teknik återanvänds år efter år. Men gör det något? Spelet har utökats till bristningsgräns, kontrollen är oslagbar och tempot är varierat. Modern Warfare 3 har mer av allt och vinner lätt över spelseriens tidigare delar (och konkurrenterna).

Jag har i alla fall roligt. Det är värt något. 9/10