Svenska
MEDLEMSRECENSION

R.U.S.E.

Ljudet från mina fyra enorma kanoner, viner över en liten by och träffar fiende tanks på andra sidan. Vad jag inte var beredd på var att fiendernas tanks var i själva verket falska, så då märkte jag inte att fienderna var redo med en enorm flygstyrka, som sedan eliminerade mina kanoner, en efter en. Det här är inte början, eller slutet. Det är här R.U.S.E.

När man väl har börjat spela R.U.S.E. så blir det direkt svettigt. Och svettigare blir det. Man måste vara koncentrerad exakt hela tiden, och hålla sin ekonomi när det gäller stålar. Bygg Supply Depots här och där, och tjäna mer riksdaler för varje tid som går. Du måste även hålla koll på fienderna, så att de inte kommer med en överraskningsstyrka. Bara det här låter riktigt krävande. Men tro mig, det är hur kul som helst.

För drygt ett år sen så fick jag se en liten artikel om R.U.S.E. någonstans på nätet. Jag läste om det, och jag blev direkt imponerad. Bara för ämnet, så kunde jag knappt vänta tills det skulle släppas ut. September 2010 stod det. Och jag fick helt enkelt vänta.

R.U.S.E. hade en annan typ av story, av alla strategispel jag kört i så fall. Den är simpel, men samtidigt riktigt underhållande och lång. Du spelar som General Sheridan, och det är upp till dig att leda dina män igenon Afrikas heta öknar, Italiens gråa dagar, och även landstigningen på Normandie i självaste Frankrike.

För det första, så är det rätt uppenbart att R.U.S.E. utspelar sig under andra världskriget. Och det tyckte jag var på nåt sätt bra, att äntligen få spela lite mer strategispel, i kanske världens mest utnyttjade ämne.

Jag var riktigt nöjd med kampanjen faktiskt. Jag var inte för besviken, jag var snarare tvärtom. Jag blev glad av R.U.S.E. Alltid. Och det blir ju alltid lika roligt med Multiplayern, som jag hade hört väldigt mycket om. Som sagt, Multiplayern kan meddetsamma beskrivas som solid, då det är riktigt ballanserat och såklart, väldigt snyggt. Jag vill dock påpeka att storyn använde sig av samma grafik och design. Och designen imponerade verkligen.

Vad som gjorde R.U.S.E. så speciell, jämnfört med andra strategispel, var att enheterna som du kontrollerade på nivån, inte endast var normala krigsenehter, utan ur ett annat perspektiv, så var de små små brickor, som befann sig på enormt träbord. Runt omkring rummet fanns det andra männsikor som satt och talade i radion.

En annan stor sak, faktiskt. Är ju självaste R.U.S.E. Det finns en del olika Ruses som du kan använda under nivåerna, som till exempel en Ruse som kallas för Blitz. Och om du aktiverar den Ruse, på en liten indellad del av hela nivån så aktiveras Blitz där, och dina enheter rör sig snabbare. En annan Ruse som jag starkt tyckte om, var Decoy enheterna. Falska trä enheter rör sig, enligt dina styrelser, och de kan inte alls attackera. De är till för att lura fienderna. Riktigt skoj, måste jag säga.

Ljudet är brilljant. Ljdet från marksoldaternas gevär är enormt skarpa, och även ljudet från artellerikanonerna är oerhört imponerande. Skjuter du från avstånd, så bildas det långa röksvansar ifrån kanonkulorna, de viner nästan läskigt likt riktiga kanoner, och jag älskar verkligen att bara lyssna på Ruse.
Men jag säger inte att det är tråkigt att spela Ruse heller. Jag har spelat två versioner, en till PC och sen till Playstation 3. Och jag kan redan nu säga att PS3- kontrollen till Ruse är den bästa jag någonsin har spelat i hela mitt liv. Kontrollen är riktigt, jävla bra. Innan så hade jag tvekat till att skaffa det till PS3, men det förvånade mig. Dock så är PC kontrollen även den, väldigt hyffsad.

Även Move kontrollen är tillgänglig i Ruse. Vilket är riktigt imponerande, och samtidigt lite kul att sen i framtiden få se hur de har gjort så att Move kontrollen ska funka i Ruse. Såklart så har ju Move redan släppts ut, men jag har inte än testat den kontrollen, men snarast helst.

Det finns inte mycket dåligt om Ruse egentligen. Förutom att Multiplayern ibland kan bli riktigt laggig. Och då var det inte på grund av mitt nätverk, utan att det oftast kan bli så. Särskilt på 2v2 matcherna. Då och då så kan även AI:n balla ur, och vara antingen riktigt korkade, eller högteknologiska. Så det varierar.

Stoyn var som sagt bra, och riktigt spännande. Men ibland så var det något som fattades. Fienderna var inte på sin plats, och ibland kunde det även bli riktigt toksvårt, men det var väl mer av en utmaning. Men man fick tänka smart. Smartare än någonsing.

Spelets variation är bra även den. Trots att det mest bara är samma miljö. Men det är ingen stor grej dock, då Ruse i helhet är ett mästerverk enligt mig. Just nu så är Ruse årets spel. Fortfarande enligt mig, men jag ger andra spel även en chans det. Men det är bara så nu. Ruse regerar.

Ruse var som en dröm skulle man kunna säga. Jag blev inte besviken. Aldrig. jag kan eller kunde inte bli besviken på det här mästerverket. Början av spelet var dock lite klen i sig, men efteråt så blev det enormt bra, och uppdragen blev allt mer hjärntänkande.

Ja. Som sagt, Ruse är ett mästerverk, men vi får helt enkelt se om det kan komma några spel som klår Ruse. Ruse våldtog min hjärna. Riktigt mycket då._Cpt. Price

Sammanfattning: Ruse är ett smart spel skulle man kunna säga. Det är ett smart strategispel, som jag har riktigt kul med. Alla slag under Multiplayern blir oftast rätt episka, och jag njuter av att se fienderna falla. Jag njuter, exakt hela tiden. Jag såg någonting i Ruse. Någonting speciellt, och det är nästan omöjligt att uttrycka sig.

Testad version: PlayStation 3, PC

Slutbetyg: 9,8

Grafik: 9
Ljud: 10
Spelbarhet: 10
Hållbarhet: 8

Plus: Riktigt toksnyggt, smart spelkontroll, riktigt grym kampanj och Multiplayer, fantastiska ljudeffekter, smart koncept.

Minus: Små missar i storyn, bitvis obalanserad AI.

Samlat betyg: 10/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10