Svenska
MEDLEMSRECENSION

Call of Duty: Black Ops

"A lie is a lie. Just because they write it down and call it history dosen't make it the truth. We live in a world where seeing is not believing, where only a few know what really happened. We live in a world where everything you know is wrong."

Call of Duty: Modern Warfare 2 slog alla möjliga rekord och blev en stor succé för Activision. Till en början så var det riktigt bra. Visst, om man bortsåg från att kampanjen var otroligt kort och led av en Hollywood-handling, så var även multiplayer riktigt roligt. Visserligen inte lika finslipat som Call of Duty 4, men det var bra. Men sedan hände någonting. Något gick snett. En himlans massa problem och obalanser upptäcktes, men Infinity Ward fixade aldrig problemen. De var ju naturligtvis tvungna att hålla på med banpaket till spelet (så Activision kunde tjäna ännu mer pengar), och sedan påbörja arbetet på nästa spel.

Efter denna incident tvivlade jag på att Call of Duty skulle kunna bli bra igen. Jag hade visserligen inte spelat Treyarch's Call of Duty-spel, men jag hade hört att de inte var lika bra som Infinity Wards. Dels pågrund av det, och dels pågrund av Modern Warfare 2 gjorde att jag hade noll förväntningar. Jag förväntade mig inte att jag skulle ge nästa Call of Duty en blick. Men så fel jag hade.

När Call of Duty: Black Ops utannonserades såg det riktigt bra ut. Den här gången skulle vi inte tillbaks till varken andra världskriget eller moderna krig, utan någonstans mittemellan. Något som hette Kalla kriget och Vietnamkriget. Det, och att Treyarch hade lovat att fixa de problem som Modern Warfare 2 gjorde att jag såg framemot det. Men jag hade fortfarande mina tvivel, vilket resulterade i att jag skaffade Medal of Honor på releasedagen istället. Men lägga labbarna på Black Ops, det skulle jag göra.

När kampanjen börjar så spelar du som Alex Mason. Det första som händer är att du är fastbunden vid en stol i ett mörkt rum. Det står en massa teveapparater nära dig, och plötsligt börjar en förvrängd röst fråga dig en massa saker. Och för att få dessa svar så kommer du att få spela som Mason i ett par flashbacks (uppdragen i kampanjen bygger alltså på flashbacks) under Kalla kriget och Vietnamkriget.

Storyn i Call of Duty: Black Ops har prisats för att vara den bästa storyn i Call of Duty-spelen. Jag hade också rätt höga förväntningar, då jag var säker på att Treyarch kunde koka ihop en bra story i Kalla kriget-temat. Så fel jag hade. Storyn var trist och väldigt ointressant, och jag brydde mig ärligt talat inte ett dugg om storyn. Det pratades väldigt mycket om en twist som tydligen också skulle vara väldigt bra. Även här vart jag väldigt besviken. Tänker inte avslöja twisten för er som inte har spelat Black Ops, men den var inte så värst bra. Däremot så berättas storyn på ett bra sätt, med mellansekvenser och att din karaktär (Mason) faktiskt pratar under spelets gång. Det ger lite av en frisk fläkt till serien, då man alltid har fått spela som anonyma soldater.

Det är dock inte bara storyn som jag blev besviken på. Själva enspelardelen var inte sådär jättebra heller. Den var visserligen inte dålig, men den var inte särskilt bra heller. Man springer längs en linjär bana och bemöts av ett oändligt antal med elaka ryssar. Och det här är det största problemet, särskilt på de högre svårighetsgraderna. Fienderna tar aldrig slut förens du når en viss punkt, bara för att få möta ännu fler fiender. Det går liksom inte att spela taktiskt, utan du måste tokrusha förr eller senare. Och risken att du dör då är ofantligt stor, åtminstone på Veteran. Sen att varenda fiende tar sikte på just dig, och inte dina kamrater gör det betydligt svårare.

Ett annat problem som försämrar kampanjen är hur korkade dina medhjälpare är. Dina kompisar ställer sig nästan alltid i vägen för dig och kan inte döda fiender, utan jag får göra allt jobb som de tydligen inte klarar av.

