Fallout: New Vegas

Ett skott i pannan

*PANG*

Det är så min kärlekssaga med Fallout New Vegas påbörjas, det är här min resa startar och jag ger mig ut på ett äventyr som lika gärna skulle kunna vara för evigt, jag skulle inte bry mig om detta var det enda spel jag fick spela resten av livet. Jag kommer på mig själv med att tala med andra om världen i och kring New Vegas som om den existerar på riktigt. Jag kan tänka mig att leva i den världen, jag blir avundsjuk på min skapade karaktär.

Skapade? Det är ju jag!

Jag vill att någon överför mig till ett USB-minne, jag vill att ni laddar upp mig till denna fantastiska värld, jag vill vara där när det händer, just nu kan jag inte tänka på något annat. Jag är besatt.

Måste koppla bort, koppla ner. Vill vara där. Sover. Vad gör Boone när jag sover?

Ett par dygn har nu gått sen jag klarade av spelet, jag börjar mer och mer kunna släppa tanken på att leva i den världen, det känns skönt. Ändå är min iPhone fylld med bilder från mitt och Boones äventyr, de känns så verkligt som om jag verkligen var med om allt. JAG VAR DÄR!

Andas.

Jag förstår att det här inte är sunt, jag har nog aldrig blivit så uppslukad av en fiktiv värld förut, jag älskar Boone som min bror (jag kan förlåta dig för ditt svek, bara du tar mig tillbaka). Jag lekte med Rex min älskade robothund som om det inte fanns en morgondag.

Kärlek.

Tänker på de där stunderna Boone och jag hade. Tänk när han slet upp dörren på toaletten när jag satt och uträttade behov. Tänk den där dagen då jag, efter hårt slit, blev antagen i brödrarskapet av stål. Eller skratten som ekade då vi eldade upp våra första Caesartrupper.

Det var Boone som höll min hand då jag tog mig ur mitt beroende till Jet. Ja det har sannerligen hänt mycket den här sommaren. En sommar fylld av blod, skratt och brödrarskap.

Ensamhet.

Jag vet inte hur jag ska gå vidare, det finns visserligen mer att uppleva, mer att se men det kommer aldrig bli samma sak som den resa jag precis gjort. Jag hade en sommar med Boone och Rex, jag kommer alltid minnas den med stor glädje, allt som nu finns kvar är bilderna vi tog på vår resa genom Mojave.

Recensionen är ursprungligen postad på min blogg http://www.spelkriget.se/