Svenska
MEDLEMSRECENSION

Assassin's Creed II

Skrivet av: zwqase   2010-04-07

Ettan blev en försäljningssuccé, men kritikerna rasade mot enformigheten som Altaïr bjöd på. Har Ubisoft lyckats bättre i den andra delen, eller förlitar man sig helt på att konsumenterna av det första liret ska återvända till jobbet som lönnmördare?

Föregångaren till Assassin's Creed II var ett spel som jag hade helt otroligt kul med och så även idag. Trots att handlingen sedan länge gått vidare i tvåan så ränner jag fortfarande stundtals runt på hustaken i Jerusalem. Därmed är såklart oerhört glad över att det sålde riktigt bra och lät Ubisoft skapa en uppföljare, just Assassin's Creed II.

Även om ettan sålde fint så fick det en hel del kritik. Spelet anklagades i stor utsträckning för att vara på tok för repetitivt och många menade att hade man klarat av den första timmen så hade man sett allt. Jag håller helt med. Spelet såg likadant ut på flera håll och variationen lyste många gånger med sin frånvaro. Nu är det dock så att när ett spel säljer som smör i solsken så vill utvecklarna inte alltid gärna göra något åt saken då man antar att en likadan uppföljare kommer ge samma vinst.

Ubisoft är som tur är inte födda igår utan istället finns det en hel del nyheter att lära känna i tvåan. Först och främst så är Altaïr, huvudpersonen i tvåan, utsparkad, likaså Israel och de markerna man gjorde sig bekant med där. Istället spelar du som Ezio Auditore da Firenze, en ung Italienare under renässansen (sent 1400-tal). Till skillnad från det första spelet så spelar man här inte som en lönnmördare från start utan Ezio blir istället vittne till sin fars och sina bröders död i form av hängning varpå Ezio följaktligen beger sig ut på en resa för att hämnas.

Så vad kopplar då egentligen samman ettan med tvåan? Ni som spelat ettan har säkert en välplacerad gissning nära till hands. De där små segmenten som utspelar sig i nutid, närmare bestämt 2012. Desmond Miles. Killen som är avlägsen släkting med de lönnmördare som figurerar som huvudpersoner i spelen annars. Precis som i ettan är det här spelet påbörjas samt avslutas, men för att inte avslöja för mycket så kan jag bara ledsamt konstatera att man återigen tagit med för lite av den här biten i spelet. Jag hade gärna sett mer av vad som skulle kunna utvecklas till en slags Mirror's Edge i tredjeperson. Samtidigt ska det påpekas att om man hade gett den här biten större utrymme så finns här även risk för att man förstör den mystiska känslan som vilar över just den här delen. Därmed ska vi kanske ändå vara glada över att man låter det vara. Tills vidare i alla fall...

Men nu kretsar alltså det mesta kring Ezio och Italien. Som sagt så är det mycket som förändrats sedan ettan. Eller förändrats och förändrats, faktum är att mycket är sig likt, det är snarare så att Ubisoft har försökt trycka in mer saker för spelaren att leka med.

Det mesta utgår dock ifrån ekonomisystemet som inkluderats och du kan numera uppgradera dina tillbehör för att göra dig starkare, smidigare, eller säkrare. Du kan även köpa mindre betydande saker, så som tavlor och annat för att... tja, det finns ingen direkt större nytta för dessa faktiskt. Men för att slösa pengar måste man förstås ha pengar. Och pengar får du genom att rusta upp olika affärer i den lilla byn du har som hemort genom stora delar av spelet, eller också kan du helt enkelt sno från folk eller diverse kistor placerade på alla möjliga och omöjliga ställen.

Förutom de pengarelaterade sakerna så har man även inkluderat ett större vapenförråd, lagt till möjligheten att simma, du kan hoppa högre och ja egentligen så har man utökat något på precis vartenda område. Jag borde vara en glad prick.

Men nej. Tyvärr så måste jag ändå ärligt erkänna att Assassin's Creed II faktiskt får stryk av sin föregångare. Visst, tvåan har mer smaskigheter att roa sig med och uppdragen är mer varierade, men jag tycker att man misslyckats när det kommer till, framförallt handlingen. Visst, det är väl en helt okej sådan, men jag tycker inte att hör hemma riktigt i Assassin's Creed. Ettan bjöd på en mera brutal, kall, rå story samtidigt som tvåan på många sätt är en snyfthistoria där man därtill försökt blöta upp det med lite humor på sina ställen. Nej tack.

