Svenska
MEDLEMSRECENSION

Mass Effect

Skrivet av: zwqase   2011-04-08

Gott mot ont, mörkt mot ljust. Politiska konflikter, utomjordingar, exotiska planeter samt ljussablar... Nej, fel historia. Fast ändå inte. Äsch, I give you: Mass Effect!

Varje år släpps det alltid spel som står ut lite extra. Spel som hittar något nytt, gör om något gammalt, eller bara på sitt egna lilla sätt hittar något som man som spelare helt enkelt inte kan eller får missa. Ett sådant spel från 2007 (i alla fall för min del) har länge varit Mass Effect. Det har fått rysligt god kritik från alla möjliga håll och det har varit en utmaning att undvika det. Tills nu.

I Mass Effect spelar du som Shepard, en kommendörkapten med en bakgrundshistoria du själv avgör innan spelets start, vars inledande upptäckt får honom/henne samt resten av "The System Alliance" på fötter. Något som leder till utredning och en jakt tvärs över galaxen för att skipa rättvisa.

Handlingen i Mass Effect är i sin renaste grundform otroligt bekant. Ett intergalaktiskt blir förrått. Men det vore en ren hädelse att ge upp förklaringar redan där. Framförallt tycker jag absolut inte att man ska se på Mass Effect utifrån de fasta punkterna, det som oundvikligen kommer att ske i spelet. Därför de punkterna är i allra flesta fall väldigt uppenbara, klyschiga.

Istället bör man lägga fokus på det som Mass Effect består klart mest av. Valen. Nej, inte däggdjuren, utan den andra sorten. Du har nänmligen oerhört mycket att säga till om som spelare. Villa du vara ond, god, eller något mitt emellan beror helt på hur du väljer att spela, och framförallt på hur du sköter dig i spelets alla konversationer. Du kan vara renodlat god, försöka undvika konflikter och annat dumt, eller så kan du köra pang på, se till att få jobbet gjort, eller så kan du välja en mix.

Och jag tycker att redan här har vi kommit till troligen det bästa med Mass Effect överhuvudtaget. Därför det är just detta som gör hela spelet. Utan alla dessa val, möjligheten att styra dialogerna och handlingen, så vore själva grundstommen borta. Men visst medför detta också vissa små minuspunkter. Det stora minuset ligger i att du som spelare måste tänka som Bioware tänkt. Därför valen i dialogerna tycks inte alltid överensstämma med det Shepard kläcker ur sig. Däremot kan man ganska lätt försöka luska ut vad som kommer träda fram efter valet gjorts eftersom goda, onda och mer djupdykande alternativ alltid håller samma positioner i dialog-valen, och återigen är det inte däggdjuren jag syftar på.

Men givetvis ligger det mer bakom än enbart valmöjligheter, därför dilogen behöver inte enbart existera, den behöver vara underhållande också. Fast det är den, som tur är. Kanske inte hela tiden, och framförallt inledningen tycker jag känns ganska seg och ointressant, men så snart saker börja öka i skala och diskussionerna känns mer vitala så blir de också intressantare. Vissa gånger rent av mästerligt skrivna.

Vilket förstås hjälps en hel del av talangfullt röstskådespeleri. Därför det är faktiskt rätt svårt att hitta ointressanta röster, i alla fall bland spelets huvudkaraktärer. Vilket jag är glad över, inte minst att man lagt kraft på att variera sig med rösterna. Ett så pass dialog-tungt spel som Mass Effect kräver verkligen detta och det blir oerhört lätt trist snabbt om dialogerna känns som sömnpiller eller bara allmänt stela och tråkiga. Men den fällan har man alltså lyckats undvika.

Något som jag däremot inte tycker att man lyckats helt och fullt med är striderna. Tyvärr. Därför om dialogerna utgör största biten av spelet så är striderna strax bakom med den näst största biten.

Det första, och kanske minst kritikvärda är designvalet av fienderna. Variationen är minimal. här finns tydliga skillnader mellan grupperna av fiender, ett antal man kan räkna på en handen. Utöver det har man mest förstorat och bytt ut vapen samt namn. Vilket känns otroligt trist är rätt fantasilöst. Jag förstår att man vill peka på att detta är en och samma sort, att detta är ondingar. Dö! Men det kan lösas snyggare, mer varierat och mer intressant.

Men de stora bekymren ligger som sagt inte där. Istället hittas de rent spelmässigt. Framförallt i vapnen, som känns helt fantastiskt ointressanta. Det finns ett antal olika klasser (pistol, shotgun, sniper samt en standard-puffra) och var och en av dessa har sina egna olika sorter samt små förbättrings-detaljer som man kan fästa på dessa.

