God of War III

Kratos är tillbaka, för att utkräva sin slutliga hämnd. Brutalt våld utlovas. Blod i mängder rinner genom den grekiska mytologin och det är ditt jobb att öka på flödet. Episkt, storslaget, mäktigt. Kratos är tillbaka, för att avsluta det hela, en gång för alla.

God of War har alltid stått för det där storslagna inom spel. Maffigt, episkt. Mäktiga ord som gärna används i samma mening som Kratos äventyr. I och med att de övriga två bjöd på brutalt snygg grafik på sin tid och med tanke på att en hyllad trilogi nått sin avslutande del så är det förstås inte utan att förväntningarna på den tredje delen var skyhöga.

Kratos är tillbaka, arg och ursinnig som vanligt. Möjligen ännu mer ilsken än tidigare, om det nu vore möjligt. Har man spelat de tidigare två delarna i serien så är det väldigt lätt att hoppa in i det hela. God of War III startar precis där tvåan slutade. Kratos, ombord på titanen Gaias rygg, på väg mot Olympos för att en gång för alla få ut sin hämnd över Zeus.

Även om spelet inleder med en tillbakablick och sammanfattning av vad som skett tidigare så måste jag ändå säga att det underlättar oerhört mycket om man spelat de tidigare spelen innan. Flera gånger drar man paralleller till saker, och jag, som såhär långt lyckats undgå Chains of Olympus, hade svårt att förstå vissa dialoger på grund av detta. Sägas ska dock att God of War III går att spelas utan några tidigare kunskaper, men det är lättare att förstå sig på all ilska och lättare att hänga med i alla dialoger om man nu hunnit med övriga delar innan.

Handlingen presenteras dock snyggt, med bra röstskådespelare (bortsett då från Kratos som enligt mig hade en mycket bättre röst i de två första spelen) samt med hjälp av snygga mellansekvenser. Mellansekvenserna gör mig dock samtidigt oerhört besviken. Faktiskt. I de två tidigare fungerade det så att de flesta spelades direkt i spelmotorn, samtidigt som vissa var speciellt utvalda och extra snyggt animerade.

I God of War III renderas fortfarande några i spelmotorn, något som verkligen inte är något att skämmas över, därför även om grafiken kan svikta lite så håller den ändå en galen hög standard och Kratos ser otroligt högupplöst ut. Men, när man vill fina till det lite, då kör man den här gången med ett mer tecknat tema. Något som visserligen passar in, men för egen del så saknade jag faktiskt just de där hutlöst snygga mellansekvenserna. Bara en sådan sak som att håret på karaktärerna ser betydligt fulare ut i spelets nuvarande motor än vad det gjorde i de snyggaste scenerna (som inte var ifrån spelmotorn) i de två tidigare spelen, det gör mig väldigt besviken. Detta var något som jag hoppades på och som jag såg mycket fram emot. Men tyvärr.

Jag saknar även den kvinnliga berättarrösten. Hon som verkligen gav intrycket av att man spelade i historien, dåtiden, och att det verkligen var en mytologi och inget annat. Så även om handlingen i God of War III framförs snyggt, så hade man kunnat göra så mycket bättre. Och hur mycket jag än skulle vilja att det inte var så, så tär alla dessa saker tillsammans faktiskt på handlingen i sig. Tråkigt, men sant.

Handlingen annars är bra, mycket bra rent av. Spelet tar sådär åtta timmar att ta sig igenom och som sig bör så innefattar detta en hel del våld och blod. God of War III är nämligen ruskigt våldsamt och det råder inga tvivel om varför man har den åldersmärkning man har när man får se Kratos brutalt mörda gudar och annat. Spelet är dock som sagt drygt åtta timmar långt och även om man gärna siktar in sig på det viktiga, det episka, och även om Kratos är argare än någonsin och därmed bör vara extra brutal så kan jag inte hjälpa att jag saknar pussel. Pussel finns, det är inte det, men jag vill ha mer. Mycket mer. Så man kan lugna ner sig lite mellan striderna. Nu känns det mest som att man försökt trycka med så mycket våld som möjligt att man smått glömt bort den här biten. Och tråkigt nog kan jag även konstatera att en hel del av våldet känns väldigt obefogat och vissa gånger undrar man om Kratos gör detta för att det är vad han vill, eller om det helt enkelt är så att det sitter några sjuka jävlar hos Santa Monica... Men allvarligt talat, mer pussel emellanåt hade inte suttit fel.

Mot andra halvan av spelet saktas hur som helst tempot ner en aning och pusslen ökar något i storlek, men för min del är det inte nog. Jag hade gott kunnat se större saker och därmed även gärna utökat speltiden till över tio timmar, utan problem. Sen känns det ganska fånigt också att man lyckas sätta igång enorma maskinerier utan att egentligen behöva göra så mycket. Jag gillar dock det faktum att mycket av det man gör knyts samman och att allt verkligen har sin bit av spelet. Det gör att det hela känns mer storslaget.

För storslaget är God of War III verkligen, det kan ingen ta ifrån spelet. När du slåss mot enorma bossar, eller klättrar upp för Olympos och ser titanerna och gudarna slåss i bakgrunden samtidigt som man har storslagen musik i öronen, då inser man vad God of War verkligen är. Episkt. Storslaget som sagt.

Även om jag var något besviken på mellansekvenserna så ska jag dock inte ljuga. God of War III är oerhört snyggt. Det är ofta väldigt mycket som händer på skärmen. Dels Kratos som slåss, men även då exempelvis Titanerna som arbetar sig upp mot Zeus. Men spelet är även fantastiskt snyggt designat och det går inte att ta fel på att det handlar om grekisk mytologi. Tillåt mig att upprepa mig själv igen och åter använda ordet storslaget. Designen pekar inte på något annat och även om jag vissa gånger avskyr att kameran sitter fastfrusen på sitt ställe så kan jag enkelt glömma bort det när jag ser vad spelet visar upp vissa gånger.

Musiken är även den fullkomligt episk. Signaturmelodin känns lätt igen och låtarna som spelas passar perfekt in. Ljudet i övrigt är det dock lite si och så med. Exempelvis så låter Kratos hopplöst instängd, även när han skriker i jättelika salar eller grottor. Jag tycker allt att det borde eka lite mer och faktum är att jag störde mig på detta flera gånger under spelets gång. Och som jag sa så saknar jag även gamla Kratos-rösten.

Något som dock sitter exakt där det ska är kontrollen. Återigen så är det en sådan sak som man känner igen om man spelat övriga delar. Men varför fixa något som inte är trasigt? Även om man använder samtliga knappar och knappkombinationer så känns det aldrig krångligt eller överarbetat, utan det flyter på bra i stridens hetta och man hittar väldigt sällan fel.

Jag gillar även en sådan sak som att man helt slopat något att göra online. God of War III behöver verkligen inget sådant läge. Istället finns här ett antal utmaningar att ta sig an om man kommit igenom handlingen. De handlar om att på olika sätt använda sig av Kratos stridskunskaper för att klara av uppgifter, oftast inom en viss tidsram. Vissa är faktiskt väldigt krävande, men väl igenom dem låser man upp något kallat för Combat Arena. Här kan du välja helt själv vilka fiender du vill slåss mot och vilka färdigheter du ska ha. Ett mycket älskvärt läge i min mening som verkligen ger tillfredsställelse när man känner för att bara kötta. Eller är det bara jag som kan få en sådan känsla emellanåt?...

Men som sagt. Storslaget. Episkt. Detta är den tredje och sista delen i huvudserien för Kratos och God of War-serien. Även om jag kanske inte var helt nöjd med slutet så är detta dock ett spel som serien kan känna sig stolt över. Visserligen så är det sämre än både ettan och tvåan, men inte med mycket. Och lägg därtill hur bra ettan och tvåan är så förstår ni förhoppningsvis att detta inte på något vis är kattskit heller. Det är mer storslaget än både ettan och tvåan, mycket tack vare dagens teknologi, men handlingen framförs något sämre. Handlingen är något sämre dessutom. Men för att säga det en sista gång; storslaget. Ett givet köp om man sitter med en Playstation 3

Trailer

+
Brutalt snyggt, Storslaget, Episkt

-
För kort

Betyg 8/10

[Testad version: Playstation 3]