Dragon Age II

Dragon Age går samma väg som Mass Effect - mer action, mindre RPG.

En ganska radikal förändring av Mass Effect-serien ledde till ökad försäljning i och med tvåan, så det är väl inte så svårt att förstå varför man går ifrån nörd-RPG:andet som hardcore dungenomasters älskar i ett försök att nå ut till fler spelare. För sanningen är den att majoriteten av spelarna vill ha det enkelt. De vill inte behöva hårdstudera in i minsta detalj vad en +2 ökning i willpower innebär, eller planera timmar i förväg vilka spells man ska använda inför ett kommande slag. Dragon Age II är därför så underlättande som möjligt.

Vi kan börja med stridssystemet. Det påminner numera om ett action-RPG som Fable, fast snabbare. All planering sker i förväg, man mappar sina specialegenskaper på ansiktsknapparna och sedan trycker man på A tills striden är över. Vid väl valda tillfällen kör man sina specialare. Detta som krigare då. Man behöver snurra lite med kameran men i övrigt är det autoaim så krigaren dashar mot närmaste fiende automatiskt. Heh.

Jag gillar ändå att man har mer kontroll. Inga slöa responstider, mer action, han gör det man vill när man vill. Striderna är blodigare, riktigt blodigt lemhuggande och splattervåld, och givetvis blir man själv blodig i mellansekvenserna precis som i föregångaren (och det går att stänga av om man vill).

Mindre bra är att det snabbt blir tråkigt att hamra på A-knappen och att själva upplägget är ungefär som random encounters men utan randombiten. Det känns nämligen förutbestämt vart de ska komma, de kommer alltid i grupper, och förstärkningar kommer från ingenstans. Det hade varit omöjligt att taktiskt planera en strid eftersom man aldrig vet hur många som kommer. Förstärkningar kommer från andra sidan kartan, ramlar ned från luften, gräver upp sig från marken, teleporterar fram... Det kommer vågor efter vågor av fiender, speciellt mot slutet, men de vanligt förekommande striderna är aldrig svåra (på normal).

Mot slutet blev jag redigt trött på att behöva A-knappa mig igenom förutbestämda fiendevågor. Det ändras aldrig genom spelets gång. Som tur är får man vila emellanåt med dialoger/samtal.. Jag hade hellre sett färre fiendevågor och ett behov av mer strategi.

Precis som i ettan kan man noggrant planera och lägga upp ens lagmedlemmars strategi. Det finns flera nya skills men också väldigt många gamla. Hawke (protagonisten man spelar) har tre underklasser (varav två kan väljas) och varje karaktär har en eller två egna. Alven Merill har tex ett skilltree som bygger på naturen (träd, rötter etc) medan dvärgen Varric har ett relaterat till sitt armborst Bianca. Själv föreslår jag horror. Mycket kraftfull spell mot bossar, troligtvis den kraftfullaste i spelet.

Vill man få till riktigt starka attacker kan man kombinera. Exempelvis gör chain lightning 600% skada mot fiender som är staggered. Så om man slår till dem med skölden och säger till magikern Anders i förväg att han ska skjuta chain lightning på alla fiender som är staggered så får man in ett taktiskt element som underlättar i svårare fighter. På normal finns dock inte så många svåra men djupet i strategin finns alltså kvar. Man kanske bör börja på hard för att få mer utmaning i striderna men å andra sidan tycker jag inte striderna är poängen med spelet.

Presentationen har blivit avsevärt mer förenklad. Det finns ingen fri, stor värld med öppna ytor som man går omkring på. Det finns en stad, Kirkwall. När man ska någonstans springer man till närmaste utgång och får upp en karta. Härifrån kan man bläddra mellan Kirkwall på dagen, på natten, och utanför Kirkwall. Varje del har flera ställen att gå till och det gör man genom att klicka på dem. Därefter kommer laddningsskärmen på 30-40 sekunder. Det är mycket laddningstider i Dragon Age II, fortfarande. Det snabbar på lite att installera, till hårddisken men inte mycket.

