Svenska
MEDLEMSRECENSION

God of War Collection

Skrivet av: PhMan   2011-11-03

God of war

Jag har aldrig ägt en PS2 och därmed inte spelat God of war när jag kanske borde ha gjort det. Men bättre sent än aldrig! Bestämde mig för att köpa God och war 1 & 2 när jag läste att 3:an fick höga betyg. Ogillar att starta spel mitt i en serie och bestämde mig för att spela 1 & 2 innan jag ger mig på 3:an. Sagt och gjort och här kommer första recensionen.
Jag visste att spelet är gammalt och en remake och hade svårt att föreställa mig det. Har sett andra spel till PS2:an och grafiken på dessa kändes ibland som en stor pixel som rörde sig på skärmen jämfört med dagens grafiska toppspel till PS3.

Som grek så ser man God of war på ett speciellt sätt. Ett annat perspektiv helt enkelt eftesom handlingen ligger en väldigt varmt om hjärtat. Den grekiska mytologin som man växte upp med, lärde känna och älska som barn. Alla dessa fantastiska historier om hjältar, om gudar och monster. Dessa färgstarka och spännande historier som än idag engagerar och förtrollar barn.

Så hur skulle spelet uppfylla mina relativt låga förväntningar? Jag visste ju såklart att storyn inte har någonting med den riktiga mytologin att göra, men ändå kul att spela en schysst "side story" kring den.

När man spelar God of war år 2011 så känner man att spelet är gammalt. Grafiken är endast okey, spelvärlden är väldigt låst jämfört med nyare spel och generellt väldigt enkelt i sitt utförande. Men för att vara ett spel som hade sin storhetstid under PS2 eran så kan man inte låta bli att överaskas. Det kom helt enkelt förre sin tid gissar jag. Kan tänka mig att spelare världen över häpnade över grafiken då. Jag assosierar spelet med Star Wars, The force unleashed. Samma typ av spel med samma låsta spelvärld och extremt lika kontroll m.m. och då rankar jag God of war högre, trots att spelet är klart äldre.

Spelet är fortfarande väldigt underhållande och funkar perfekt om man är ute efter lite enklare äventyr utan särskild djup och ansträngande handling. Du spelar Kratos! En muskulös hårdhudad spartan som tillsammans med sin arme blev ökänd bland fiender för att alltid komma segrande ur strider. Men Kratos fick hybris och gav sig på allt och alla, helt orädd och aldrig en tanke på att han skulle kunna förlora ett slag. Dagen kom då dem möte en mycket större arme och när Kratos låg slagen och tittade döden i ögat så vände han sig till Ares, krigets gud, för att be om hjälp. Ares var beredd att hjälpa, men priset var högt! Väldigt högt! Kratos var tvungen att sälja sin själ och lyda Ares. Utan att blinka gick Kratos med på det och levde vidare medan Ares krossade fiendearmen.
Men Ares hade en plan som innebar att Kratos skulle bli den brutalaste och mest hänsynslösa krigaren under hans kommando. Under flera år ägnade sig Kratos åt krig och förstörelse i Ares namn. Hans namn spred skräck bland antikens medborgare och andra armeer. Hans rykte växte för varje by han brände och varje liv han tog. Han gjorde allt hans mästare önskade och visade ingen hänsyn. Brutalitet och övervåld var något vår hjälte mer eller mindre levde konstant med. Men en dag hände en incident som fick Kratos att vakna till. Han ifrågasatte hela sin existens och vände sig mot sin mästare. Han vill inte längre vara Ares springpojke och leva den brutala livsstilen. Kratos frigörelse från sin mästare börjar och ett stort äventyr väntar.

Enda sättet att lyckas, är att ge sig på guden själv och se till att komma ut överlevande från striden. Men att ge sig på en gud är svårt till och med för Kratos. För att klara uppdraget måste han hitta Pandoras box. När han öppnar boxen kommer han få de krafter han behöver för att ge sig på Ares. Men det visar sig inte heller vara det lättaste. Att hitta och öppna boxen kräver ett äventyr av stora mått! Man slåss mot satyrer, minotaurier, medusor och mycket annat från den grekiska mytologin. Under resans gång så får man hjälp av andra gudar som tröttnat på Ares och hans brutala attityd och hjälper Kratos att lyckas med uppdraget. Hjälpen är i form av vapen/förmågor som man utnyttjar i strid. Dessa behövs då motståndet blir svårare för varje deluppdrag som klaras av.

Att spela Kratos i detta äventyr är riktigt underhållande. Visst, storyn är ingen oscarsmaterial, grafiken är endast okej (men stor respekt då spelet är till PS2), och spelvärlden är låst och känns omodern. Men Kratos är speciell. Hans brutala och väldigt blodiga stil med huvud som huggs av och kroppar som delas i mitten ÄR underhållande! Det är action från början till slut och aldrig en lugn stund i jakten på sin frigörelse!

