The Elder Scrolls IV: Oblivion

Det första spelet som jag körde till Xbox 360 var oblivion. Jag kommer ihåg att jag hade hört min bror berätta mycket om det och jag blev kär i oblivion. när jag fick hem spelet så skapade jag mig en stor och stark Nord och när spelet startades upp så befann man sig i the imperial dungeon. man var inlåst i ett fängelse. dock så fick man besök utav kejsaren och hans män och man flydde från fängelset med kejsan Uriel septim. man förstod att något var fel och när man kom ner i mörka grottor blev man anfallen av lönnmördare som dödade kejsaren. kejsaren befallde huvudpersonen att leta rätt på hans sista son och stänga alla portar som leder till oblivion. vilket är vad spelet kommer att handla om. runt om i världen so öppnas det upp massa portaler där demoner forsar ut och ödelägger städer och hotar hela imperiet.

Spelet har en sådan stor frihet att du kan bege dig vart somhelst i världen. massor av side quest att göra och mycket att utforska. alla personer har sina egna liv och gör det som de vill. exempelvis så stötte jag på härskarinnan i en stad i södern uppe i det kalla bruma i norr där hon hälsade på deras noble lord.

jag kommer ihåg att första gången då man kom ut ur fängelset såg man en flod och tanken slog mig att jag skulle testa att simma. det gick utmärkt och nästa sak som jag såg var ett stort berg i fjärran. jag undrade ifall man kunde ta sig dit och började knalla. snart upptäckte jag att jag stod på bergets topp som var fylld av snö i ett litet linne och korta shorts. sedan begav jag mig ner söderut mot träskmarkerna och började härja.

friheten var maximal och man kan gå med i alla möjliga guild. göra questar och skaffa pengar, köpa hus och bli guild ledare. medan man fick större rykte så började alla kalla en för det som man förblev som jag " the hero of Kavach"

Jag älskar spelet och jag rekommenderar det starkt. ändå är det något som saknas i spelet men kan inte säga direkt vad det är. det är klart ett bra spel och jag längtar efter uppföljaren skyrim.