Dudley Racing

Första gången jag spelade Dudley Racing var dagen innan det kom ut i butikerna här i Sverige. Jag laddade ner det från, låt oss säga, den gamle trogna hamnen. Hamnen där de gamla piraterna brukar gå iland och ta sig lite mjöd.
Det fanns cirkus 1794 milj seeders så det gick hyfsat fort att få ner den 51 gb stora filen (Som pga sin storlek tyvärr inte fick plats på en Blu-Ray disk) BRA UPLOAD
Men skit samma nu, det är spelet det handlar om.

//Spoilervarning!//
Det är tämligen svårt att förklara den enorma spelglädjen jag kände första loppet. Min gröna Volvo vrålstartade och jag kunde riktigt känna doften av blyfri 98. En halv sekund senare drog den pampiga musiken spelad av Malmö Symfoniorkester igång, och det var som ett slag i magen. Adrenalinkicken gav mig kraften att blixtsnabbt sladda runt första kurvan. Den enormt realistiska bilfysiken gav mig en erektion som var svår att bli av med. Tyvärr gick inte nästa kurva lika bra, och jag kraschade rakt igenom läktaren och åkte långt utanför spelrutan ut i den vilda ödemarken bortom räsing-arenan. Det var här som spelet visade sin värkliga potential. Men jag tänker inte berätta mer om den delen, det skulle spoila storyn. Så vi hoppar fram en bit.
När jag skymtade målsträcket spurtade jag bollarna av mig och gav ifrån mig ett glädjefyllt avgrundsvrål när jag gick i mål på den ärofyllda tiden 13.37 s. Status, mannen, status.

Grafiken. GRAFIKEN. GRAFIKEN!!! GRAFIKEEEN!!?? Jag tror jag sagt nog (10/10)

När det gäller spelandet så måste jag säga att återspelningsvärdet inte var det bästa. Men det gör inget, eftersom story-läget ger dig 87,8 timmar med (delvis sexuell) njutning. Du hörde rätt, Snake är mitt under medelålders-krisen i det senaste spelet.

Men för att summera allt så säger jag som en vis (och någorlunda klok) man en gång sa:
"Mitt betyg är en saltklar etta. Number one. No more needy to said. You know? Got me?"

Och här, för allas njutning, är en bild på Mark Wahlberg under hans tidiga år som kvinnlig kalsongmodell: