Svenska
MEDLEMSRECENSION

Assassin's Creed

Skrivet av: Perluck   2011-06-15

Att hoppa mellan Jerusalems tak med vit huva och ytterst perfekt parkour gjorde mig lyrisk, men helheten är långt ifrån perfekt då bristerna snabbt visar sig i den annars fantastiska världen. Asssasins Creed är som många säger ett bra spel men med många brister som definitivt påverkar slutprodukten en aning. Det började bra, man fick för första gången axla en ny roll i spelvärlden som kändes fräsch, snabb och våldsam. Jag tröttnade aldrig på att döda vakter med stealth kills eller göra det roligare och kasta ner vakter från taken i hopp om att väcka panik hos populationen och det är där en av de stora svagheterna ligger, hur populationen inom städerna man besöker känns levande.

Det gör dem definitivt inte, människorna som försöker ge liv åt städerna du besöker misslyckas ofta fatalt. Istället känns de som vandrande zombies, eller värre en zombies. Meningslösa och variationsfattiga robotar som rör sig från punkt A till B under varje sekund. Det är under vissa stunder som populationen känns meningsfull och levande och det är när tempot i spelet är som störst, när du är ute på jakt efter att ta någon stackares liv. Under spelets gång besöker du tre stora städer som helt klart är ögongodis i sin egna klass, det är ofta som jag undrar när jag går i städernas gator varför spelet inte är lika perfekt som det ser ut att vara. Visst finns det en population, och den ser levande ut på bild men misslyckas fatalt i hopp om att underhålla.

En annan svaghet är spelets struktur, det grafiska är en suverän tårtbit som även idag skulle hålla bra kvalité. Det som ständigt dödar motivationen hos spelaren är spelets uppdragsstruktur och därav allt annat såsom hur folk agerar samt hur du slåss i större strider. Ganska snart i spelet får du uppdraget som sträcker sig från början till slut, ett antal mål ska lönnmördas men du kan inte gå och göra jobbet direkt. Istället måste du få ur information om målet du är ute efter, ganska logiskt men inte när du varje gång måste göra samma sak i hopp om att kunna göra det roliga. Dessa preliminära uppdrag består oftast av samma delar, slå en person tills han pratar, sno information i form av brev av vissa personer eller sätt dig vid en bänk och lyssna på andras samtal.

Och det fortsätter så här, från början till slut. Det får dig som spelare att motvilligt göra uppgifterna i hopp om att nå det underhållande. Det finns få spel som mäter sig med jakterna som tar plats i spelet, tempot är suveränt och det är alltid lika kul att axla rollen som döden. Men det är faktiskt det bästa i spelet, de skriptade tillfällena där lyckan är som störst. Därför känns den andra strukturen av spelet så oerhört fattig, variationen är på gränsen till att brista emellan jakterna. Under dina äventyr mellan hustak och dylikt kan du även rädda folk som sedan kan bistå till hjälp i form av muskel knuttar som hjälper dig att fly eller en klump av munkar som kan dölja din närvaro medan du passerar vaktposter.

Denna del är långt ifrån lyckad, personerna du räddar besitter ingen variation. Många av dem tackar dig genom likadana röster eller genom samma manus varje gång, hela tiden. Absurt nog så lär man sig som spelare exakt vad dem säger, ett grovt tecken på att variationen verkligen inte hittade sin plats. Animationerna är också ständigt använda på samma sätt, varje person du "rånar", räddar eller förföljer rör sig på samma sätt, tittar runt på samma sätt och agerar likadant fast med andra texturer. Detta bidrar till att man som spelare ganska snabbt tröttnar på de preliminära uppdragen som ständigt följer samma spår hela vägen igenom. Det är därför slutprodukten sinar ganska starkt när det gäller helheten, men det finns tillfällen där spelet är som bäst. Och då reagerar det verkligen.

Spelet börjar bra, verkligen men tappar ganska snart tråden och lämnar plats till det negativa under stora tillfällen. Tills att jakterna utbryter, att vara lönnmördare under 1000-talet är suveränt helt enkelt. Det som ganska snabbt överraskade mig i början var att spelet främst inte utspelar sig under lönnmördarens tid utan istället i nutid eller i en snar framtid där du axlar rollen som Desmond. En kidnappad bartender som undersöks efter viktig information i en maskin som finner minnen från urgamla tider i dina gener. Detta bidrar faktiskt till mer djup i spelet, även om denna del är ganska svag i början så intar den scenen med större potential vid ett senare tillfälle.

Hela strukturen i Assasins Creed känns inte solklar från start, istället bättrar den på sig vid vissa tillfällen och bäst under sista delen. Det känns nästan som om man från början står nedanför en pyramid i hopp om att klättra upp för den vilket är svårt och jobbigt vilket ganska bra symboliserar spelets negativa delar. Men toppen är absolut bäst vilket är det jobbigaste att nå. Utvecklingen har skett från en skiss till en färdig teckning, vilket tydligt märks på hur spelet sakta förbättrar sig genom spelets gång. Detta är en svaghet, istället för att utveckla spelet efter en färdig ritning så har det hela tiden skissats till nya saker. Vilket är det tråkiga, eftersom spelet haft en enorm potential.

Det finns gott om saker utvecklarna kunnat förbättra eller implementerat, från struktur till rollspels element. Även om rollspels elementen inte alls behövs så hade det kunnat täcka skadorna som strukturen annars gjort. Musiken är verkligen makalöst utformad och passar perfekt in mot den värld Ubisoft skapat. Äventyret slutade riktigt bra, men jag känner mig lite lurad av helheten. Assasins Creed var verkligen utomordentligt uppritat, synd bara att pappret var så tunt med avsaknaden av djup.

Döda en, rädda tusentals. Känns det bekant?

Medlemsrecensioner115
Samlat betyg: 7.9/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10