Alla uppdrag man får är markerade med pilar på kartorna så man kan inte missa det. När man sedan väljer område så finns pilar som leder en dit man ska. Fattar man fortfarande inte finns en bra journal att läsa. Det positiva med det här är att det är ju faktiskt väldigt lättöverskådligt, man vet alltid vart man ska och det går rätt snabbt att komma dit. Det negativa är att man konstant springer omrking på samma ställe. De återanvänder miljöerna något sjukt till den grad att det blir enormt störande. Du kommer se samma grotta som du redan rensat på fiender 30 gånger och jag förstår inte hur grafiken och laddningstiderna inte kan vara bättre när det i stort sett är ett racingspel där du väljer banor från en meny.

Och när man väl ska utföra ett uppdrag måste man springa igenom samma områden man redan sprungit igenom 100 gånger, komma till uppdraget, möta fiendevågor, A-knappa, och sedan oftast springa hela vägen tillbaka till utgången och huvudkartan.

Jag menar, för min del är det bra att man alltid vet vart man ska men det är ett märkligt beslut att köra med så få miljöer och dåligt att man inte fixat laddningstiderna.

Shop-systemet är smidigare på så sätt att det går snabbt att börja köpa/sälja och det är väldigt lättöverskådligt (man ser vad man för tillfället har på sig och kan jämföra mot de nya sakerna bredvid). Däremot kan man inte ta av sig utrustning i affären vilket gör att man måste gå ut ur shop-menyn, ta av sig utrustningen man vill sälja, gå in i shop-menyn, och sedan sälja den.

I ytterligare ett grepp att främja casual-demografin är föremålen rankade i stjärnor på en skala från 0-5, men stats finns också så det är ingen fara. Statssystemet är också det lättöverskådligt. En tråkig nyhet är att man inte kan utrusta sina medspelare. All utrustning du hittar förutom stavar, bälten, ringar och amuletter kan bara ges till Hawke. Dina kompanjoners utrustning förbättras automatiskt med lvln och man kan också hitta och köpa uppgraderingar. Absurt.

Items är en viktig del av ett rollspel . I Dragon Age II finns en del svärd och armor som SER bra ut men allt är så förutbestämt. Looten från fiender är dålig. Looten från kistor är aldrig spännande. Man får så mycket skitsaker som bara är att trasha att det är löjligt. Man kan aldrig hitta något jättebra episkt svärd i förtid, nejdå. Allt är noga planerat så att man ska använda svärd som kräver en viss styrka och bära armor som kräver viss fysik. Det bjuds inte på några överraskningar, man blir aldrig under- eller overpowered. Tråkigt är det också att man måste sätta ut alla sina stats och abilities på en gång. Det går att spara upp högar av poäng men sedan måste de sättas ut. Så man kan inte sätta ut 4 i styrka för att få det där svärdet utan att behöva lägga ut resten.

Storyn är dock det bästa med Dragon Age II. Det utspelar sig ungefär samtidigt som första spelet, men på ett annat ställe och med en annan huvudperson. Man är Hawke, en flykting från Ferelden som snart bosätter sig i Kirkwall. Därefter handlar det i stort sett om hur man får mer och mer inflytande i staden och blir rikare och rikare, inte olikt Fable. Det är en mer personlig berättelse och långt ifrån lika storslaget som Dragon Age men framgångarna syns tydligare i hur folk respekterar en och vad man får tillgång till för ägodelar.

Gillade jag storyn? Ja. Karaktärerna? Jadå. Det finns ingen Morrigan men de har absolut karaktär. Det man ser fram emot efter alla strider är trots allt dialogerna. De har, tyvärr, försämrats från ettan. Man gör inte lika häftiga val, man har inte lika mycket makt att säga ifrån.. och i och med att jag missade Isabel så hade jag inte heller något romantiskt alternativ, såvida jag inte hade gillat 13-åriga, walesiska alver eller shemales. Eller började gilla killar.

Det ska sägas nu att jag jämför med Dragon Age som är ett av de bästa rollspelen när det gäller dialogbeslut, men det fungerar mer som Mass Effect nu att man alltid vet vad ett beslut innebär eftersom det står med symboler. I ettan stod det inte så man visste inte vad konsekvenserna blev lika mycket. Och man hade mycket fler alternativ. Nu har man i stort sett tre alternativ när man svarar. Antingen är man snäll (uppåt), ond (nedåt) eller lustig (mitten). Och så kan man ställa frågor. Ibland finns ett hjärta för romanser. Men nej, ettan var bättre. Mass Effect 2 var bättre.

