Silent Hill Origins

Spelad version: PSP, PAL

...så började det.
En vacker, sjöbelägen stad, en liten flicka, hennes mor, en doktor och en ensam lastbilschaffis med ett problemfyllt förflutet.
I denna "prequel" avslöjas den mystiska historien av Silent Hill samtidigt som Travis konfronterar onämnbara fasor och personliga demoner.

Först måste jag nämna att jag är ett stort Silent Hill-fan, men detta spel har alltför många brister för att jag bara skall kunna blunda och ge högre betyg. Ett par av problemen har med plattformen PSP att göra och en del är gamla spöken från tidigare delar.

Själva historien börjar på klassisk Silent Hill-manér. En man kör lastbil på en dimmig landsväg, tvärbromsar för en kvinnnlig(?) gestalt som dyker upp mitt i körbanan och när han lämnar lastbilen för att undersöka skadorna, så är det ingen där. Travis, som mannen heter, fortsätter fram till fots mot ett brinnande hus och efter att ha avbrutit en ritual börjar spelet & dess mytologi introduceras i rask takt.

Detta är alltså en prequel till första Silent Hill som kom 1999. Mycket skall förtydligas & förklaras och alla kända, gamla karaktärer från första spelet är samlade, Alessa såklart, Dahlia, Kaufmann & Lisa. Vad jag inte riktigt förstår är dock Travis drivkraft. Harry Mason hade ju Cheryl att rädda, men vad är Travis motiv till att stanna kvar i staden? Jag inser att han har band till staden sen tidigare, men de är inte heller av den trevliga sorten, så varför inte bara sätta sig i lastbilen och dra? Jaja, kanske Alessas hälsa är särskilt viktig för Travis, men några andra band dem emellan hittar i vart fall inte jag.

Grafiken är godkänd men inte imponerande, inte med tanke på att Silent Hill 2 & 3 nu är nästan tio år gamla och detta ser likadant ut. Nu kom SH: Origins ut för 4 år sedan och grafiken kanske inte blir bättre än så här på PSP.

Ljudet är snäppet bättre. Först blev jag orolig när det tidigt i spelöppningen sjöngs på engelska, jag kom ihåg att jag tänkte att nu har de försökt anpassa allt till västerlandet. Men sedan blir det klassisk Silent Hill-musik designat av Akira Yamaoka. Även här kommer dock PSP:n tillkorta, kanske har jag fjösiga hörlurar, men det blir inte samma sak att lyssna på Silent Hill: Origins alla ljud & effekter i den lilla bärbara, som i soffans surround-hot spot.

Spelbarheten är knappt godkänd. Styrningen av Travis är, som i tidigare delar, av typ pansarvagn. Det är fasta kameravinklar, så ibland går man åt fel håll pga kamerabyte. Climax Studio har även infört ett stridssystem, vilket gör Travis mindre utsatt, så halva spelet känner man sig inte särskilt hotad utan man pucklar på fiender en efter en. Andra halvan blir det lite svårare och jag valde att springa mer för att spara ammunition till bossfighterna.
Vissa pussel är väldigt ologiska så jag fick använda internet flitigt, vilket är lite knäckade.
Sen hade jag samma problem som med jag hade med Daxter till PSP. Eftersom jag inte spelar konstant utan det kan ibland gå veckor mellan spelsessionerna så glömmer jag handlingen under uppehållen.

Hållbarheten är ganska kort. Jag höll på totalt i ca 5 tim. Det finns tre olika slut, men jag är inte särskilt sugen på att spela igenom det igen, nu när jag vet vad som hände. Historien var ju det som drev mig genom spelet.

Sammanfattningsvis: Silent Hill: Origins är ett spel för inbitna fans, för då kanske du kan ha överseende med alla föråldrade lösningar & brister som Climax Studio har behållit, allteftersom du nystar upp bakgrundshistorien. Om du är ny inför serien, är det inte här du skall börja, tanka istället hem första Silent Hill från PSN, det är faktiskt roligare.