Svenska
MEDLEMSRECENSION

Call of Duty Classic

Kulorna haglar över mitt skydd och träffar flera av mina kamrater. Jag sticker fram huvudet för att kunna lista ut var tyskarna gömmer sig, men tar skydd nästan lika fort som jag tittade fram. Sablans MG42... Det här är krig på riktigt.

Call of Duty är något som alla gamers borde känna till. Vet man inte vad det är för något så har man antagligen levt under en sten. För det är ju inte svårt att veta vad det är tack vare Activisions urmjölkning av serien.

Men hur började det? Det kanske inte alla vet. Åtminstone inte de som började spela ungefär när Call of Duty 4: Modern Warfare släpptes, eller kanske när Call of Duty: Modern Warfare 2 släpptes. Andra, som jag, hade aldrig någon någorlunda bra PC (nu har jag en grym, enligt mig). Jag ville hela tiden spela det allra första Call of Duty, få uppleva Infinity Wards syn på andra världskriget, veta hur det var. Och det är tack vare Infinity Ward och Activision som jag äntligen får uppleva det. Call of Duty går nämligen att ladda ner från PS Store och XBL Arcade för över hundralappen. Call of Duty Classic är en exakt kopia av Call of Duty. Den större skillnaden är just undertiteln "Classic".

Call of Duty Classic har tre kampanjer. En amerikansk, en brittisk och en ryss. Det känns som ett riktigt skönt tillskott, eftersom nästan alla spel i samma genre envisas med den amerikanska kampanjen...

I den amerikanska kampanjen får vi ta del av när amerikanska soldater hoppade fallskärm i Frankrike för att... ja, jag kommer faktiskt inte ihåg. Tyskar ska i fall all skjutas ihjäl med M1 Garand, M1A1 Carbine, Thompson och varför inte med lite Colt .45. Ska jag vara ärlig så är den amerikanska kampanjen den bästa kampanjen i spelet, trots att man jämnt får spela som amerikaner i andra spel baserade på andra världskriget. Fast å andra sidan så har jag inte spelat särskilt många WWII-spel. Mitt favorit moment i den amerikanska kampanjen är när Martin (du), sergeant Moody och menige Elder åker i en tysk bil på den franska landsbygden, jagandes av tyskar. Riktigt härligt uppdrag.

När vi är klara i Frankrike så byter spelet till den brittiska kampanjen. Här får vi spela som SAS-soldat. Uppdragen i den brittiska kampanjen är oftast sabotageuppdrag, eller så är vi helt enkelt bakom fiendens linjer. Men den brittiska kampanjen var inte riktigt i min smak. Hyfsat är det, men inte mer än det. Inte ens Captain Price med sin härliga mustasch gör kampanjen bättre.

Sedan rör jag mig mot den ryska kampanjen. Har hört en hel del om att det ska vara den bästa, men jag blev besviken. Bortsett från att jag bara fick ett magasin, och inget vapen i början så överraskar inte den ryska kampanjen så mycket. Stalingrad är tråkigt designat och tyskar gömmer sig överallt. Dock är det sista uppdraget riktigt bra, när man tar sig mot Reichstag med sina "comrades", säkrar det och viftar med den sovjetiska flaggen. Kriget är över.

Dock är spelet rätt kort. Det är visserligen längre än nyare Call of Duty-spel, men det är ändå rätt kort. Spelar man på svårighetsgraden Veteran så märks det dock inte lika tydligt, men det är fortfarande kort.

Oavsett kampanj är det mycket kaos i Call of Duty Classic. Kaos är synonymt med Call of Duty-serien. Granater sprängs och skott avlossas i stort sett hela tiden, och det blir inte mindre kaos när en tysk får för sig att skjuta ihjäl dig med en MG42. Kaos på hög nivå, och även fast det kan bli lite stressat ibland så gillas det.

Något som gör att betyget dras ned en bra bit är alla checkpoints. Det är väldigt snålt med det, och det har hänt att jag har fått spelat om samma moment minst ett dussin gånger innan en checkpoint dyker upp. Checkpointsen kan göra din spelupplevelse på Veteran blir otroligt svår.

Att skjuta tyskar och och ta skydd med en dålig kontroll kan vara svårt, men Infinity Ward har konverterat kontrollen är perfekt. Knapparna sitter där de ska och kontrollen är väldigt responsiv, vilket den alltid har varit i Call of Duty-spelen.

Förutom undertiteln "Classic", så är skillnaden mellan PC och konsol att Call of Duty Classic innehåller achievements/trophies. De är dock inte sådär jätte välgjorda, men man får ju tänka på att spelet gjordes när sådant inte användes i samma utsträckning.

Onlinedelen har jag varit lite intresserad över. Främst för att det inte innehåller några klasser, killstreaks eller perks. Men samtidigt så läste jag i GR's recension att det inte var så kul, vilket oroade mig lite grand. Men helt i onödan, för även om onlinedelen också har åldrats så är den fortfarande stabil, balanserad och framförallt riktigt kul. Dock är servrarna inte särskilt aktiva, och förutom en eller två servrar så är de rätt inaktiva. Vilket är synd eftersom spelet är så roligt online.

Nu ska jag prata lite om grafiken. Jag skulle kunna vara elak och säga att grafiken är ful, för det är den. Men man får ju samtidigt komma ihåg att spelet gjordes för sju år sedan, och det förlåter jag. Men faktiskt så är grafiken rätt bra ändå, även fast jag tycker att städer som Stalingrad och Berlin är rätt fula. Men det har nog med spelets ålder att göra.

Ljudet vet jag inte riktigt vad jag ska säga om. Ludet från skott och granater är riktigt bra fortfarande, men soundtracket imponerar inte. Fast å andra sidan, man spelar ju inte Call of Duty för musiken, utan för ljuden från gevär och granater samt allt kaos.

Call of Duty Classic har inte åldrats så bra, det märker man. Men trots det är det fortfarande ett stabilt spel, och har du inte spelat det första Call of Duty så rekommenderar jag att köpa det, antingen PC-versionen eller Classic-versionen på PS Store och XBL Arcade. För Call of Duty skrev ett stycke spelhistoria, och bör inte missas.

Grafik: 7
Ljud: 8
Spelbarhet: 7
Hållbarhet: 7

Plus:
Fortfarande stabilt, mycket kaos, prisvärt, välgjort onlineläge

Minus:
Brittiska och ryska kampanjen är inte så jätteroliga, snålt med checkpoints, har åldrats rätt dåligt, få som spelar online

Testad version: Playstation 3

Mitt betyg: 7,3/10
Mitt Gamereactorbetyg: 7/10

Samlat betyg: 7/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10