Positivt är i alla fall att man nu fått en röst att prata med och man låter dessutom riktigt bra. Hawke gör en av de bästa rösterna och Nicholas Boulton som spelar honom bör få sitt definitiva genombrott i som spelröstskådespelare. Eve Myles (Torchwood) som gör Merill står också ut med sin fantastiska dialekt. Rösterna är överlag mycket bra och gör att man inte gärna knappar bort någon dialog. Även ljudet är bra, om än inte lika bra som i ettan. Påminner ibland om Mass Effect, dock oftast om Lord of the Rings, fast inte lika episkt. Med tanke på att kompositören kallade det musiken för "ett hafsjobb" så låter det helt ok.

Grafiken är faktiskt förbättrad. Dragon Age såg inte bra ut, tvåan ser bättre ut. Framförallt är inte ansiktena längre utsmetade texturer och det tackar jag för. Med en mer tecknad stil, ett större perspektiv, och väldigt snygga ljuseffekter så ser det helt klart bättre ut, men som sagt... man vandrar hela tiden omkring i samma miljöer och laddningstiderna är bedrövliga. Dessutom är allt så fruktansvärt dött. Personernas ansikten må ha bättre texturer men de är docklika och saknar uttryck, speciellt ögonen. Och ingenting rör sig, Träd och buskar står helt stilla som om vinden inte existerade. Överallt är det folktomt, de sitter i hörn eller gömmer sig inomhus. Det är dött på gatorna. Livlöst.

Och när jag tydligt kan se hur träd ritas upp framför mig och berg förändras beroende på var jag står, vilket är helt absurt, så börjar jag undra varför. Kartorna återanvänds och de är inte stora. Ändå ser det ut som det gör.

Spelet håller åtminstone länge, säkert en 30-40 timmar med alla sidouppdrag, och huvudstoryn är länge än i ettan. Det finns också ett enormt omspelningsvärde såklart. Känslan måste bli en av besvikelse. Inte för att de gått den väg de gått och gjort det mer actionbetonat, inte därför. Utan för de felbeslut som tagits, upplägget som kunde gjorts så mycket bättre, att de ändrat saker som var bra. Det är helt och hållet oförlåtligt att låta en springa runt i samma korridorer genom hela spelet, att ha strider som är så repetitiva och banala, att man fortfarande inte fixat laddningstiderna, att man måste springa till kartan och spendera dötid efter varje uppdrag. Det är många felbeslut och det är inte Bioware som man är vana att se dem.

Jag gillar stridssystemet i grunden. Jag hoppas de vidareutvecklar tanken bakom det hela. Jag hoppas de går ifrån linjäriteten och inför fler valmöjligheter, att de inte bestämmer så hårt hur jag ska vara utrustad. Berättartekniken är grym, rösterna och karaktärerna underbara, grafiken har tagit ett stort steg framåt, presentationen är bättre (på gott och ont). Det finns mycket bra med DAII, tyvärr också mycket dåligt. Ettan var bättre även om tvåan är värd att spela om man orkar uthärda bristerna som bara kan bero på en enda sak - tidsbrist. Men alla brister och klagomål till trots så såg jag fram emot att få spela och kände aldrig att jag behövde en vilodag från spelet trots 30 timmars spelande. Det var helt enkelt underhållande och i mina ögon så gör inte spelets brister det till ett dåligt spel, snarare håller de tillbaka det från att bli så bra som Bioware har skämt bort oss med.

+ Röstskådespelet, musiken
+ Storyn, dialogen, karaktärerna
+ Hållbarheten
+ Det höjda tempot
+ Enkelheten (finns både plus och minus med den)

- Enformiga/banala strider
- Laddningstiderna
- Återanvändandet av miljöer
- All dötid som spenderas springandes
- Styrt/reglerat loot-system
- Enkelheten (finns både plus och minus med den)

7/10