Super Mario Galaxy

Mario siktar mot stjärnorna!

Sjöstjärnor, ökenstjärnor, spökstjärnor, leksaksstjärnor... Gör dig redo för ett äventyr av galaktiska proportioner när Mario färdas bland mängder av stjärnor i ett vidbrett universum!

Nu har även jag fått 120 stjärnor och spöat Bowser för hundraelfte gången! Jag blir alltid lika förundrad över hur väl Nintendo kan leverera när det gäller sin röde, runde plattformshjälte.
Historien är inte så mycket att orda om egentligen, du skall återigen rädda prinsessan Peach från elaka draksköldpaddan Bowser. Inbakad i spelet finns dock en ganska rörande sidoberättelse om en liten flickas frigörelse, självständighet, saknad efter sin mor och till slut, ett eget mödraskap.
Inte många förutom Shigeru Miyamoto klarar av något sådant i spel.

Grafiken är bra med Wii-mått mätt och designen på galaxerna gulliga. Allting är genommysigt och man blir glad bara av att titta på spelet. Mario kan, som vanligt, förvandlas till olika skepnader, så som klassiska eld-Mario, bi-Mario, & spök-Mario. Dock kunde de slopat studs-Mario som jag tyckte var en värdelös och svårstyrd figur.

Ljudet är toppklass. Klassiska melodier blandas med nya och alla är lika fantastiska. Om man skall vara petig så kan jag sakna röster som säger det som står i pratbubblorna, istället för grymt, fniss och något enstaka "Mariooo" eller något annat ord...

Spelkontrollen är den bästa jag provat hittills till ett Wii-spel. Det beror nog delvis på att man styr mycket av Mario med analogspak och knappar, vilket gör att man inte behöver oroa sig om man siktar rätt på sensorlimpan eller inte.
Dock hade jag vissa problem med kameran och kameravinkeln ibland, vilket kunde leda till snöpliga fall och dödsfall. Det är svårt när man springer på en klotrund planet om kameran är kvar på baksidan, samtidigt är det hjärngympa på hög nivå när Mario ena sekunden springer från dig, andra emot. Då gäller det att snabbt skifta höger-vänster i huvudet...

Hållbarheten är god. Jag räddade prinsessan första gången efter ca 12 timmar, men att sedan samla alla 120 stjärnorna tog sin tid. Några av de lila komet-banorna var så ruskigt svåra att jag spelade säkert 8 timmar till, totalt ca 20 timmar, vilket är bra enligt mig.

Super Mario Galaxy befäster Mario i toppen som plattformskung. Detta är i klass med Super Mario 64, som revolutionerade genren för 13 år sedan, och även om det inte är lika banbrytande, så är det ren spelglädje.

Ni kunde hoppat över denna förvandling, Nintendo!