Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
MEDLEMSRECENSION

Prison Break: The Conspiracy

Prison Break - en av de mest populära dramaserierna på senare tid. Att fortsätta serien var svårt nog, går det verkligen att göra spel av fängelseutbrytningen?

Är det här tänkt för fans av showen eller de som inte var intresserade överhuvudtaget? Det är den tanken som dyker upp efter att jag kommit en bit in i spelet. En sak som i alla fall är säker är att tajmingen inte är den bästa då Prison Break fick sitt slut förra året. Första säsongen, som spelet handlar om, visades 2005. Det känns inte direkt högaktuellt.

Första säsongen, ja. Jag tror de flesta som följt serien håller med om att det är den klart bästa av de fyra säsongerna, det är den som ÄR Prison Break. Resten var bara en bonus. För de som inte är insatta handlar det kort sagt om ett geni vid namn Michael Scofield som ska få ut sin bror ur fängelset som är (oskyldigt) dömd till döden. I spelet får du istället för Michael bekanta dig med agent Paxton från "den onda" organisationen The Company och ditt uppdrag är att undersöka vad som pågår i fängelset. Du fejkas (på något sätt) in som en fånge, och det tar inte lång tid förrän folk börjar uppmärksamma dig.

Paxton verkar vara en populär kille. Många av karaktärerna från serien återfinns i spelet, och de vill alla ha en del av dig. Alla. Alltid. Det börjar med T-Bag som bjuder upp till dans (slagsmål på fängelsespråk). Men det tar inte lång tid förrän C-Note och maffiabossen John Abruzzi gör dig till sina personliga slavar. Spring till köket och hämta en kniv, stjäl droger hos läkaren, hämta en större kniv... aldrig blir de nöjda. Allt är väldigt linjärt och det känns som att man blir babysittad när de också har sub-uppdrag som: ta dig till stegen, klättra uppför stegen till taket, hoppa nerför takluckan osv. Är det fortfarande för krångligt kan du alltid låta kameran swischa förbi dit man ska.

Spelet delas in i två moment: smygdelen och actiondelen. Som väntat är smygandet det som dominerar i fängelset. Jag är ingen Splinter Cell-fantast men tycker ändå det fungerar hyfsat. Det fullständigt kryllar av vakter som är rätt smarta; de reagerar bra på ljud och känns allmänt mänskliga. Spänningen finns verkligen där, men tyvärr också frustrationen. Det är nämligen svårt att förutspå hur vakterna ska röra sig, och får de syn på en måste man börja om. I vissa scenarion måste du vänta i över 10 sekunder på att vakten ska förflytta sig och då blir det väldigt jobbigt att behöva göra om det varje gång du upptäcks. Som tur är är laddningstiderna obefintliga.

Då och då dyker det upp snubbar som muckar med dig, dvs actiondelen. Du slåss aldrig mot vakter, och du slåss alltid på samma sätt. Du kan slå snabbt men svagt, hårt men långsamt för att bryta blockering, själv blockera, och förflytta dig i sidled. Det upplevs väldigt stelt i början men blir roligare när du lär dig kontra, då blir det inte bara button-mashing utan lite känsla i det hela. Dock stöter du bara på tre-fyra elakingar under första halvan av spelet, vilket innebär mycket repetitivt smygande och lite action.

Grafiken är inget spektakulärt men känns ändå välarbetad. Framförallt ljuseffekterna och detaljrikedomen imponerar. Alla rum är fullproppade med objekt och ser olika ut, synd att interaktionen är noll. De kända rollfigurerna har läskigt bra ansikten men tyvärr känns de inte mänskliga på grund av dåliga animationer. Ögonen rör sig inte och lip syncen är oprecis. Vakterna känns desto mer levande, förmodligen för att man inte studerar deras ansikten, men också för att de kommunicerar med varandra vilket har sina stunder.

Jag önskar kameran vore bättre. Den är fastklistrad väldigt nära Paxton, så man täcker själv en stor del av skärmen. Väldigt omständigt när man försöker se runt hörnet och blir upptäckt av en vakt för att man måste gå utanför kanten. Lite kul att man är osynlig när man gömmer sig i ett skåp också, fastän vakten står med ansiktet rakt emot och det är en liten springa för att man ska se utåt. När jag skulle byta ut dokument hos fängelsedirektören kom hans assistent in och jag var tvungen att gömma mig i garderoben. Hon hittade det falska dokumentet och sa högt för sig själv: "vad är det här för dokument? Verkar helt obetydligt. Jag tror jag ska slänga det i garderoben...". I GARDEROBEN? Come on.

Många av de riktiga skådespelarna har erbjudit sin röst till spelet. Grejen är bara att de spelar värdelöst, så dåligt att jag flera gånger trodde att det var någon annan, väldigt lik person som pratade. Mötet med Sara Tancredi som jag såg fram emot var en hemsk mardröm. Inte nog med att hon inte ens liknade doktorn i och med att hon var blond och kortklippt, hennes röst var inte den riktiga utan istället fick jag höra på en skrikig tant. Musiken är som du säkert anar exakt samma som i serien. Några spår används om och om igen, mest bakgrundsmusik. Den är bra helt enkelt, men inte särskilt bred.

Om du förväntar dig ett spännande spel med bra story och härlig fängelsekänsla likt The Chronicles of Riddick, köp inte detta. Det är ett väldigt tunnt spel och storyn är exakt likadan som i serien, alltså ointressant för de som redan kan den och osammanhängande för de som inte har sett serien. Vill du däremot ha ett lättsamt smygarspel som man kan spela i omgångar, då kan Prison Break: The Conspiracy vara något för dig.

Samlat betyg: 6/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10