Svenska
MEDLEMSRECENSION

Bioshock

Ett rökigt och äldre flyplansinre möter min syn, jag sitter och smuttar på en cigarr och tittar på ett gammalt foto. Plötsligt så störtar vi emot en säker död på havsbottnen, allt blir mörkt och skriker drunknar i flyplansmotorns explosioner.

Jag förstår det inte nu, men jag har precis satts igång som en liten kula i ett helvetiskt roulettespel. Under havets yta väntar himmlen, eller helvetet om du så vill. Ett försök att skilja människorna ifrån gudarna. Forskarna mot de vanliga människorna. Rapture.

Redan då jag tar mina första tapplande steg i staden befinner jag mig i en otrolig står närvarokänsla. Samtidigt som en man pratar med mig genom en bandspelare försöker jag ta mig framåt, först och främst för att ta mig upp till ytan igen. Men ju längre ner i djupet staden tar mig, ju längre gångar jag följer fattar jag mer och mer att detta kommer inte att bli någon semester.

Rapture som stad är helt underbar. Varenda liten detalj känns rejäl och stadig. Otroligt välgjort, och jag får verkligen känslan av att jag vandrar runt där i verkligeheten, ett par årtioenden sen, och slåss för mitt liv. Rent grafiskt finns det knappt något att klaga på heller, Bioshock är verkligen en fröjd för ögat och med den otroligt vackra miljön som oftast syns utifrån fönstrena på undervattenstaden är jag helt lyrisk över hur väl utvecklarna lyckats för att skapa en trovärdig spelplats. Rapture är utan tvekan en utav de mest dystopiska och underbaraste spelstäderna någonsin. Faktist.

Men det som nästan lyser ännu klarare än vad det grafiska gör är storyn, hela rubbet. Till en början känns det som man mest harvar omkring och bara dödar splicers och annat muterat folk som försöker klösa organen ur dig. Men ju längre man kommer, dest fler pusselbitar faller på plats. Och när man till slut står där och har klarat av hela spelet, då känner man sig otroligt klyfit och oerhört upprymd. Bioshock är oväntat, tar helt otippade nya grepp hela tiden och det är i princip omöjligt att veta hur det ska sluta förens man verkligen gjort det och eftertexterna rullar. Delen med alternativa slut är också välgjord, man får verkligen stå för sina val.

Varenda människa i hela Rapture hade sina egna filosofier. Ifrån pianisten och konstnären Sander Cohen till den smått mentalsjuke Doctor Steinmann. Idérna är många, speciellt bra är röstinspelningarna som man hittar lite överralt. En del är realtid inspelade men de flesta är dagböcker ifrån stadens glansdagar.

Utvecklings teamet har verkligen skapat en stad i detaljer. Staden känns levande, dock så är det mesta i ruiner då staden genomgått smärre förödelser genom åren. Blodiga hörn av operationssalar med lik utlagda på golvet. Bioshock är för mig den perfekta kombinationen av skräck och action. Det ger dig det bästa ifrån båda världarna, och jag tycker inte du har någon anledning att missa detta spelet eftersom det nu finns till alla de största konsolerna på marknaden. Ett undantag är Nintendo Wii.

Själva hållbarheten varierar. Helt enkelt på hur bra du är som spelare, vilken svårighetsgrad då spelar på och hur mycket du vill upptäcka och få reda på om Rapture. Sen finns det också en och en annan gåta att lösa. Men, jag har inget exakt timmantal men jag skulle kunna säga att du får dig minst uppemot 10-15 timmar om du kör på svårighetsgraden Medel. Det gjorde jag, och fick mig kanske uppemot mer än femton timmar tillslut. Men sen gick jag mycket runt och snokade i stadens innandömme.

Eftersom Bioshock tillslut blev ett FPS så spelar såklart vapen in en stor roll i spelet. Allihopa känns lagom ålderdomliga och chansen du får att utveckla alla dess användningsställen är också smart utformat. Ett urval av de puffror du får använda är; Hagelbrakarn, Revolvern, den vanliga Kulsprutarn och en Crossbow. Totalt är det nog kanske tio olika vapen typer du har att plocka med, vilket räcker gott och väl.

En annan väldigt bra och genomtänkt idé som Bioshock har använt sig är Adam. Ett speciellt medel som varenda en utav Raptures invånare vill åt. För att använda sig av Adam produceras det till Eva. Som de små Little Sisters går runt och samlar in. Flertalet dönickar försöker ta injektionssprutan ifrån barnen, utan att lyckas. Hur kommer det sig?

Jo, Big Daddy. Det är nog rätt svårt att missa dom med deras stora och svulstiga ubåtsmaskar när dom går runt och pustar och flåsar. Du behöver en massa skott för att kunna konfrontera en utav dem.

Just skotten tar slut väldigt ofta, speciellt på de små säkerhetsrobotarna som flyger omkring och skapar oreda. Tur som är, så är det utplacerat olika vendingmachines och varoautomater lite överralt för att lindra detta.

Den stora hållningen med Bioshock är dess användning av Plasmider. Ett speciellt supermedel du sprutar in i underarmen. Snart får du se att din vänster arm muteras, till just det du sprutade in. Få en hand som kan kasta eld, till att kunna frysa fiender i ett nafs. Ett väldigt bra grepp som funkar förvånandsvärt bra i sammanhanget.

Ljudet i Bioshock är också det mycket bra. Oftast utgörs den av äldre jazz/blues musik ifrån diverse gammla gramofoner, men ibland också av pamppiga orkester stycken. Musiken passar också den verkligen in i spelet, och höjer stämningen och bygger på den redan helt makalöst underbara känslan du får genom att traska omkring i Rapture.

Bioshock är skrämmande, läskigt välgjort och den artificiella intelligensen hoss alla fiender är underbart grym. Du kommer dö i mängder, men det är värt varenda sekund av din dyrbara speltid. Rapture är ett undervattensparadis du bara inte får missa.

Jag väntade länge nog, har du inte spelat det borde du verkligen göra det. Du kommer att bli omskakad och upprymd, och du kommer att bli otroligt sugen på Sea Of Dreams. Som jag.

Positivt

• Underbar stämning, fantastisk grafik, oväntade nya grepp som funkar perfekt, lagom läskigt och spännande, Rapture är inte mycket annat än kärlek.

Negativt

• Lite rörigt i vissa lägen, en del små irritationsmoment, tråkiga transportsträckor genom gammla banor.

Medlemsrecensioner88
Samlat betyg: 9.2/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10