Karaktärerna i Black Ops är tyvärr riktigt ointressanta. De känns bara trista. Däremot gör röstskådespelarna ett riktigt bra jobb. Jag är dock inte sådär jätteinsatt på alla som gör rösterna, men jag vet att Sam Worthington gör rösten till Alex Mason. Sen finns också Ed "Hummel" Harris i rollen som Hudson, Gary Oldman som Viktor Reznov (som gör comeback från Call of Duty: World at War). Det är de tre som jag kan namnen på, resten vet jag inte eller har inte orkat ta reda på.

Kampanjen har dock aldrig varit det centrala i Call of Duty, utan multiplayer. Och den här biten hade jag rätt höga förväntningar på, eftersom Treyarch hade lovat att åtgärda de problem som Call of Duty: Modern Warfare 2 hade. På den punkten vart jag dock inte speciellt besviken. Treyarch har tagit i från tårna och levererat en multiplayerupplevelse som jag kan sitta med flera timmar i sträck. Det är ganska likt tidigare Call of Duty-spel (från och med Call of Duty 4), med ett perkssytem, prestige och sånt. Det finns dock tre större nyheter.

Den ena kallas "customization". Förutom att kunna skapa egna klasser med olika perks, vapen och tillbehör så kan man numera också ändra färg och formen i ett rödpunktssikte (om du har satt den på vapnet, vill säga), din klantag och ditt emblem kan sättas på dina vapen och du kan även köpa ansiktskamoflauge.

Den andra stora nyheten är att du kan använda pengar i spelet för att köpa i stort sett allt. Treyarch byggde vidare på systemet från Quantom of Solace och anpassade det till Call of Duty. Efter varje match så får du ett visst antal pengar, beroende på hur bra du presterade i matchen. Med dessa pengar kan du som sagt köpa allt som finns i spelet. Du måste visserligen nå en viss nivå för att låsa upp ett vapen eller dylikt, men när det är upplåst så är det fritt fram att köpa. Vill man dessutom tjäna mer pengar så kan man för en mindre summa köpa ett kontrakt. Kontrakten fungerar som utmaningar, och när du har nått målet så får du ett visst antal pengar och eventuellt XP. Det finns tre olika kategorier för kontrakten, och du kan bara ha ett kontrakt i varje kategori som max.

Treyarch har också byggt ett spelsystem som bygger på pengarna. Detta kallas Wager Match, och består av fyra olika slags spelsätt, Gun Game, Sticks and Stones, One in the Chamer och Sharpshooter. Gun Game kommer från början från Counter-Strike, och går ut på att du börjar med ett visst vapen (I Black Ops börjar du med revolvern), och när du dödar en fiende får du ett nytt vapen. Det gäller då att döda dina fiender med alla vapen som finns tillgängliga i Gun Game och när du har dödat en fiende med det sista vapnet så vinner du (om du gjorde det först, vill säga). I Sticks and Stones så ska du endast använda armborst, "Ballistic Knife" och Tomhawks, och döda så många som möjligt för att få så mycket poäng som möjligt. Men se upp för Tomhawks! Blir du dödad med en sån förlorar du alla poäng som du har skrapat ihop under matchen. I One in the Chamber har du en pistol med endast en kula. Du dödar dock på en kula, och varje spelare har tre liv. Dödar du en fiende så får du en ny kula, och den som sist står kvar levande vinner. I Sharpshooter använder alla spelare samma vapen och tillbehör. Genom att döda flera fiender i rad så får du ett par specialförmågor samt dubbla poäng, men dör du så måste du tjäna de igen. Efter en viss tid byts vapnet och tillbehöret ut. Wager Match är otroligt roligt och varierande, och kan bli otroligt hektiskt när det är flera tusen som står på spel och du riskerar att förlora dina satsade pengar.

En annan nyhet är något som kallas för "Theater Mode". Här kan du spela upp dina tidigare matcher och spela upp de eller redigera små klipp, som med ett par knapptryck (samt sammlänkande konton) kan överföras till Youtube. Det var ett tillfälle då jag kastade mig mot en Scavenger-väska, och direkt när jag landade så dog jag av en explosion. Och tack vare "Theater Mode" så kunde jag ta reda på vad som hade hänt.

En trevlig nyhet är "Combat Training", där du kan spela mot bottar för att träna upp dina kunskaper. Det fungerar också att spela med en kompis på samma skärm mot bottarna, om man skulle vilja det. Det går dock bara att spela Team Deathmatch och Free-For-All i Combat Training. Det som dock är ett litet minus med Combat Training är att du måste ändå vara kopplad till nätet, trots att din nivå här inte påverkar din nivå när du spelar online.

