Svenska
MEDLEMSRECENSION

Red Dead Redemption

Skrivet av: Zoiler   2010-06-09

GTA i vilda västern. Det har hyllats som ett av de bästa spelen genom tiderna. Men är det verkligen välförtjänt?

Jag kan inleda med att berätta att jag egentligen aldrig förstått storheten med GTA. GTA 4 som fått fantastisk kritik är inte mer än en sjua i mina ögon. Däremot har jag en liten förkärlek till spel i vilda västern såsom Read Dead Revolver, Gun och Call of Juarez. Hur kommer jag då reagera på denna kombination?

GTA i vilda västern som jag skrev i inledningen. Det är faktiskt så spelet är. Ni ska veta att det är Rockstar San Diego som lagt så många år på att skapa spelet och inte det team som vanligtvis står för GTA-spelen, Rockstar North. San Diego-teamet som vanligtvis sysslar med bilspel som Midtown Madness och Midnight Club har helt sonika kopierat GTA-konceptet och fört över det till en vilda västern-miljö. Med andra ord spelar man i en helt öppen värld där fler och fler uppdrag och markeringar dyker upp på kartan ju längre man spelar, och där protagonisten John Marston, tvingad av högt uppsatta att jaga sitt gamla banditgäng för att rädda sin kidnappade fru och son, stöter på diverse karaktärer och hjälper dem utföra sysslor för att ta sig vidare.

Till detta kommer en mängd aktiviteter såsom sidouppdrag, djurjakt, skattletande, nöjesspel, boskapsfösande, och en onlinedel. Det finns alltid mycket att göra och spelet är långt - bara huvuduppdragen tar 15-25 timmar och att klara 100% tar säkerligen det dubbla.

Jag tycker man kan dela in spelet i två delar:

The Good

Den riktigt bra delen håller absolut högsta klass sett till dagens konkurrens. Jag talar om känslan och autenciteten. Tack vare ett finfint öga för detaljer känns det som man faktiskt ÄR i vilda västern. Glädjeflickorna skrattar lekfullt på kvällskvisten och stöter på mig utanför saloonen medan dova toner ljuder från pianot. Inomhus sitter ett gäng ruffianer och spelar hasardspel vid runda bordet medan bartendern serverar alkohol. Väggarna är fyllda av trofeér från lyckade jakter och det smutsiga trägolvet knarrar när jag tar mig upp mot den dammiga hemmavist jag köpte natten till igår.

Utomhus går livet sin egen stilla gång för invånarna, diligensen står redo för avfärd och hattförsedda ryttare skrittar stolt förbi på sina fullblodsdjur. Vildmarken väntar någon kilometer bort med solblekta grusvägar, myriader av kaktusar, helt fantastiska solnedgångar och tornande stenskulpturer. Den totala ytan är dubbelt så stor som GTA San Andreas och huserar tre distinkta huvudområden:

New Austin, baserad på New Mexico, Texas. Här har vi klassiska vilda västern, cowboyns sista utpost. Banditgäng gör livet surt för bönderna och den öppna vildmarken är full av vilda djur och laglösa. Tåg och diligenser erbjuder transportsträckor mellan städer och fort.

Nuevo Paraiso, baserat på Mexiko. Typisk mexikomiljö som vi såg den från filmerna. Rödorange jord, stekhet sol och enorma vyer. Ett land härjat av inbördeskrig mellan den hårt styrda militären och rebellerna.

Till sist - West Elizabeth, baserat på Wyoming, Colorado. Här får vi en försmak av 1900-talet med ett mer industrialiserat samhälle, det som kommer ersätta det döende vilda västern. Förutom spelets största stad, Blackwater, hittar vi vargarnas hemvist, de snötäckta nekotibergen, och grizzlybjörnens skogar ovanför Manzanita.

RDR är så vansinnigt stort men innehåller ändå en detaljnivå många skulle vara avundsjuka på och miljöer som flyter in i varandra och växlar natur utan att man märker det. Stämningen när man rider omkring på stäppen till dundrande åskmoln som mullrar genom hela rummet och ser blixten lysa upp skyregnet är kort och gott grym. Tittar man uppåt täcks synen (kameran) av regndroppar så snygga att det inte är långt från att jag torkar TVn. Jag önskar att det regnade mer.

