Svenska
MEDLEMSRECENSION

Red Dead Redemption

Städer byts ut mot torr vildmark och rökiga salooner. Jackor byts ut mot skinnvästar och plommonstop. Bilar och motorcyklar mot hästar och vagnar. Samma plats - ett helt århundrade innan - Vilda Western 1910...

Den tiden som vi en gång kände till som den orörda, vilda och laglösa är i sitt slutskede. Vilda Western har haft sin tid, sydstaterna ska civiliseras och skatter ska börja betalas in till staten. Dock så kan inte storebror civilisera hela Western på en gång, utan måste ha folk som gör det åt dem. Och eftersom den största delen av befolkningen ute på prärien bestod av gangsters, cowboys och boskapstjuvar, och ingen utav de är villiga att gå med på regeringens förslag så kan det bi minst sagt svårt. Men Western har haft sin tid redan, är regeringen och staten överens om, och något måste göras.

Spelet börjar väldigt filmiskt. Kameran sveper över vattnet och en klassisk båt med skovelhjul är centrerad i bild. Man ser ivriga resenärer som förväntansfullt väntar på att få kliva av. Repen kopplas av och alla småspringer över landgången in på fast land. Mitt i folkhopen går John Marston och ser sig skeptiskt omkring. Överallt ser man saker som avspeglar 1910, en modern bil som idag skulle klassas som antik lastas av med en motoriserad kran av järn. En tidningspojke går entusiastiskt omkring på kajen med en tidning i handen och konstant ropar: "Extra, Extra". John kommer gående i sällskap med två andra herrar varav den ena vårdslöst schasar bort tidningsbudet. De är på väg mot tågstationen. När tåget kommer byter herrarna några få ord med Marston innan han kliver på och resan mot Western börjar.

Utanför tågfönstret skiftar omgivningen ganska snabbt från bebyggelse till vildmark, orörda fält, orangea bergsformationer och kaktusar. John betraktar skiftet genom en smutsig glasruta och suckar tungt åt de snudd på överklass tanterna som sitter bakom honom och pratar om att staten gör helt rätt i att civilisera western. Tåget stannar efter en lång färd vid Armadillo, en liten stad mitt ute i ödemarken. Av resans tid att döma inser jag nu att jag är långt borta från säker stad med övervakning. Finns det ens en sheriff här ute? John kliver in på saloonen och presenterar sitt ärende, han ska träffa en gammal bekant och frågar var Bill Williamson huserar. En äldre man som enligt mig ser ut att vara aningen påverkad av whiskeyn som flödar flitigt rider med honom till ett fort i ruiner och berättar - Bill Williamson håller till i Fort Mercer, i det som finns kvar åtminstone. Sen rider han iväg.

John Marston har inte ridit ut till det ödsliga fortet på eget initiativ utan på order av regeringen. Marston tillhör denna skara som ska hjälpa till att civilisera Western, och som medel för att garantera sammanbete så har de polisiära myndigheterna kidnappat Johns familj. Men varför blanda in Bill? En tillsynes enstöring som bor ute i ett raserat fort mitt i ingenstans? Bill Williamson var back in the days Marstons kumpan, tillsammans med ett gäng anda illegala nissar rånade de banker, mördade och plundrade. Och John ska nu se till att lagens långa arm hinner ikapp dessa ligister mot att han får tillbaka sin familj. Han är därför inte på semester utan dit tvingad.

Red Dead Redemption är Rockstars nya epos, av många kallat GTA i Vilda Western. Mycket är GTA likt, man kan om man så önskar köra in sporrarna i hästen och rida iväg dit näsan pekar, i full galopp. Men man hare inte riktig lust. För världen som Rockstar målar upp känns så verklighetstrogen, till och med mer realistisk än Grand Theft Auto IV. På sedvänligt GTA manér så hade väl den inbitna GTA-spelaren bara njutit av grafiken, och haft resten i bakhuvudet, varit medveten om att det finns där. Men detta är något nytt, Western-spel tillhör inte vanligheterna och överallt finns det saker att göra, olikt ordinarie spel från Rockstar. Som vanligt har man hela tiden en karta över gränsstaterna och överallt finns det saker att göra.

Efter mötet med Bill ute vid Fort Mercer vaknar John upp skottskadad på McFarlanes ranch. Där får man stifta bekantskap med Bonnie, som verkligen lever upp till benämningen bondotter. Marston hjälper till med diverse sysslor såsom att bevaka ranchen nattetid, tämja hästar och frakta gods till ranchens egen affär., för att betala skulden till Bonnie och hennes familj. Redan under dem första uppdragen så får jag en känsla av att Bonnie kommer spela stor roll under äventyret. Ett annat ansikte som man får bekanta sig med är hennes far, Mr. McFarlane. Enligt Bonnie "build like an oak". Jag tvivlar inte på påståendet.

