Killzone 3

Killzone 3 är här och kampen mot de onda Helghast fortsätter!

Spelet börjar verkligen precis efter det att Rico skjutit först och tänkt senare, nämligen dödat Helghasternas ledare Scolari Visari. Jag har haft många farhågor kring storyn, mest för att den på förhand känts väldigt spretig och otydlig. Till en början är det dock helt okej, vi får visserligen en ny kontroll men den till det bättre tycker jag faktiskt. Det börjar med att Narville säger att ISA måste från planeten, eftersom de inte har krafter nog för en attack mot resterande Higs. Redan då känner jag mig lite skeptisk. Ska spelet handla om att fly från det som de skulle utrota från början?

Det värsta är dock träningsuppdraget. Vad tänkte Guerilla med? Det är så olidligt krystat att jag skäms lite över att spela det. Sen så spolar tiden tillbaks eftersom delar av kampanjen är spelade i en annan tidsordning. Sedan rullar det på i något som bäst kan beskrivas som när man ser en dålig film och inte riktigt kan bestämma genre, eller lyssnar på musik och inte kan definiera vad det är för något. Handlingen är väldigt ryckig, och fylld med över en timmes onödiga mellansekvenser som är riktigt dåligt regisserade. Otroligt onödiga filmer fyller delarna mellan varje uppdrag som ska försöka att förklara det som sker.

Miljöbyten som inte riktigt förklaras, och här är det jag är mest besviken över. Det känns inte som Killzone att gå runt i en djungel med massa växter som man ska akta sig för. Killzone ska vara brutalt, smutsigt och i en industrimiljö. För det som var bäst med både ettan och tvåan var det faktum att kontrasterna mellan färgen av miljön och Helghasternas ögon var så briljant ur ett designmässigt perspektiv. Man kunde direkt urskilja dem från miljön. Nu är det fortfarande så att man ser dem, men det känns ändå inte Killzone. Vilket jag tycker är svagt av Guerilla och Sony. De vågade inte ha kvar sin karaktäristiska stil, utan ville såklart öka försäljningen och göra det mer tillgängligt för en större publik. Jag kan bara hoppas att den oundvikliga fyran är något mer konsekvent. Men det känns mer som önsketänk just nu.

Sen så är det ännu en sak som stör mig något enormt. Detta är inte något som bara Killzone 3 gör fel, utan även många andra spel i denna genre. Fordonssekvenserna. Dessa skapelser från helvetet som är till för att skapa lite mer variation i upplevelsen. Jag undrar om man bara inte kan skapa mer variation med kanske fiender, vapen eller något som faktiskt har med spelet att göra. Om jag köper ett FPS, vill jag ha racing då? Nej, då hade jag köpt ett racing spel. Battlefield är undantaget, men där är det relevant. I Killzone 3 får vi åka allt från exoskelett till bilar. Vilket absolut kan vara okej i viss mängd, men i Killzone 3 är det på tok för mycket. Nej, jag gillar inte det.

Sedan att kampanjen är löjligt kort är något som vi (tyvärr) blivit vana vid. 9 Uppdrag tror jag bestämt det är totalt och under den tiden får vi uppleva: djungel, snö, rymden, industri, öken m.m. Det är löjligt och det förklaras inte logiskt.

Okej, nu har jag klagat tillräckligt. Det finns faktiskt bra saker med Killzone 3. Själva vapenkänslan och momenten där man har vapen är fortfarande toppenbra. Man kan numera ha tre vapen, även fast sista platsen är bara reserverad för specialvapen såsom sniper, LMGs och RPGs.
Animationerna av fienderna är fortfarande äckligt bra, likaså grafiken som är sjukt bra. Om den är bättre än i Killzone 2 låter jag vara osagt, men den är riktigt bra och man blir inte besviken.

Ljudet är riktigt bra och vapnens ljud är annorlunda från tvåan, men jag tycker de låter bättre i trean om jag ska vara ärlig. Röstskådespelarna är pinsamt dåliga. De enda som låter bra är Stahl och Jammer.

Sen så har vi multiplayer. Jag gillade inte multiplayer i KZ2, jag älskade det!
Därför är jag extremt besviken på hur trean valde att utveckla multiplayern. Klanläget är borttaget mer eller mindre och numera dör man väldigt lätt. En patch är på väg och det är bra för just nu är spelet allt annat än bra. Sen är klasserna helt annorlunda från tvåan. Vilket är förbryllande eftersom vi Killzone 2-veteraner nu måste lära oss om alla klasser. Nu har exempelvis Marksman-klassen ett Assault-Rifle vilket i mina ögon är helt obegripligt. Balansering, hallå?

Nej, jag vill verkligen gilla Killzone 3, men det går inte. Storyn är riktigt bedrövlig och multiplayern känns ogenomtänkt och oengagerad.

Slutsats: Killzone 3 är ett spel som inte vet vad det vill, utan det vill så mycket att de fallerar på det mesta det försöker. Storyn är riktigt rutten och känns framhastad. Detta universum älskar jag så det är med besvikelse jag skriver detta. Potentialen finns ju där, men Guerilla måste bli bättre på att berätta det. Toppa det med en just nu obalanserad multiplayer-komponent och du har Killzone 3.

Plus: Sjukt bra grafik. Ljud i toppklass. Härlig vapenkänsla. Bra kontroll. Jump Pack är skön att styra. Operations.

Minus: Kampanjen. Multiplayern. Längden på kampanjen. Avsaknaden av klanstöd. För mycket miljöbyten. Känns inte Killzone.