Men gäsp, ärligt talat. Jag byter, fixar, trixar. Ser skillnaden i att fienden blir grön som i frätande istället för röd som i eld. I även mindre drag är den enda vettiga skillnaden i hur mycket skada man kan åstadkomma, men utöver det finns det inget vapen som känns direkt tillfredsställande eller ens intressant. Mycket på grund av att det finns alldeles, alldeles för många olika varianter.

Varianter som man redan efter några timmar dessutom har i överflöd. Det blir ganska snart totalt ointressant att leta upp nya vapen och förmågor. Jag finner mig själv rulla in i menyerna, jämföra skadekapaciteten och sedan rulla därifrån, med ett eventuellt lite starkare vapen än tidigare.

Och det är som sagt inte tillfredsställande varianter heller. Jag känner inte kraften av shotgunen, inte precisionen i snipern eller rekylen i pistolen. Framförallt tycker jag att siktet är otroligt dåligt. Även om du sitter hukad så blåser det upp till enorm storlek efter enbart något skott och det är svårt att känna någon fullkomlig kontroll över ens agerande. De känns helt enkelt enbart inplockade för att man ska kunna plocka ned fienderna med något annat än ens krafter.

Krafterna ja. Detta är vad som ger striderna liv. Möjligheten att kasta upp fiender i luften, ge dig själv lite extra precision, eller någon kamrat mer sköld. Men dessa alternativ är enbart till för att göra skjutandet lättare. Fienderna mer sårbara, eller dig själv starkare. Hade man kunnat leka med dessa krafter mer, verkligen attackera med dem, då tror jag att de på riktigt hade kunnat väga upp vapnen.

Rent spelmässigt i övrigt kan jag inte heller påstå att Mass Effect känns som något direkt fullträff. Man känner sig direkt klumpig när man tar sig fram och det ensamt överlägset mest irriterande med hela spelsystemet är det faktum att man inte kan sprinta utanför strider. Mitt uppe i dem kan man få en väldig fart på Shepard, men så snart faran blåst över är det lugna gatan. Då är det små-jogging som gäller. Vilket, i Mass Effects stundtals enorma världar, snabbt blir helt makalöst frustrerande och det är för min del totalt obegripligt att Bioware valt att göra på det här sättet.

I övrigt; som sagt, Shepard är klumpig. Något som väl inte märks sådär övertydligt utanför strid precis då man ändå inte har något annat val än att ta det lugnt och systematiskt. I strider blir det dock lätt att man krånglar med skyddssystemet, får mindre problem när fiender rusar upp, rent av förbi en.

Då beror det förstås som oftast på att man har en kamrat bredvid sig som denne siktat in sig på. Kamrater ja. Det finns i spelet sex stycken olika sidokaraktärer att samla på sig, alla med olika fördelar. Så snart det är dags att bege sig ut på uppdrag är det din uppgift att välja ut två av dessa att ta med sig. Och här är det egentligen en ren fråga om smak. Bioware har skött detta snyggt, därför det finns egentligen inga självklara val. Rent beroende vilka sorters förmågor du vill ha med dig på slagfältet avgör. Det tillsammans med vilka karaktärer du föredrar eftersom de även slänger in kommentarer i dialogerna till och från.

En annan hyfsat stor del av spelet består av att färdas i fordon. Ett specifikt fordon med tilltalsnamn "Mako". En slags månlandare som är... löjligt flexibel. På riktigt. Med rätt fart är den kapabel av att ta sig upp för så gott som vilken vinkel som helst. Slå ihop detta med en fysik som får Makon att studsa mot så gott som allt och vi har något som känns rent av bortom den arkadigaste arkadracingen.

Det märks att Bioware inte är vana att skapa fordon, även om man bör ge dem beröm för att man faktiskt lyckats undvika att få Makon att kännas obekvämt stel. Man har istället gått till precis raka motsatsen. Något som inte riktigt fungerar i de många gånger otroligt tuffa terräng som flera planeter bjuder på. Jag kan verkligen se anledningen till att man inkluderat detta element, därför det ger möjlighet till utforskning och man måste inte ha laddningsscener överallt, men det är som sagt inte direkt optimalt skapat.

Ur ren rollspelsmässig synpunkt är förstås Makon inget man tittar speciellt noga på, utan det är snarare level-systemet och hur man uppgraderar. Du går upp i level genom att tjäna erfarenhetspoäng (allt från att döda fiender till att lära dig nya saker) och en ny level innebär uppgraderingspoäng. Poäng som placeras ut i en slags karta där du kan öka hälsa, skada och inte minst roffa åt dig nya förmågor.