RDR är ett av de snyggaste spelen som släppts, och med tanke på storleken antagligen det tekniskt mest välgjorda. Jag förstår inte hur man lyckats klämma ut så mycket ur en gammal konsol, just med tanke på hur stort det är. Bilden är knivskarp, färgerna utsökt nedtonade och bilduppdateringen nästan alltid felfri. Animationerna, riktigt bra. Man använder Euophoriateknologin för att varje karaktär ska reagera unikt beroende på hur man stöter till eller skjuter honom. Vilket gör det till en fröjd att leka runt med lassot. Varje NPC är dessutom unikt modellerad så du hittar inte två likadana, till skillnad från Just Cause 2 där man lätt hittar 100 kloner. Fantastisk prestation med grafiken.

Sen har vi ljudet, även där har man tänkt till på hur det var på den tiden. Språket är obildat i vissa fall, och i vissa fall överdriver man något så kopiöst med hur man ska förklara saker och ting och tar till så många fina ord som möjligt bara för att skryta med att de kan. Om ni har lyssnat på ett avsnitt av Deadwood, may the cocksucker rest in peace, så förstår ni precis hur det låter. Röstskådespelet håller mycket hög klass, det ambienta ljudet likaså, och musiken håller sig i bakgrunden med flöjt, vissel och dragspel. Vilket gör det till en fröjd de få gånger de sjunger.

Sist men inte minst måste jag berömma de karaktärer Rockstar skapat, som man stöter på genom spelets gång. Jag satt flera gånger och fnissade och kluckade åt de egendomliga varelser och humoristiska dialoger man hittat på. Gravplundraren Seth är en klassiker, gamle Nigel West Dickens riktigt rolig, och Irish... heh. Å andra sidan träffar man senare i spelet på lömskare och allvarligare karaktärer som också gör ett starkt intryck, om än inte lika färgstarkt som komikerna. Dialogen tappar tyvärr mot slutet av spelet.

Protagonisten själv, John Marston, är en ganska jordnärda figur. Ovanlig. Inte som den typiska actionhjälten. Han är inte ute efter bråk och är artig mot alla han stöter på, även om de inte sällan behandlar honom som skit. Tyvärr gör det också att han blir en springpojke och marionett utan fri vilja, men han är bunden att blidka sina medmänniskor och hålla sig i styr för att inte förlora sin familj. Med det inte sagt att han inte kan avlossa sin revolver om det behövs.

Så sett till tekniken och stämningen är det ingen tvekan. Då är Red Dead Redemption ett av årets bästa spel. Men själva spelandet? Tyvärr har de tappat bollen här i mina ögon. Första halvan av spelet njöt jag även av att spela spelet och inte bara att utforska, men efter kanske tre fjärdedelar börjar svagheterna göra sig påminda.

The Bad

Vi kan börja med kontrollen som inte är ultimat. På häst är den bra nog, om man går in och ändrar kamerainställningarna, men till fots på små ytor är John Marston en äkta klumpeduns. Precis som i GTA tar man några extra steg för att röra sig vilket gör det svårt bara att ta sig in i dörröppningar ibland. Kameran verkar inte kunna inverteras horisontellt och att springa och rida snabbare med A (vilket inte går att byta) är väl ingen höjdare då man inte riktigt kan styra samtidigt. Det går ju men det är inte optimalt. Sen att John aldrig lärde sig simma och att han hoppar.. minst sagt stelt är beklagligt. Siktet är ok så länge man använder sig av expertläget, annars blir det för automatiserat.

Vilket leder oss in på ett annat problem. Spelet är i stora delar på tok för lätt. Coversystemet är på sin höjd fungerande, men det gör inget för oftast behöver man inte ta skydd då man tål så mycket och snabbt får tillbaka liven. Att titta ut från cover och skjuta ned de dumma fienderna som rusar till sina ställen där de står kvar tills man skjutit dem är ingen utmaning. Och när man väl får problem, vilket oftast inträffar under beskjutning till häst, så är det bara att använda sig av Dead Eye, ett system som stannar tiden så att man kan markera och sedemera skjuta flera fiender på raken, och klara sig ur knipan utan problem. Dessutom, när man inte vet vart man ska, eller när det är smyguppdrag på gång, så hjälper spelet dig som en idiot genom att visa precis vad du ska göra.