Sen har vi städerna som man rör sig i. Designen på dessa ur ett estetiskt perspektiv är spektakulär och allt ser verkligen helt underbart ut, inte minst Venedig på natten, men sett till en själv som inte vill annat än studsa omkring på taken... ja, då har ettan plötsligt fått fram foten igen. Därför de italienska städerna är inte lika inspirerande för detta, utan de inspirera mer till att bara vandra runt och titta på folket och byggnaderna. Och givetvis kan detta vara trevligt, men när så handlingen tar slut så blir det inte så mycket av att man rotar fram spelet igen för att plocka ytterliggare några vakter, vilket jag gladeligen gjorde långt efter det att Altaïr var färdig i Israel.

Årtalet känns fel också. Något som ju säger emot det jag sa längre upp kring det här med nutiden, men ändå. Förut var det simplare. Du hade fyra vapen och allt blev mer rakt. Nu har du alla möjliga sorters trick på din sida, pistoler, rökbomber, två lönnmördarknivar. Det blir inte lika exklusivt och dessutom använder man sällan något annat än kastknivarna, svärdet samt lönnmördarknivarna ändå.

Därmed är inte ettan bättre på samtliga punkter. Som jag sa så är uppdragen betydligt mer varierade den här gången, även om de såklart påminner om varandra till och från. Sen finns det även fler sätt att ha ihjäl sina fiender i och med att du bär runt på fler vapen, även om det lätt blir som jag nämnde att du inte alltid drar nytta av dessa. Att du sedan kan köpa på dig nya vapen och utrustningar ger såklart mer dynamik till hela spelet.

Grafiken är även uppiffad rejält. Spelet flyter på något snyggare, kläderna känns mer levande och mer som verkliga kläder, men det känns ändå tråkigt att se att animationerna när du har ihjäl fiender, när du springer, när du klättrar, ja vad du än gör, är desamma som i ettan. Jag hade hoppats på i alla fall någon ny, cool manöver, men icke.

Stridssystemet är avdammat dock och även det mer varierat. Nu kan du inte längre enbart vänta på att trycka till med en motattack, utan fienderna kan svepa undan benen på dig, och de har även mer eller mindre pansar på sig. Fast... så var det i ettan också, med undantaget att de kastade iväg dig istället. Nej, det är snarare så att du med dina vapen kan göra mer. Det som fungerar bäst är det faktum att du kan ta fiendens vapen och använda det emot dem istället, vilket kan vara väldigt praktiskt om du själv inte får tillfälle till att dra fram ditt eget svärd, eller om du inte har skaffat dig ett kraftfullare sådant.

Men fienderna är dock inte så mycket smartare än vad de var i ettan. Visserligen så kan de med spjut gärna få för sig att penetrera höstackar och liknande varpå du bör ha tagit dig därifrån, men framförallt de svagare motståndarna tenderar att stå förstummade så snart som du dyker ner någonstans för att gömma dig. Sen ska det även sägas att även om hö inte alltid fungerar lika bra som i ettan så finns här vattnet istället. Bara att dyka i, simma några tag under ytan och vips. Därför givetvis är du den enda i hela Italien som faktiskt kan simma...

Så mja, Assassin's Creed II lämnar mig med viss besvikelse. Man har gjort mycket för att förbättra, men det känns som att man längs vägen tappat bort det som gjorde ettan älskvärt. Tvåan är däremot inte kattskit. Det är färgstarkt, på flera sätt, och man har riktigt roligt i åtskilliga timmar. Sen att alla fortfarande pratar engelska kan man ju såklart fundera över, men Ubisoft har ändå gjort ett bra jobb med att försöka tillföra något nytt och fräscht till serien. Det ska man ha en eloge för, men inför nästa spel så vill jag gärna se mer råhet och mindre kärlek. Inte någon John McClane, men ja, ni förstår säkert.

Trailer

+
Variation, snygg design

-
Trist story

Betyg 8/10

[Testad version: Playstation 3]

Medlemsrecensioner24
Samlat betyg: 8.5/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10