Resistance 2

Resistance: Fall of Man var riktigt bra. Främst i Europa så fick det rätt mediokra betyg, men jag diggade det. Nu har jag lagt vantarna på uppföljaren, som tydligen ska vara mycket bättre.

Resistance 2 börjar exakt där förra spelet slutade. Några amerikanska soldater plockar upp Nathan Hale i England och tar med honom till Island, där han ska gå med i Sentinels, som består av soldater som överlevt Chimera-infektionen. Men väl framme skjuts helikoptern ner och man får börja slåss med Chimeras fotsoldater och Goliaths, gigantiska robotar. Detta är bara början, och efter 20-30 minuter byter handlingen plats till USA. Handlingen i Resistance 2 får egentligen inte så mycket utrymme, och det är basics som berättas. men ändå så finner jag handlingen intressant, precis som i första spelet.

Bland det första jag märker av när jag spelar, förutom grafiken, är kontrollen. I Resistance: Fall of Man fungerade den, men kunde ha förbättrats rejält. I Resistance 2 är kontrollen mycket bättre. Men skulle inte man inte tycka det så finns det ett bra alternativ för att kunna skräddarsy sin kontroll hur man vill.

Vapnen känns också annorlunda. Det första spelet bjöd på rätt roliga och fantasirika vapen. Men man använder mer mänskliga vapen, vilket jag ser som lite positivt. Dessutom så känns Bullseye, Chimeras standardvapen, mycket roligare att använda. I det första spelet så var det vapnet det tråkigaste och vanligaste vapnet i spelet. Alla andra vapen känns också bättre, främst för att ljudet på har blivit bättre. Dessutom går det inte som i det första spelet att ha med sig alla vapen man plockar upp. Resistance 2 använder prioriteringssystemet som låter dig bära två vapen på samma gång och du måste byta ut ett av de för ett annat om du vill byta. Dessutom är eldstriderna mycket bättre, med bland annat bättre känsla.

Hälsosystemet har även det förbättrats, då det går upp när du inte blir skadad. I Resistance: Fall of Man var man tvungen att plocka upp gula hälsopaket som gav dig en fjärdedel av din hälsa.

Fienderna har förbättrats även de. Fotsoldaterna var extremt korkade i ettan, men är smartare i tvåan. De är ungefär lika smarta som fienderna i Uncharted 2. Så helt smarta är de inte. Dessutom finns det flera nya typer av Chimeras, bland annat zombieliknande Chimeras som springer fort som bara den och attackerar i stora svärmar.

Bossarna i spelet är något som inte får missas. Alla bossar i spelet bjuder på riktigt roliga och spännande moment. Min absoluta favorit är fighten mot Leviathan, en gigantisk Chimeran, stort som ett 100 meters höghus. Man känner sig så himla liten när man ser jätten klampa bredvid en.

Nathan Hale var en riktigt tråkig hjälte i Resistance: Fall of Man. Han hade ytterst få repliker, till och med Chimeras hade mer. Att de dessutom använde standardmallen för hans utseende gjorde inte saken bättre. Men halvvägs i första spelet tyckte jag att han blev bättre, och ännu bättre blir han i Resistance 2. Främst kanske för att han säger mycket mer.

Miljöerna är mer varierade och bättre än i Resistance: Fall of Man. Städerna man får besöka har en skön 50-tals stök. Tempot har även det förbättrats ganska mycket. Det enda jag kan klaga på här är att det är på tok för linjärt. Visst, jag är inte emot linjära spel, men när det är så här linjärt så känner jag mig helt instängd.

Resistance: Fall of Man bjöd på riktigt härligt co-op. Co-op har förändrats, främst eftersom det inte går att samarbeta i samma kampanj som i enspelarläget. Co-op delen har som en egen berättelse. Men det som imponerar är att hela åtta spelare kan spela i online co-op. Dessa åtta spelare kan välja tre klasser, soldat, sjukvårdare och specialist. De olika klasserna har olika vapen och förmågor, och det känns riktigt härligt att vara i en sån stor trupp mot flera Chimeras. Det absolut roligaste vore ju om man samlade ihop sju kompisar, och sen så är det bara att kötta.

Resistance: Fall of Man hade ett välbyggt multiplayerläge som klarade av hela 30 spelare på samma bana. I Resistance 2 utökas summan med 30 personer, vilket betyder 60 spelare för er som inte kan räkna matte. Nuförtiden kan det vara rätt svårt att hitta så många spelare, men matcher går att hitta. Alla klassiska spellägen finns med, Team Deathmatch, Free-for-All och en massa andra spellägen kommer att se till att du spelar det om och om igen. Under spelandet så kan du välja en bärsärk, en förmåga som kan användas när du har samlat in ett visst antal erfarenhet under matchen. Du kan byta bärsärk när du vill, men du kan bara använda en åt gången. I överlag är multiplayer riktigt kul att spela. Min personliga favorit i Resistance-spelen är Free-for-All, trots att jag brukar föredra lagspel.

De flesta hade rätt när de sa att Resistance 2 var bättre än ettan. Grafiken är riktigt bra i Resistance 2. Ljudet är också rätt bra. Sen att handlingen är godkänd och multiplayerdelen riktigt bra gör inte saken sämre. Dock kändes kampanjen lite kortade än i förra spelet, men å andra sidan så var den mycket bättre.

Grafik: 8
Ljud: 7
Spelbarhet: 7
Hållbarhet: 8

Plus:
Godkänd handling, roliga vapen, mer variation, grymma boss-fighter, rolig co-op, grym multiplayer.

Minus:
För linjärt, någorlunda korkade fiender.

Testat version: Playstation 3

Mitt betyg: 8,8/10
Mitt Gamereactor-betyg: 9/10