Punch-Out!!

Bli kung i ringen! Svinga loss med Wii-mote & Nunchuk och boxa mot vilda motståndare eller vänner i en mot en-läge. Gör dig redo att slåss om mästarbältet!

Little Mac är tillbaka. Jag minns fortfarande Punch-Out till NES. Jag var ofta hemma hos min bästa kompis Anders & spelade, vi var 12 år gamla och vi ville verkligen spöa Mike Tyson. Han var ju den sista boxaren och slog som en häst sparkade. Jag minns att man var tvungen att passa sig för att bli träffad under första hälften av första ronden annars flög man i backen direkt. Det var alltså med mycket nostalgi i luften som jag plockade upp Punch-Out!! till Wii.

Och visst är igenkänningsfaktorn hög. Alla gamla boxare är med i spelet samt några nya ansikten, dock saknar jag lille Tyson men han är väl inte Nintendo-mässig längre efter öronbett, våldtäktsdomar & islamkonvertering.
Det gamla träningsmontaget är kvar med rosa träningsoverall & frihetsgudinnan. Det finns även humor i spelet, bland karaktärspresentationerna & i hur man måste tackla de olika boxarna. Exempelvis när man möter glaskäken Joe andra gången så har han skaffat huvudskydd, och även King Hippo skyddar sin svaga punkt med ett brunnslock, under det andra mötet!

Grafiskt så är inte detta Wii-spel något speciellt. Spelet har en överdriven, tecknad stil precis som föregångarna men det är pixligt och jämfört med högupplöst boxning som EA:s Fight Night blir det teknisk knock-out.

Ljudet är inte heller särskilt imponerande, man har lite roliga arrangemang av musiken beroende på om det är en indisk boxare eller en ryss man möter, men annars är det rätt lama jabbar som träffar öronen.

Kontrollen är en liten slagpåse. Jag började att spela med rörelsekontrollerna i Wii-moten & Nunchuken men det höll endast i fyra matcher, fram till King Hippo, sedan övergick jag till mer klassisk NES-styrning med kontrollen sidledes. Då gick det mycket bättre men Punch-Out!! blir ändå snabbt svårt.
En bra sak är att man kan öva inför varje boxare så man slipper massor av omspelningar på varje gubbe. För Punch-Out!! är mer ett reaktionstest än ett taktiskt boxningsspel, och jag vet inte vad som hänt, kanske hade jag snabbare reflexer förr, innan jag blev tonåring eller så gillade jag bara att nöta på den tiden. Det är i alla fall annorlunda nu, när man är vuxen, trött & rastlös i en salig blandning.

Hållbarheten är hög. Eftersom det blir så oerhört svårt andra varvet och ju längre man kommer, så behöver man öva, öva & öva. Jag lyckades beta av en boxare per kväll ett tag men när Don Flamenco spöade maracasen ur Little Mac kväll efter kväll, gav jag upp helt enkelt.

Sammanfattningsvis: Punch-Out!! är ett humoristiskt reaktionstest som dryper av nostalgi. Spelade du föregångarna så kommer du att le igenkännande, men särskilt verklighetstrogen boxning är det inte.