Battlefield 3

Battlefield 3 (Bf3) är spelet som är ett av det här årets största släpp och som varit det senaste årets absolut största superhype. Frågan är - lever resultatet upp till hypen?

Låt oss kasta oss rakt in i handlingen och Bf3 kampanjläge. Storyn är som hämtad från förra årets säljraket Call of Duty: Black Ops. Det är synd. Det känns som Dice tagit fram karbonpappret och gjort en "Black Ops" Ett något stillsammare förhör och en mängd återblickar och några karaktärer som skickar mig runt världen till olika miljöer av krig. Ett upplägg som resulterar i att jag tappar intresset för singeldelen och det är flera gånger under den korta kampanjen, cirka 5-6 timmar som jag känner mig mätt på spelet och att jag önskar att det hela ska ta slut.

I motsats till spelets onlinedel är enspelarläget en korridorhistoria. Till en början en väl maskerade sådan. Men det tar inte lång tid innan korridorerna börjar visa upp sig i full glans. Försöker jag flankera eller fransa ut en aning i kanterna, innan spelet säger åt mig att göra just detta. Dyker en varning tillsammans med en nedräkning upp och påtalar att det är dags att återgå till stridsområdet. Tar du inte varningen på allvar dör du och får starta om vid senaste sparpunkt. Ibland är kampanjläget så rakt på allting, att det av och till känns som en railskjutare. Till detta tillkommer plötsliga quick events. Jag förstår varför Dice har valt att bygga sin historia på detta sätt. Det hela får en filmisk touch men det irriterar mig.

Trots detta är singelspelarläget inte utan förtjänster. Det finns ställen i kampanjen som lever upp till det som brukar omnämnas som Battlefield moments.

Jag spelar spelet på min Ps3 och vet att konsolgrafiken inte på något sätt lever upp till vad som bjuds upp till i Pc-versionen. Men i jämförelse med utvecklarnas tidigare Bad Company-series semirealistiska stil, gillar jag det här. Grafiken är inte fantastisk på konsol och förstörelsen är betydligt mer begränsad än den var i Bad Company 2. Något som inte gör så mycket. Det hela flyter bra och förstörelsen är även i nedtonat skick betydligt större än i konkurrenternas skapelser. Animationerna är av toppklass, soldaterna har erhållit förmågan att ligga ner när de skjuter, dessutom har Dice sett till att man äntligen fått benen tillbaka.

Något jag kan störa mig på är känslan som uppstår av att jag ser och upplever Dice krig genom en kameralins snarare genom ett par ögon. Damm och smuts sprutar upp på linsen och ibland är okularet så genombelyst med ljus och skräp att man undrar vad det är för synfel Dice utvecklare drabbats av om de tror att det är så världen uppfattas när människor får sol- eller grus i ögonen.

I kampen om årets bästa ljud måste Bf3 vinna med hästlängder. Jag är inte på något sätt audiofil men ljudbilden i Bf3 är HELT fantastisk. Ljudet är otroligt - tomhylsor som faller till marken, flygplan och helikoptrar som far förbi, vapenljuden, skramlet från springande soldaters utrustning, rikoschetter, kulor som visslar förbi, kakel som splittras, glas som krossas och väggar som exploderar, raketer och stridsvagnar. Listan kan pågå i evigheter. Det finns alltid ett nytt ljud som imponerar. Det är ett makalöst jobb som Dice ljuddesigners lagt ner. Makalöst! Det är så här förstapersonsskjutare ska låta. Alltid.

På Pc är Battlefield 3 förärad med 64 spelare online och på konsol nedbantad till 24. Klasserna är tillbaks, denna gång betydligt mer dynamiska än tidigare. Jag känner mig inte låst i kategorierna eftersom möjligheterna att låsa upp nya vapen, utrustning och andra grejer känns oändliga inom alla klasser. Banorna är som regel stora och spelarna har många gånger mängder av fordon att tillgå. Spellägena är fem i antal och jag kan tycka att det är lite snålt tilltaget och jag saknar verkligen Combat Mission som Dice införlivade i EA:s senaste Medal of Honor-skjutare.

Att spela online är en fröjd och har ett stort underhållningsvärde. Det vill säga, när alla följer "spelets" regler. Dice dröm är att spelarna ska jobba ihop för att nå spellägets mål och det hela är mer eller mindre uppbyggt runt detta. Om det sen gäller att ta och hålla flaggor, anfalla eller försvara kommunikationsstationer spelar ingen roll. Samarbete är nyckeln till framgång och det märks ganska snart om man hamnat i ett väloljat maskineri eller i ett lag med 12 individualister som jagar kill ratio. När det sistnämnda sker är Bf3 förfärligt tråkigt.

Det finns otroligt mycket att säga om Battlefield 3. Kontrollen funkar bra, ljudet är strålande, banorna är varierande och grafiken flyter på bra och det hela är tillsynes riktigt bra förpackat med ett högt underhållningsvärde. Samtidigt finns där en hel del smolk i botten av bägaren. Menyerna är för klumpiga för konsol. Varför går det inte att utrusta sin soldat mellan spelen när det vanligen finns 40 sekunder till att inte göra något annat än titta på statistik? Varför hamnar de inbjudna vännerna i motståndarlaget när man bjudit in dem till spel? Och varför har Dice i all statistikiver glömt att berätta om skillnader/likheter mellan alla vapnen?

Hur som helst. Jag gillar Battlefield 3. Hypen var kanske något större än resultatet och betyget blir 7/10.