Jag tycker att det fungerar väl. Att gå upp i level är inte fullt lika tillfredsställande och in your face som i Call of Duty, men så ska det förstås inte vara heller i ett mys-spel som Mass Effect. Jag tycker ändå att man lyckats väldigt bra med att plocka fram ett system som känns motiverande och underhållande, genom att hålla det simpelt, men med valmöjligheter. Orkar man inte med det kan man alltid välja att låta spelet uppgradera åt en, men det skulle jag inte rekommendera då man oftast vill sikta in sig på en specifik förmåga, eller liknande.

En annan sak man kan styra själv över är utseendet på ens karaktär. Du kan välja allt från kön till ögonfärg och underhållande som detta kan verka fann jag det dock otroligt svårt att kunna skapa en karaktär som såg någorlunda "normal" ut. Men det är förstås en logisk bit av ett spel som låter dig välja allt annat. Förutom detta kan du även välja din egen bakgrund, vilket kommer synas på sina håll i dialogen, även om det inte är direkt avgörande på något vis.

Jag nämnde tidigare att dialogerna och handlingen hör till det bästa i spelet. Något annat som Bioware gjort helt otroligt bra i Mass Effect är grafiken. Framförallt vyerna, alltså saker på avstånd (inte nödvändigtvis i horisonten). På nära håll har man i mitt tycke slarvat lite med detaljerna och många världar känns lite identitetslösa, med tomma rum och korridorer. Men vyerna väger utan tvekan upp detta.

Det är så många gånger under spelets lopp som jag stannat upp. Tittat. Bara beundrat den otroliga värld som Bioware byggt upp. Det bidrar väldigt mycket till mys-stämningen som vilar över Mass Effect och det ger så gott som allt till atmosfären man bygger upp.

En annan sak som även bidrar till detta är musiken. Den känns aldrig påträngande eller uppenbar utan ligger istället halvdold i bakgrunden, men bidrar ändå till stämningen i spelet på ett väldigt bra sätt. Minuset på musik-sidan vore isåfall att man i start-menyn valt en aningens trist melodi som i min mening inte riktigt sätter färg på spelet som musiken där borde göra. Där borde man bli peppad på att spela, på riktigt. Vilket jag inte riktigt känner i den stillsamma melodin man valt. Inget ont mot lugna melodier, men just den tycker jag inte passar in helt och fullt just där.

En sista eloge till Bioware för jobbet med codexen, där man sammanställt så gott som allt värt att veta om hur saker och ting förhåller sig inom Mass Effect-världen. Det är framförallt tokmysigt att sitta och lyssna till de bitar som har berättar-röst med sig. Framförallt är det fascinerande att se hur mycket man lagt ner på att få saker och ting att kännas som på riktigt med en hel del verklig fakta sammanfogad med påhitt.

Sammanfattningsvis så är Mass Effect ett riktigt stabilt spel som håller i väldigt många timmar, mycket beroende på hur mycket tid man väljer att lägga på utforskning och sidouppdrag. Det finnas allt mellan rena mördar-uppdrag till samla pryl-uppdrag och det är väldigt mycket upp till dig vad du vill göra.

Det är annars även vad som kan sägas angående spelet som helhet. Du formar spelet. Du bestämmer. Och det är vad som gör Mass Effect så underhållande. Striderna ligger kanske inte på topp dock. Jag hatar dem inte på något vis, men de var inte heller fantastiskt roliga som de hade behövt vara för att spelet skulle nå mig fullt ut. Sägas ska också att PC-versionen som detta är innehåller några buggar där den vanligast förekommande är att spelet fryser, något som det tydligen ska finnas mindre av i den icke fysiska versionen till PC. Därmed är så gott som obefintliga checkpoints till en början väldigt frustrerande och att komma ihåg att spara hyfsat ofta är väldigt viktigt.

Fast tro absolut inget annat än att Mass Effect är värd en titt samt genomspelning, för så är det. Det är ett otroligt mysigt spel med underhållande handling och karaktärer samt intressant dialog. Hållbarheten och omspelningsvärdet är riktigt stort eftersom man kan ta oändligt många olika vägar och ja, välj själv helt enkelt. Införskaffa Mass Effect, sen kan du välja själv.

Sammanfattning

+
Magiska vyer, grym handling, intressant dialog, härliga valmöjligheter

-
Något misslyckat stridssystem, Makon

Betyg 8/10

[Testad version: PC]

Medlemsrecensioner64
Samlat betyg: 9.5/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10