Det gör också att man inte egentligen behöver samla pengar och skaffa bättre vapen. Five Finger Fillet, leken där man sätter handen på bordet och sticker kniven snabbt mellan fingrarna, är en riktigt vaneframkallande lek som var ett bra sätt att skaffa pengar på. Men eftersom pengar inte behövs så struntade jag i det till slut. Dessutom är det tyvärr så begränsat med max $100 i vinst och alldeles för få knappkombinationer man ska träffa rätt. Man lär sig snabbt att sätta den svåraste nivån utan att ens titta på skärmen. Jag skulle vilja se ett djupare FFF-system till en eventuell tvåa.

Sen har vi storyn som inte är speciellt djup från första början men som blir väl utdragen mot slutet. Marston behöver som sagt jaga sitt gamla gäng för att rädda sin familj, men för berättelsen innebär det bara att han stöter på folk på måfå som hjälper honom vidare. Utför några uppdrag för varje "arbetsgivare" och var j-vligt noga med att nämna att du har en familj som behöver räddas och att du måste hitta Bill så ordnar sig allt. Credits borde ha rullat långt innan det faktiskt gjorde.

Jag saknade också möjligheten att prata med invånarna i samhällena. Det hade varit ett bra tillägg. Att fläska ut hedersystemet var också efterlängtat, det känns inte riktigt som ett bra god/ond-system. Mer konsekvenser behövs.

Vidare finner jag uppdragsstrukturen repetitiv. Inför många uppdrag handlar det om att rida långa sträckor medan någon berättar en historia. Interaktiv story i all ära men jag klarar mig personligen utan det. En bra grej är dock att om man dör så blir det en annan dialog när man börjar om. Överhuvudtaget är det enormt mycket färdtid, vilket kan bli frustrerande trots de härliga vyerna. Det blir samtidigt för många jakter eller beskyddaruppdrag till häst för min smak, eller scriptade gatling gun-sekvenser där banditer spawnar fram ur ingenstans i mängder. Det finns fler skurkar än hederliga bybor i vilda västern...

Till sist, ett fel som följt med sedan GTA. Rockstar vill gärna göra allt verklighetstroget, därför vill de också gärna ge oss jobb. Men vi vill spela. Är det verkligen så kul att fösa boskap i 10 minuter, tämja hästar, eller jaga kaniner? Det hör förvisso till vilda västern, sant, och det ger mer variation till uppdragen, men det föll mig inte personligen i smaken. En annan realistisk grej jag störde mig som f-n på är att ens uppdragsgivare inte alltid är anträffbara. Han är inte hemma nu, kom tillbaka mellan kl tre och kl åtta. Detta tvingar en att antingen hitta en säng och gå och lägga sig, eller rida ut ur staden/tillhållet och campa/spara för att det ska bli dag. Irriterande är ordet.

The Ugly

Online. Det testade jag lite. Det går att göra mycket, och om man kör organiserat kan det säkert vara kul att rida ut med posses och jaga och slå ut gängnästen. Dessutom kommer flera co-op uppdrag som DLC den 22:a juni. Men jag kände mig mest borta och blev attackerad av skjutglada, elaka 360-spelare. Alla sköt alla de få gånger jag var inne och provade, även i free roam. Upplevelsen online beror mycket på hur mycket kompisar man har och hur organiserat man spelar.

Det är lite svårt att sätta betyg på ett spel som har så olika sidor. Det ska sägas att många av de spelmässiga bristerna störde jag mig mest på efter lång tid med spelet men de drar ändå ned betyget. Jag kan inte sätta tio, men en åtta är för lågt. Så betyget hamnar på en svag nia. Är det då ett av tidernas bästa spel? Nej, då måste det vara felfriare. Men trots allt, det är bättre än alla GTA jag spelat vilket säger en del om hur mycket vilda västern-miljön och stämningen gör för upplevelsen. Autenciteten är verkligen magisk, allt man förväntar sig finna i västern finns - poker, lasso, hästskokastning, armbrytning, över 40 djur att jaga och till och med gamla biofilmer att avnjuta. RDR känns som ett av årets mest givna köp, något man måste testa för att spelåret ska vara komplett. Mer vild än så här blir inte västern och i brist på Deadwood är det här så nära vi kommer the real thing. Och det kanske vi å andra sidan bör vara glada för.


+ Storslagen grafik
+ Autentisk stämning
+ Massiv skala
+ Grym dialog
+ Ljud och röster
+ Hållbarheten

- Delar av kontrollen
- För enkelt
- Tunn story
- Långa restider

9/10 - Fantastiskt

Medlemsrecensioner48
Samlat betyg: 9.3/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10