Så för att sammanfatta multiplayern lite grand så är den riktigt bra. Jag blev snabbt beroende av kontrakt-systemet, och köpte nya när tillfälle gavs. Jag har kunnat spela Black Ops timmar i sträck, men jag brukar oftast tröttna rätt snabbt. Men annars är Black Ops helt klart bättre än Modern Warfare 2. Call of Duty 4 har dock den bästa multiplayern av Call of Duty-spelen, enligt mig.

Men det som jag har sett mest framemot var Zombieläget. Jag har spelat Call of Duty: World at War, men jag visste hur det var upplagt. Multiplayer i all ära, men Zombieläget är det bästa med Black Ops. Upplägget är enkelt, överlev så länge som möjligt. Medan du dödar zombies så får du poäng, som du kan använda för att köpa vapen, perks, uppgradera vapen eller öppna fler områden på banan. Ju högre upp i nivåerna du kommer, desto mer zombies kommer. Minns en gång att jag fick springa runt hela banan med zombies i hälarna och knappt någon ammunition i bössorna. Härligt...

Det finns två banor i Zombieläget. I den första, Kino der Toten, får man återigen spela som karaktärerna från World at War. Tank Dempsey, Nikolai Belinski, Takeo Masaki och doktor Edward Richtofen. Karaktärerna har rätt sköna repliker, och min favorit är nog alkoholisten Nikolai Belinski. Blir alltid lika glad när han säger "My aim is good... sometimes". I den andra banan, "Five", byts nazistzombierna mot kontorszombier i Pentagon. Nu är jag inte helt hundra på karaktärerna här, men jag vet att man kan spela som John F. Kennedy och Fidel Castro. Banorna är riktigt bra, och jag har svårt för att tröttna på de. Äger man dock Hardened- (som jag) eller Prestigeutgåvan av spelet får man även tillgång till Zombiebanorna från World at War, Nacht der Untoten, Verrückt, Shi No Numa och Der Riese.

En liten smårolig grej är att du i huvudmenyn kan röra på Masons huvud (huvudmenyn är i samma rum som Mason blir förhörd i), och bryta dig fri från stolen. Bakom stolen finns en dator, som du kan skriva in kommandon i. Det finns många kommandon, men det som jag vill fokusera lite snabbt på är Dead Ops Arcade. Dead Ops Arcade är lite som Zombieläget, fast att spelet spelas i fågelvy och påminner lite om Indie-spel. Man kan även komma åt spelet Zork, ett textspel som var väldigt populärt under 80-talet.

Grafiken i Call of Duty: Black Ops är rätt bra. Det är snyggt, men grafiken har inte förbättrats så mycket från Modern Warfare 2, men annars är karaktärerna riktigt bra detaljerade. Det har även snackats en hel del om att Playstation 3 versionen Black Ops körs med en mycket lägre upplösning än resterande versioner, men det är något som jag inte har märkt av. Det kan dock ha med att jag inte har något att jämföra med.

Ljudet är... hyfsat bra. Jag kan inte undgå att vapnen och explosionen från en handgranat låter en aning plastiga. Soundtracket blev jag inte heller särskilt imponerad av. Men annars är ljudet i Black Ops som sagt hyfsat.

Kampanjen är längre, men tråkigare än Modern Warfare 2. Multiplayer är riktigt bra, även fast jag lätt kan tröttna på det. Zombies är otroligt skoj och jag älskar det. I slutändan är Call of Duty: Black Ops ett bra spel. Visserligen sämre än vad jag hade hoppats på, men det är fortfarande godkänt.

Grafik: 8
Ljud: 7
Spelbarhet: 7
Hållbarhet: 7

Plus:
Bättre multiplayer, grymt Zombieläge, bra röstskådespelare.

Minus:
För kort, tråkig kampanj, irriterande kamrater, går inte att spela Combat Training utan nätverk, lätt att tröttna på, aningen plastigt ljud.

Testad version: Playstation 3

Mitt betyg: 7,3/10
Mitt Gamereactorbetyg: 7/10

Medlemsrecensioner37
Samlat betyg: 7.6/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10