Jag rekommenderar varmt detta spel till alla som vill ha ett enklare äventyr och underhållning. Det är som en bra actionfilm. Ingen tung story, men underhållande! Grafiken är okey men jag måste även nämna att vissa miljöer är otroligt bra och häftiga att titta på. Ljudet är helt okey och alla mina kanaler användes, dock inte av referenskvalite. Kontrollen på Kratos är riktigt riktigt bra. Man har full kontroll på sin karaktär vilket känns tacksamt under vissa intensiva strider. Stridssystemet består av kombinationer av knapptryckningar beroende på vapen och även vissa specialförmågor man får under resans gång. Det är enkelt och fungerar bra. Och gällande mina förväntningar.. infriade de med god marginal!


***************************
***************************
***************************


God of war 2

Så första spelet överaskade mig mycket. Trodde aldrig att ett ett så pass gammalt spel till PS2 skulle kunna vara så kul att spela 7-8 år efter bäst före datumet. Och visst, spelet kändes gammalt, men vad gjorde det när man fick sådan spelglädje!?

Tvåan då.. Spelet startar där del 1 slutar med en Kratos som tagit över Ares plats på Olympus och är den nya krigsguden. Men Kratos brutala stil fortsätter. Spökerna från förr sitter kvar i hans hjärna och nu som gud kan han sprida krig och våld i större omfattning bland människorna. Detta ogillas bland de övriga gudarna på Olympus och han börjar skaffa fiender. Efter att Kratos struntar blanka fan i att lyssna på någon så får de andra nog och skickar honom tillbaka till verkligheten. De gör honom till en vanlig dödlig igen.
Men Kratos gör det Kratos är bäst på och istället för att be om nåd och vika sig så ger han sig på gudarna igen. Zeus kliver fram och skickar honom till dödens rike genom att trycka en påle genom hans mage. Men inte ens döden kan få Kratos att inse att slaget är förlorat. Enda sättet för Kratos att förändra det som just hänt är att återvända från de döda, hitta "The sisters of fate" och förändra historien genom att slåss med Zeus igen, bättre förberedd, INNAN han förlorade den första bataljen. Med andra ord en sorts "resa tillbaka i tiden" för att förändra framtiden.
Handligen är väl ungefär som den låter. Rätt tunn... Men hade man inga större problem med handligen i första spelet kommer man förmodligen tycka att del två är helt okey med. Action från början till slut. Samma brutala Kratos som ger sig på självaste Zeus, Olympus och gudarnas konung. Många nya häftiga strider som väntar och mycket blod som sprutar åt alla håll! Kratos is BACK!

Under detta äventyr så får man allierade i form av titanerna som inget hellre vill än att se Zeus störtas från Olympus. Titanerna och de 12 gudarna har ju en blodig historia bakom sig där gudarna till slut lyckades komma segrande ur striden och ta över Olympus med Zeus i spetsen. Så titanerna hjälper Kratos i form av vapen och förmågor som är viktiga för att kunna ta sig an de allt svårare motståndare som dyker upp. De flesta motståndarna känner man igen från första spelet, men några nya fiender presenterar sig också.

Skillnaderna från första spelet är enligt min mening, bara till det bättre! Det är klart större variation på uppdragen och de är mer utmanande. Första spelet kändes relativt enkelt. Här behöver man klura mycket mer och vissa uppdrag är rätt svåra även på normal svårighetsgrad. Det gäller att lista ut kombinationer eller rörelsemönster för att klara sig igenom en bana. Det kan ta tid och man kan bli väldigt, VÄLDIGT frustrerad emellanåt. Men samtidigt så välkomnar jag den nya svårighetsgraden då första spelet kändes lätt och man kunde mest springa igenom uppdragen utan större problem.

Dessutom finns det fler och bättre gömda "skatter" i spelvärlden och är man intresserad av att hitta allt, kan man nog spendera en hel del tid åt det. Speltiden är också längre jämfört med första spelet. Förmodligen för att uppdrag tar längre tid att klara av, snarare än att spelet är så mycket längre. Det tog mig 14 timmar att spela igenom på Normal nivå.

Grafiken är så klart strået vassare än ettan och även spelvärlden känns "öppnare". Inte lika många smala gångar som i första spelet. Den lite öppnare spelytan känns och hjälper mycket för själva spelupplevelsen.

Jag har egentligen inte mycket att klandra på. Mycket är sig likt från 1:an och man känner igen sig direkt när spelet drar igång, men alla nyheter känns som förbättringar så man kan inte vara annat än nöjd. Om jag ska klandra på något är att spelet fortfarande känns lite gammalt jämfört med nyare spel och kanske den tunna handligen. Samtidigt så tror jag inte att just handligen är det som lockar när man vill spela som Kratos. Det är snarare den råa action från första till sista minut med den ettrige och brutala Kratos som inte viker sig för någon, varken dödlig eller odödlig fiende! Spelet är häftigt, kul och rå med väldigt häftiga miljöer, bra tempo och en massa djävla våld! Det är helt enkelt testosteron från början till slut!

Samlat betyg: 8.8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10