Just Cause 2

I år har det släppts en mängd storytunga och långa spel. Heavy Rain, Final Fantasy XIII, Mass Effect 2, Yakuza 3. Spel som kräver din uppmärksamhet, att du följer med i handlingen och tar en evighet att spela igenom. Bra spel, men krävande. Så... är det någon som känner för att lattja lite och störta en jumbojet in i en fiskeby?

Saints Row, Crackdown och GTA i all ära, Just Cause 2 är det bästa sandboxspelet i modern tid och enligt mig, någonsin. Det går ut på en enda sak, att ha kul. Dess viktigaste del - spelglädje. Storyn är inte central, inget man satsat på. Den är en undanflykt. Den sprängglada agenten Rico Rodriguez släpps lös i det fiktiva, tropiska paradiset Panau beläget i Sydostasien. Uppgift: störta landets maktgalna diktator Baby Panay.

Hur gör man det bäst då? Dum fråga, man spränger saker såklart. Eller rättare sagt - man leker dubbelagent hos tre av landets fraktioner och spränger saker åt dem i äkta Mercenariesstil. Ju mer stjärnmärkta regeringsbyggnader (vattentorn, gasstationer, statyer mm) man spränger, ju mer uppdrag man klarar, desto mer uppdrag låser man upp och desto närmare kommer man slutmålet. Efter några timmar är kartan fullproppad med prickar som ber om din uppmärksamhet, som ger dig något att göra. Huvudstoryn låses upp i en maklig takt, till skillnad från i första spelet kan man inte köra igenom den direkt utan måste först skapa kaos för att låsa upp nästa uppdrag.

Men det spelar ingen roll eftersom man inte vill spela huvudstoryn. Jo, man vill spela den men varje gång man är på väg mot den så ser man något annat kul och kommer av sig med att irra runt i timmar med att göra annat än man först hade tänkt. Spelet är så makalöst stort och det finns så mycket att göra att de flesta andra spel bleknar i jämförelse.

Vad är det exakt man gör då, tänker någon. Ja.. vad gör man inte? Man tar en helikopter, flyger till yttersta höjdgränsen och hoppar ut, ser helikoptern man nyss lämnat tjutandes snurra hjälplöst mot sin undergång. Man låter den falla ett tag innan man tar sats och dyker mot den tills man råkar dyka rakt in i rotorbladen och dör en för tidig död.

Man använder sin änterhake, denna fenomenala uppfinning som låter Rico dra sig till varenda punkt på kartan inom 100 meters avstånd och kapar ett jetplan i luften, åker upp och nedvänd under en bro och avfyrar missiler mot en oljeplattform.

Man binder med samma änterhake fast en ilsken kommunistfiende vid en motorbåt och ser om han kan åka vattenskidor. Utan skidor. Och på rygg. En annan hänger man upp i ett träd och använder som pinãta, en tredje änterhake binder fast ett flygplan i marken precis innan take off för förödande konsekvenser.

Man flyger upp en tuk-tuk eller något av spelets övriga 103 (!) fordon till spelets högsta berg och kollar vad som händer om man kör ned baklänges med slutna ögon. Ingen fara, eftersom man har fallskärm kan man pröva hur mycket man vill. Bind fast vaktmästaren vid fordonet och släng på en mina vet jag, så kan du hoppa av vid valfritt tillfälle och lyssna på smällen (och det medföljande dödsskriket) från säkert avstånd.

Eller, om man är lite trött på all action, så går det precis lika bra att bara ta en lugn åktur i en longboat puttrandes vid solnedgången och njuta av grafiken. Eller av ett kvällsdopp bland fiskarna. Spelet har ett inbyggt vädersystem och natt/dag-cykel så varför inte uppleva soluppgången ute på havet.

Kontentan är, det finns så ofantligt mycket att göra och det är så roligt att göra det att man inte verkar tröttna. 25 timmar in har jag varvat huvudstoryn, men inte vill jag sluta spela för det. Jag vill ha 100%. Klara alla race, hitta alla uppgraderingar och de 350+ oupptäckta ställena, fixa alla sidouppdrag, storma alla högkvarter och döda alla överstar. Efter 25 timmar har jag klarat 32%, ska jag få 100% lär det ta runt 75-80 timmar så ni förstår hur mycket spel man får för pengarna. Efter avklarad huvudstory kan man fortsätta spela och utforska. Jag insåg när jag kom till sista uppdraget att jag hade missat en av de tre fraktionerna helt och hållet eftersom deras markering är blå och ute i havet så den smälte ihop med kartan. Så stort är Just Cause 2.

Grafiskt är det fantastiskt hur stort det är men ändå snyggt, lätt bland de snyggare spelen idag om man räknar in storleken och att man kan åka vart som helst på kartan utan laddningstider. Det är inte samma wow som när jag spelade ettan eftersom det inte är ett generationslyft sedan dess, men visst är det riktigt tilltalande. En dålig grej med just ettan var upprepande miljöer. Det är helt fixat nu. Panau är designat för variation. Det finns snötäckta berg som påminner om Uncharted 2:s Himalaya, stora metropoler, floddeltan, ökenlandskap, issjöar och givetvis djungel, massor med djungel. Till och med terrängen känns annorlunda, vart man än går så finns det något nytt att titta på som man inte sett tidigare. Ena stunden åker man buggy bland sanddyner, andra bestiger man ett i det närmaste lodrätt berg i kylan och tredje hittar man en tempelruin mitt i den snårtäckta, gröna djungeln.

Tekniskt är det så tilltalande som en paradisö ska vara. Att se landskapet ovanifrån hängandes i sin fallskärm flera kilometer upp är en syn i sig. Det kristallklara vattnet reflekterar solen och fiskar kan ses simma under ytan. Går man under vattnet möts man av smutspartiklar, instrålande solljus, sjöväxter och fiskstim. Förvånansvärt snyggt med tanke på storleken. På land är det inget Crysis förstås men det är helt klart tilltalande även på nära håll mycket tack vare snygga ljuseffekter, vibrerande färger, fantastiska vyer och mjuka partikeleffekter. Explosioner och rök ser väldigt bra ut och har dessutom rätt tryck i ljudet. Vilket är tur eftersom saker och ting sprängs konstant i actionsekvenserna. 360-versionen är låst i 30 bilder per sekund och jag har aldrig märkt av en dipp, i så fall maskeras det av motion blur (eller snarare av V-sync). Jämför det med GTA4s ojämna bilduppdatering trots en mindre värld. Pop-in finns fortfarande och märks av tydligt om man letar efter det men drawdistancen är underbart lång, man kan se hela ön bara man har rätt utsiktspunkt.

Deformeringen tillför också en hel del. Bilarna är inga riktiga märken så de kan bucklas och förstöras i allra högsta grad på ett snyggt sätt. Skjut punka på framhjulen hos en jagande jeep i en biljakt och se den slira och volta av banan på ett filmiskt sätt. Mycket kan skjutas sönder, tyvärr finns begränsningar. Fysiken är ständigt närvarande. Ser du ett solparasoll eller ett bildäck så är det ett löst objekt som du kan binda fast vid till exempel en passerande bil och se den släpas efter. Tyvärr tycker jag man misslyckats med själva bilkollisionerna. En frontalkrock med en annan bil ger oftast inte den effekt man vill ha varken visuellt eller ljudmässigt, däremot känns det bra att krocka in i andra objekt.

