Svenska
MEDLEMSRECENSION

Amnesia: The Dark Descent

Skräckfilmer har aldrig varit något för mig. Har lyckats att se en del och blir lika skiträdd varenda gång. Jag lyckas blir rädd även för de filmer som egentligen inte ens är läskiga, heh. Jag har aldrig riktigt fastnat för skräckfilmer alls faktiskt, och gillar bara ett par filmer. Däribland The Strangers, The Shining och den första Alien-filmen. Men när det gäller skräck så har jag alltid varit med för det när det kommer till spel. Kanske är det för att då kan jag pausa spelet och gå och ta ett glas juice för att lugna ner mig..

Men även om jag spelat igenom spel som Dead Space, och tyckt att de varit helt sinnessjukt läskiga på gränsen till att jag bara vill klappa till datorn och se på Barnkanalen resten av kvällen. Men inget spel, egentligen ingenting över huvud taget, har skrämt mig så pass mycket som det här spelet. Det här är fanemej läskigt på en helt ny nivå i min bok. Det här.. är.. Amnesia.


Inledningen av spelet sätter stämningen för den fortsatta spelupplevelsen direkt. Huvudpersonen vaknar upp i ett slott ifrån 1800-talet, helt ovetandes om vart han är eller vart han har varit eller vem han är. Med sin minnesförslut så tar han sig uppåt, och börjar röra sig runt i de närmaste delarna utav slottet för att försöka ta reda på vad det är som hänt.

Personen som man spelar som heter Daniel, och slottet som man vaknar upp i heter Brennenburg. När Daniel vaknar upp så gör han det i ett mörkt rum med väggar gjorda av sten, endast upplyst av ett litet stearinljus på ett bord där det ligger en lapp med något skrivet på. På lappen, som Daniel själv har skrivit, står det att han måste mörda slottets härskare och baron Alexander.

Man får sedan ta del av mer och mer information om Daniels förflutna ju längre in i spelet man kommer, då man i vissa rum finner ännu fler lappar som antingen han själv eller andra har skrivit, och ibland så får man s.k. flashbacks när man beträder vissa områden. Något som även det är lite läskigt då man helt plötsligt hör folk skrika på avstånd, deras röster ekar mellan slottets korridorer och försvinner ner i mörkret.

Du spelar Amnesia ur ett förstapersonsperspektiv, och du lämnar det i princip aldrig heller. Du styr allt med musen och har aldrig några vapen att tillgå. Det enda du har till ditt förfogande är en lykta, som då och då tar slut på kraft så du får famla runt i mörkret helt ensam tills du hittar något att sätta fyr på den med. Kruxet med detta är ju att Daniel är väldigt rädd för mörkret, och kan därför inte sätta sig och gömma sig i skuggorna allt för länge för då tynar han bort. Knivigt när man ställs inför något läskigt och gärna hade suttit i skrubben tills det blir vår igen.

Men det är inte bara avlägsna skrik och mörker som skrämmer en i berättelsen. Det som skrämmer en allra mest är de monster, de hemskheter, som går omkring lite överallt i Alexanders gigantiska slott. Dessa monster dyker oftast upp när man är som minst förbered, och då gäller det att snabbt släcka sin lykta eller ta till flykten. Allt som oftast så blir man dock så jäkla rädd att man bara får panik och allt blir pannkaka, medan monstret sätter sina klor i dig och du får börja om ännu längre ner i slottet igen.

Vissa passager utav spelet är, utan att spoilera alldeles för mycket, är väldigt läskiga. Man spelar spelet i olika kapitel, där man i de olika delarna får utforska olika delar utav slottet. Alltifrån fängelsehålorna, till tortyrkammare till diverse bibliotek och annat som man kan tänkas att stöta på i ett 1800-tals slott likt detta.

Och för att kunna ta sig runt i slottet och ta sig vidare i spelet så ställs man inför en rad problemlösningar, som att man ska få en gammal maskin nere i källaren att fungera så att man ska kunna ta hissen vidare till fängelsehålorna. Eller att man ska hitta en bok där det står något om hur man tar sig vidare, till exempel. De flesta utav objekten man stöter på kan man dessutom flytta på, så att man skulle kunna stänga ute ett eventuellt monster eller hitta någon nyckel kanske.

Jag nämnde innan att Daniel är skiträdd för mörker och att han försöker undvika det bäst han kan med sin lykta. Till råga på det så finns det någon slags röd gegga överallt i slottet. Dessa verkar som något slags övermänskligt som tycks förfölja vår person genom hela berättelsen, då man tycks stöta på mer och mer ju sämre Daniels hälsa blir. Och när hans hälsa går ner, då hittar de hemska monsterna en lättare dessutom. Läskigt värre!

Den grafiska biten i Amnesia är inget att hänga i julgranen jämfört med många andra spel som släpps idag. Men det är inget som man känner någon negativ inställning till när man spelar, utan det är inte den delen som man känner att det var nödvändigt att lägga sin tid på utan det är spänningen och atmosfären som gör Amnesia så pass bra och läskigt som det är. Istället så har man byggt upp slottet, Brennenburg, otroligt väl.

Just slottet är, som sagt, riktigt jäkla bra gjort. Långa, mörka korridorer som endast är upplysta av små stearinljus som brinner och får ens skugga att visas på de kalla stenväggarna. Då och då får man en skymt av omvärlden utanför slottet, med en stor och mörk skog där man verkligen känner hur jävla fast man egentligen är på det här stället. Ljudet är även det riktigt bra gjort, med de avlägsna skriken och monsternas speciella läten när de vet att du är i närheten.

De små musikstycken som spelas i bakgrunden håller den galet läskiga stämningen kvar, och på vissa ställen så vet man direkt bara efter att man öppnat dörren in till platsen att det här kommer vara ännu en apläskig passage. Pianospelande, ingen som sitter vid pianot. Huh.

Jag har spelat igenom Amnesia: The Dark Descent tre gånger nu. Två gånger själv, och så första gången tillsammans med fyra-fem polare. Vi släckte ner huset, satte oss framför datorn med lite Cola, och började att spelade igenom äventyret. Efter ungefär 625 skrik och ett gäng 'dra ut kontakten' så var vi färdiga, och vi var alla överens om att detta var bland det läskigaste vi varit med om i hela våra liv.

Amnesia: The Dark Descent är ett otroligt bra spel. Ett utav årets bästa i min mening, och ifall du gillar skräckspel eller bara att bli rejält uppskrämd i allmänhet, så borde du verkligen ta dig en titt på det här. Till dig som inte gillar det här med skräck och skräckspel säger jag bara, testa det ändå. Du kan ju alltid stänga av efter en kvart och återgå till att spela fotboll eller något.

Så, summa summarum; Det här är en utav de bästa spelupplevelser jag haft under det här året, om inte den bästa. Ett apläskigt spel som verkligen sätter dig som spelare på prov. Huuh. En väldigt stark nia blir betyget!

Rolig Amnesia-video (Kan innehålla spoilers!)

Amnesia-teaser

Amnesia-trailer

Medlemsrecensioner6
Samlat betyg: 7.8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10