En av Red Dead Redemptions mest lyckade delar är känslan av frihet. Att sätta sig på hästryggen och rida iväg mot solnedgången är något av det mest storslagna jag sett i spelväg. Och överallt utmed vägen finns det saker att göra, människor att hjälpa. Ska jag hjälpa jungfrun som blir jagad av vargar? Skjuter jag dem räddar jag förmodligen livet på henne och kan inkassera lite varor i form av vargpäls som senare kan säljas för en summa pengar på marknaden inne i Armadillo. Räddar jag henne så kommer ordet nog spridas vidare - att John Marston är en snäll kille, och det kanske leder till att lokalbefolkningen hjälper en när man som mest behöver det? Senare. Men oj, vargarna har redan kalasat medan jag övervägde beslutet. Så jag rider vidare och möter en kille som verkar minst sagt borta. Han ber mig att hjälpa honom med en bostadsaffär, vilken jag kan göra på två sätt. Storma stugan med revolver och bly, eller ska jag faktiskt handla rätt och köpa ägarbeviset. På samma sätt som i Heavy Rain kan vissa beslut få konsekvenser. Åter till landsvägen. En vagn håller på att kapas av banditer. Ska jag hjälp de drabbade eller ska jag leva ut livet som John lämnade bakom sig? Valet är mitt. Överallt finns sådana beslut att ta.

Floran av aktiviteter är lika stor som miljövariationen. Från stekheta öknar med gamar skriande över ditt huvud till iskalla bergspassager. Alla platser som går att besöka (vilket är i princip hela kartan) är löjligt coolt modellerade, min favorit är Tumbleweed, en sedan länge övergiven håla där tiden har fått ta hand om byggnaderna, staketen och de närliggande åkrarna. Bara en sådan sak som skuggorna solen kastar genom dammiga fönster, som landar på gamla barstolar och övergivna pokerbord. Det ger verkligen känslan av att detta ställe verkligen är bortglömt, med står kvar mitt ute i ingenstans, långt från civilisationen som nu långsamt byggs upp. Ta till exempel fängelset, där en av väggarna rasat in för länge sedan. Galgen utanför ser lika hotfull ut som den gjorde då den en gång var i bruk. Jag står nedanför och ser en gam skria ovanför den, och tänker på alla som mist livet i just denna snara.

Persongalleriet är också extremt bra. Här finns allt från en snudd på levande död, en man med hopp om att göra karriär inom mirakeldrycksbranschen. Seth och Nigel West Dickens. Två herrar som är av helt olika karaktär. Marshall Johnson och Bonnie McFarlane. Två karaktärer av samma skrot och korn - att få jobbet gjort. För att inte tala om alla sidkaraktärer, som när man efter en hård arbetsdag på vischan spelar ett parti poker med några andra från trakten. Att höra deras kommentarer är hysteriskt roligt, om inte bidragande till den genuina känslan som hela spelet osar av.

Minnesvärda ögonblick finns det gått om i Red Dead Redemption. När man stormar just Fort Mercer i ett försök att fånga in Bill med allt från sheriffen, allmänna vandrare alkisar och West Dickens, som med hjälp av en stativmonterad Gateling Gun fläskar på med allt man har. En strid där kulorna flyger och personer faller. Inredning trasas sönder och damm yr, fragment från väggarna där kulorna träffar och allt ljudsatt med perfektion. Allt jag nämnde ovan hörs, om inte för bra. Ljudet av när en revolver avfyras, se hur hela armen rycks bakåt av rekylen och sen höra det klassiska klickandet då man matar in nya skott i magasinet. Allt är perfekt och bidrar till den som tidigare nämnda, genuina känslan.
Ett annat ögonblick som är så episkt att det nästan inte finns ord för det är när man helt är på väg från punkt A till B, då man upptäcker att man är mitt uppe på en klippa. Du ställer hästen några centimeter från kanten och blickar ut över landskapet som Rockstar så kärleksfullt målat upp. Långt bort i fjärran ser man ångloket komma ångande, röken stiger och blir ungefär vid horisonten ett med naturen. Några cowboys på höstar rider tillsammans på vägen nedanför, helt i egna ärenden. För att inte glömma solen som just sänker sig borta där mark möter himmel. Efter ytterligare ett par spelade minuter landar jag vid en lägereld och camparna uppmanar mig att sitta ner, lyssna på deras historier. Jag lyssnar noga, och spänner öronen ännu mer då jag hör en av de säga: "That John Marston is a real gunslinger". Det måste vara killen jag mejade ner då han rånade affären i Theives Landing, ryktet har spridit sig. Detta är bara ett av många tecken på att världen i Red Dead Redemption verkligen lever, kokar av liv.

Vad annat hör Western till? Whiskeydrickande, pokerspel och såklart revolverdueller (som ökar om du är berömd) revolverduellerna är väldigt filmiskt gjorda, man ser sin motståndare i ögonen, man ser hur både denne och du har händerna på pistolen, redo att skjuta. Nerverna är på helspänn, precis som det ska vara - och du. Se till att det blir din motståndare som biter i gräset, eller i detta fall sanden. Något som det ställs stora krav på i denna typ av spel är ljudet. Och ljudet i Red Dead Redemption är av toppklass. Ljudet från hovarna som ändrar sig beroende på underlag, ljudet av stolar som skjuts ut, revolvrar som dras, listan kan göras lång. Allt är perfekt.

Rockstar, ni har gjort det igen, skapat ett så beroendeframkallande spel som jag kan skriva ytterligare 3 A4 om, om inte mer. Att spelet får högsta betyg är det inget tvivel om, eftersom detta enligt min mening håller längre än Grand Thaft Auto IV, inklusive expansionerna. Efter trettio timmar med detta så står det klart: Red Dead Redemption är en upplevelse som inngen får missa! Efter det uttalandet kan jag inte göra annat än att ta på mig hatten, sätta pistolen i hölstret, ta plats på hästryggen och rida in i solnedgången.

Medlemsrecensioner48
Samlat betyg: 9.3/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy