Svenska
MEDLEMSRECENSION

James Bond 007: Agent Under Fire

Världen behöver tydligen en hjälte, och det finns uppenbarligen bara en utvald. I rollen som James Bond har jag skjutit mig fram, lekt med nya prylar från Q och rattat Bondbilar.

Lagom till att Playstation 2, Gamecube och Xbox hade släppts, så hade EA laddat om. De två senaste James Bond-spelen till förra generationen höll inte måttet. Men när ingen ny Bondfilm fanns i sikte så valde EA att skrapa ihop ett eget äventyr med den dyra licensen. Och resultat hette Agent Under Fire. Eller James Bond 007: Agent Under Fire, om man ska vara riktigt noga.

I Agent Under Fire så har ett elakt företag med en elak skurk stulit genteknik för att skapa kloner, som de tänker använda i sina onda syften. James Bond skickas naturligtvis ut för att stoppa de. Ingen särskilt avancerad handling som känns lika enkel som i filmerna, men den duger.

När jag spelar Agent Under Fire så slås jag av hur linjärt det är. Det finns bara en enda väg att gå under spelets gång, och det är rakt framåt, med några svängar till höger eller vänster. Det erbjuds ingenting nytt spelmässigt, utan det är bara att ta sig framåt och skjuta ihjäl fienderna med en ganska stadig vapenarsenal. Med det sagt så är det inte dåligt, om man bortser från hur linjärt det är. Även om spelet inte bjuder på någonting särskilt så vinner det helt enkelt på ren underhållning. Att skjuta fiender med de pistoler, kpistar, automatkarbiner, hagelgevär, prickskyttegevär och raketgevär som finns är väldigt underhållande.

Det är dock inte riktigt full action hela tiden, dock. De flesta uppdragen börjar med att Bond har smugit sig in oupptäckt, och det går att ta det försiktigare, använda den ljuddämpade pistolen eller nävarna för att inte bli upptäckt på direkten. Dock så måste jag kommentera den artificiella intelligensen, eller snarare bristen på den. Fienderna brukar stå helt stilla och bara väntar på att du ska döda de. Ibland så kanske de springer iväg, men det är oftast bara en kort sträcka till ett skydd. Lite roligt dock är att om du blir sedd av en fiende och han ropar på förstärkningar, och du snabbt tar ut honom så verkar inte de andra fienderna i samma rum märka något. Ibland har jag till och med utkämpat eldstrider i ett rum, och så helt plötsligt går en vakt där, och har tydligen inte alls märkt av att det sker en eldstrid i samma rum som honom.

Förutom vapenarsenalen så har även Bond ett antal prylar som han kan leka runt med. Bland dessa finns det en laser som kan smälta lås till dörrar eller till ventilationstrummor, en klo som låter dig greppa mot vissa ytor, en jetpack som skjuter upp dig en bit upp i luften, och så ett gäng andra prylar. De brukar i regel användas för att ta sig framåt på banan, men kan även användas för att ta en alternativ rutt till nästa rum.

Det vore inte ett riktigt Bond-spel om det inte fanns Bondbilar att ratta (jag tittar på dig, Quantom of Solace). Bilarna är utrustade med missiler, raketer, kulsprutor och andra roliga leksaker, och bjuder på variation från det linjära korridorskjutandet. Något som faktiskt räddar spelet från ett lägre betyg, även om det för mig bara handlar om en enda pinne.

När man klarat ett uppdrag så får man poäng och en medalj baserad på ett par kriterier. Man kan få höga poäng genom att utföra så kallade Bondmoment (att ta en omväg genom ventilationstrumman kan vara ett exempel), döda dina fiender så pricksäkert som möjligt, inte använda så jättemycket ammunition, ta så lite skada som möjligt, klara uppdragen så snabbt som möjligt eller helt enkelt bara spela på en svårare svårighetsgrad. Om man får en guldmedalj så får man en belöning, för det mesta ett gyllene vapen som är kraftfullare. Om du sedan klarar uppdraget igen med höga poäng och samlat in alla 007-bonusar, som då har dykt upp när du fått en guldmedalj, så får du en platinastjärna och ytterligare en belöning Dessa belöningar är oftast multiplayerkartor och spellägen.

Förutom singleplayer så bjuder Agent Under Fire på en riktigt välgjord multiplayer som stöder upp till fyra spelare på samma skärm. Och multiplayern är något som jag har haft riktigt kul med. Det är visserligen inget Nightfire, men det är ändå riktigt roligt. Det går att tävla inom ett antal spellägen, såsom dödsmatcher, fånga flaggan, det klassiska spelläget där man ska armera eller desarmera en bomb. Sedan finns det även Golden Gun, där alla spelare har en gyllene pistol som dödar på ett enda skott, och ett spelläge där man ska försvara sin VIP-person samtidigt som man ska döda fiendens VIP. Det går också att modifiera matcherna lite hur man vill, som till exempel att köra med låg gravitation. Vissa spellägen, kartor och eventuellt modifieringar måste dock låsas upp i spelets singleplayerläge.

För sin tid var Agent Under Fire rätt snyggt. Idag, 2011, kan nog spelets grafik uppfattas som aningen dålig. Men för sin tid var det helt klart snyggt, vilket även kan sägas om karaktärernas ansiktsanimationer. Banorna är riktigt väldesignade, och färgsättningen är riktigt bra. Dock så kan skärmuppdateringen sjunka ganska mycket om det är för mycket action på en gång. Ljudet är även det hyfsat bra, även om man inte direkt lägger märke till det. Förutom det klassiska Bondtemat, förstås.

Trots att det är väldigt linjärt och AI:n är någorlunda korkad, så är Agent Under Fire fortfarande ett bra spel som lyckas med kanske det som jag anser är viktigast med spel, att underhålla. Underhållningsvärdet och multiplayern är spelets starkaste kort, utan tvekan. Sedan så sitter det ju inte direkt att fel att spela som världens bästa agent med rätt att döda, samtidigt som det klassiska Bondtemat spelas när man skjuter skurkarna. Samt nynnar på temat.

Samlat betyg: 7/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10