Svenska
MEDLEMSRECENSION

God of War: Chains of Olympus

I början var det mörker...

En stor skugga täcker landet. Helios, solens gud, hålls fången i Underjorden och kaos råder. Bara den förbannade krigaren Kratos, Olympens gudars slav, kan återföra ljuset & undfly de fruktansvärda synderna från sitt förflutna.

God Of War: Chains of Olympus är en mäktig upplevelse på den lilla PSP-skärmen. Kratos är så full av råstyrka, attityd & vilja till våld att jag ibland undrar han någonsin varit liten & försynt, ens som barn. Han röjer sin väg genom grekisk mytologi med ett furiost ursinne, skär ögon ur cykloper, mörbultar gudinnan Persephone och sätter titanen Atlas på plats!

Historien tar sin början i staden Attica där Kratos rensar ut en persisk armé och deras husdjur. Efter det beger han sig till Helios tempel för att befria eldhästarna som drar solgudens vagn över himlen, allt på Athenas order. Sist men inte minst tar sig vår arge vän över floden Styx och hamnar i Hades där den slutliga striden för att rädda Helios & världen står.

Grafikmässigt ser GoW: Chains of Olympus oerhört bra ut. Serien har ju fått lovord för sitt utseende på PS2:an, och det är inte ett dugg sämre på PSP. Det är det snyggaste spelet jag sett hittills på den bärbara konsolen. Spelutvecklarna har ibland också valt lite udda, fasta kameravinklar som förstärker Kratos litenhet i förhållande till de enorma omgivningarna & de stora fienderna.

Ljudmässigt låter God of War: Chains of Olympus mycket bra. Musiken är pompös & mäktig och spelas av en storslagen symfoniorkester.
Röstskådespelet är bra, Terrence Carson vrålar som Kratos även i vanliga dialoger, men han skall ju vara både förstoppad & förbannad, så jag antar T C agerar i karaktär. Linda Hunt är den sagolika, behagliga berättarrösten men det är Dwight Schultz som imponerar mest med sitt fantastiska jobb med körkarlen Charon.

Spelkontrollen är väl godkänd. Även om mest är en massa knapphamrande i olika kombinationer så känns det som man har kontroll och slagen kommer där de ska. Ibland kan man dock fastna i långa kombinationer och man blir träffad tre-fyra gånger i rad utan att ha möjlighet att vare sig blockera eller ducka. Detta kan vara frustrerande på högre svårighetsgrader.

Hållbarheten är godkänd. Det tog mig cirka 6 timmar aktivt spelande att klara av enspelarläget. Jag har vanligtvis svårt för historiedrivna spel på bärbar konsol, men GoW: Chains of Olympus funkar. Kanske för att Kratos öde känns mer tragiskt än ilsket denna gång, särskilt i delen med dottern Calliope. Jag är också besviken på några av pusslen i spelet, då det bara gäller att slå vilt omkring sig i omgivningarna för att rasera nån vägg eller sten för att komma vidare.

Sammanfattningsvis är God of War: Chains of Olympus ett tekniskt mycket kompetent spel som vibrerar av styrka och attityd. Det är en grafisk karamell med pampigt ljud. Det finns en tempo- och berättarmässig svacka i andra delen, i Helios tempel, men det tar sig igen i den tredje akten, där i Underjorden när Charon, Persephone & Calliope intar scenen. Hade Ready at Dawn Studios bara gjort några bättre pussel också...

Medlemsrecensioner9
Samlat betyg: 8.6/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10