Assassin's Creed

Jag har spenderat tid i Assassins Creed. Är det något jag gillar? Nja, låt oss gå tillbaka till början..

Jag minns att jag startade upp spelet. Jag minns att jag blev helt tagen av den cinematiska introduktionsfilmen, som också fungerat som trailer ett tag tidigare. Jag minns att jag inte fattade någonting av handlingen och blev helvetiskt frustrerad över att jag inte kunde hoppa över den långa första scenen. Jag var säkert bara 13-14 år och brydde mig inte alls om korstågen i Jerusalem eller lönnmördarna som vågade stå emot. Jag ville bara hoppa från höga byggnader.

Jag försökte verkligen, det gjorde jag, men oförmågan att gå direkt på spelet blev mitt fall. Jag hade helt enkelt tappat lusten. Lade ifrån mig spelet i säkert två månader innan jag vågade mig på det igen. Denna gång med något bättre resultat. Nu förstod jag varför uppståndelsen varit kring detta spel. Det var skitroligt. Skitroligt att som Altaïr klättra runt i Acre och Jerusalem och sticka kniven i inte ont anande tjockisar.

Hur jag än försökte så ville inte handlingen borra sig in i min hjärna. (Därför skulle en sån som jag säkert aldrig kunna plåga mig genom ett spel som, låt oss säga Heavy Rain, där handlingen sinkar gameplay.) Jag snappade upp att man hette Devon Miles, att man blivit kidnappad av en galen doktor och hans assistent Lucy. Lucy är lite snällare än doktorn, hmm.. okej så långt är jag med. Man tvingas ner i maskinen Animus, en sorts hjärnmanipulerande maskin vars tekniska specifikationer är mer okänd. Ärligt talat så sket jag i den här historien. Det var bara frustrerande att hela tiden avbrytas mitt i spelet för att behöva vakna, snacka med doktorn och sen sova. Okej.

Som sagt är höjdpunkten i Assassins Creed att fritt ströva i den religiösa världen och ha så skoj man bara kan. Så hur är kontrollerna? Tyvärr en sak till för mig att klaga på. Spelet blir inte utmanande när man endast håller in RT, och A och därefter flyter fram över hustaken. Inte roligt över huvud taget. Och att bara hålla in samma knapp i en strid och bara pumpa X i rätt läge blir bara löjligt. Nej gameplay är för lätt.

När jag nu tittar tillbaka på mig själv i inledningen, så kan jag faktiskt ångra mig lite. Jag förstod inte värdet av en riktigt omsorgsfullt polerad story. Och Ubisoft om några lägger ner mycket arbete på sina spel. Jag hade inte kunnat göra det bättre själv, så efter omständigheterna, är det ett bra spel. Det finns ju ändå något där som fängslar mig, och får mig att tråna efter mer vetskap om Lönnmördarnas Bekännelse.