The Elder Scrolls III: Morrowind

Ett spel med brister som i slutändan totalt överglänses av vad som faktiskt kan vara decenniets bästa RPG-titel (bortsett från lillebrodern)!

Morrowind är föregångaren till vad jag vill kalla "världens bästa spel genom tiderna", punkt.

Nu vet ni mina förutsättningar, ni vet även att jag spelade igenom hela spelet på Xbox, därför kan man direkt förstå att jag hade en viss skepsis till spelet när jag började spela det, och jag började om och om igen...
Det var inte lätt att ta upp ett spel när jag, 2008, var helt klar med The Elder Scrolls IV: Oblivion.

Tillåt mig att förklara att Morrowind var väldigt svårsmält, trögt och riktigt riktigt tråkigt för mig när jag började spela. Jag har spelet till PC sedan en lång tid tillbaka, alla möjliga moddar har även hjälpt till att slipa bort de där vassa kanterna som trots allt utgör ett RPG spel från 2002. Ja, jag klarade helt enkelt inte av det.
Spelare förklarar ofta att Oblivion var den delen med spelmekaniken som Morrowind aldrig hade men Morrowind överglänste sin lillebror rent storymässigt. Jag håller med dessa personer på samtliga punkter, självfallet kunde jag inte säga ett jota om storyn tills jag spelat igenom Morrowind vilket logiskt nog tyder på att jag bildade min uppfattning om spelet story långt långt senare men det kommer vi till.

Så där satt jag framför min PC och försökte desperat gilla det jag såg men klarade inte av det. Morrowind har en på tok för hög inlärningskurva, tänkte jag då på den tiden. Oblivion var ju rena barnleken till en början, så balansen var off the hook. Sedan avskydde jag animationerna på karaktärerna och, tja de är fortfarande rätt lustiga kan jag tycka. Sen var det grafiken, men den kände jag mig inte lika bitter över då det bara helt enkelt var förlåtligt. Jag slopade spelet, två tre gånger om-och-avinstallerade jag det från min PC för jag orkade inte. Jag hade inte ens kommit ut ur Seyda Neen. Ja, där ser ni!

Sedan hittade jag spelet på Xbox, nej jag vet inte vad jag tänkte när jag köpte det, men kanske var det något där inne som kallade på mig från omslaget, att jag hade fått abstinens från att klarat av Oblivion gjorde saken inte bättre. Att bara sluta ta sin dagliga dos av en drog är väl aldrig riktigt klokt i slutändan (eller vänta lite...).
Jag skall direkt krossa "Xbox vs PC" argumentet genom att säga en enkel sak: Morrowind var vid sin premiär överlägset bättre på Xbox, PC versionen led av buggar (Xboxen är inte helt felfri den heller), dålig skärmuppdatering och annan trist. Ja, idag är den totalt underlägsen men rent spelmässigt kan jag fortfarande föredra Xbox-versionen mot PC för att jag personligen tycker att spelet har en bättre känsla när man väl rör sig och agerar, grafiskt har ni inget att hämta och jag medger att laddningstiderna kan ha varit bättre. Men man överlever bara för att få ett spel som flyter på bättre med en skön kontrol. Det är i vilket fall som helst min åsikt.

Så vad hände?
Jo, jag körde igång spelet på min 360 och började med en helt annan strategi: Stjäl allt du kommer åt, sälj det, repeat! Köp sedan lite bra rustning och något vapen som du kan klara dig en bit på väg och plötsligt var inte spelet så väldigt svårt. Klart svårare är Morrowind än Oblivion fortfarande, dock på ett belönande och trivsamt vis. Se Dragon Age för rätt sorts utmanande RPG spel i jämförelse!

I Oblivion kände jag aldrig att det var något riktigt nöje med utforskning av hålor, grottor och dylikt förutom det grafiska. Att göra en quest var alltid spännande, quests i allmänhet gör Oblivion helt överlägset, och vet ni varför? För att de satte en pil på kartan. Ja, helt enkelt av den lilla anledningen att de visade vart man skulle gå. Kartan var inte heller dold från början, det gick att se vart man skulle ta sig istället för att söka i Morrowind. Hade den här lilla gröna/röda nålen funnits på en kompass i Morrowind, tja då hade plötsligt vågen tippat åt andra hållet! Gamers gillar belöningar, psykologiska (man mår bra av en triumf) och sakliga (Här: XP och lite guld). Därför är tanken att hitta dit du skall själv väldigt belönande när du väl ansträngt dig hårt för att komma dit du ville och sedan lyckas, å andra sidan är gamers (i vilket fall sett jag) väldigt lata. Så nålen var inte helt fel!
Dock kände jag aldrig som i Morrowind att bara gå in genom vilken dörr som helst och ta mig an utmaningarna som väntade kunde ha potential till att vara det roligaste jag gjorde på hela dagen. I Morrowind visste jag att det fanns alltid en belöning som väntade på mig i änden av den där specifika grottan.

Morrowind är en mycket mer hardcore-RPG att ta sig in i, inlärningskurvan är fatal om man som jag kommit från Oblivion. Dock är allt värt det för att sedan spela ett spel som, trots sina omnämnda brister, överraskar med så mycket mer! Själ och hjärta! Musiken är inte helt fel den heller!

Vad är Morrowind i slutändan? Ett spel med mycket brister som överglänses av en kollosalt, massiv och magnifik story, bra gameplay (bortsett från stela animationer), ett episkt belöningssystem där alla hinder som övervinns bara känns helt rätt! Att välja mellan olika sorters approach till problemet, klasser och stilar av kamp är helt okej det med!

Klår Morrowind Oblivion? Nej.
Hade spelet släppts idag med en modern motor däremot och finslipade animationer, buggar som fixats till och hela paketet så skulle det däremot piskat skiten ur Oblivion! Ja jag sade det! Just nu är det en värdig tvåa, men är det inte så det skall va?
Skall inte uppföljare vara snäppet bättre?