Det som gör spelet unikt är kombinationen änterhake + fallskärm. Med hjälp av den kan man som sagt fästa olika saker till varandra och leka runt med fysiken, eller så kan man dra sig själv till vad som helst. Men det som är dess bästa användningsområde är möjligheten att från stillastående sätta Rico i rörelse genom att först fästa änterhaken och dra in och sedan aktivera fallskärmen mitt i luften. När man väl är luftburen kan man styra sin fallskärm, veckla in/veckla ut den när man vill och ta sig framåt genom att greppa med änterhaken i olika saker. Kommer ni ihåg spindelmannenspelen? Detta är mer Spindelmannen än vad Spindelmannen själv någonsin var. Fast utan sugproppar då. När man bemästrat tekniken kan man ta sig upp för vad som helst och landa på en knappnål. Det är beroendeframkallande att markera någonting på kartan och se avståndet krympa ju närmare man kommer. Två kilometer bort bara? Det går ju i ett nafs! Sen zippar man iväg i Spideystil. Det finns tusentals saker att plocka så kabeln går varm.

Fallskärmen kan man med andra ord kontrollera som en gud, den kontrollen är perfekt. Mindre perfekt är bilkontrollen. Den går an, men tar man ut svängarna för mycket så vurpar man runt som en pappersbit i full storm och känslan är inget vidare bakom ratten. Det är olika friktion på underlagen också, jag rekommenderar inte limousin på en snötäckt slalombana. Det gick inget vidare. Flygplan, båt och helikopter är däremot lättmanövrerade. Bad Company 2-fans kommer njuta av att tjacka en helikopter här. Förresten, att starta flygplanen är enkelt, att landa dem intakta... är lite svårare. Tur då att man inte behöver sitta i. Terrorattacker blev till slut vardagsmat.

Just Cause, ettan, var ett mycket bra spel. En åtta i mina ögon. Inte riktigt lika förlåtande var kritikerna och spelet hade faktiskt många fel. Mina Just Cause-kamrater.. var glada. På nästan alla dessa bristfälliga punkter har man gjort förbättringar. Sidouppdragen är inte lika repetitiva på långa vägar. Visst gör man fortfarande samma sak, men det kan sägas om alla spel som har ett grundkoncept. Nu är varje nytt ställe annorlunda. Autosiktet är borta, viss autoaim finns kvar men inte som i ettan där man inte behövde sikta alls. Man kan dessutom zooma in och sikta manuellt, något jag tycker är lättare än i ettan.

Detta eliminerar också en tredje svaghet i föregångaren, svårighetsgraden. Ettan var för enkel, nu är det utmanande redan på normal. Fienden tål många skott innan man uppgraderar vapnen, såtillvida man inte sätter huvudet, och de blir starkare ju längre man spelar. För det mesta blinkar Rico rött och får köra guerillataktiker. Liven återställer alltid till en minimumgräns om man håller sig undan men tar man för mycket skada måste man gå till hälsostationer för att få fullt med liv igen. Jag tycker det är ett bra, rättvist system och det är ju bättre än att behöva ta avbrott i nöjet med att åka taxi till snabbmatsrestauranger för att komma i form igen.

Fler svagheter från ettan som förbättrats? Änterhaken och fallskärmen är som sagt mer utvecklade. I ettan hade de potential men var väldigt begränsade. Animationerna är bättre överlag så Rico springer inte längre som John Cleese i Monty Pythons Ministry of Silly Walks (men jag skulle gärna vilja att han kunde greppa tag i saker även med händerna så man inte behöver använda änterhaken för varje liten sak). Fiendens AI är förbättrad, men fortfarande korkad. De förlitar sig på mängder istället för taktisk briljans. Att kunna ta skydd bakom föremål är ganska basic vid det här laget Avalanche, ge dem än bättre intelligens till trean.

Men faktum är att det mesta som jag efterfrågade efter ettan är fixat. Autocentreringen av kameran är borta, autosave varje gång man hittar ett föremål är inlagt (i ettan kunde man dö utan att ha fått en checkpoint och förlora massa samlade saker), änterhaken kan greppa allting, meleeattacken är förbättrad. Och man behöver inte längre oroa sig för att bli bombarderad med raketer när man sätter sig i ett fordon som man alltid blev i ettan och dog mången onödig död utan förvarning. Om ens helikopter sprängs så har man alltid chansen att hoppa ur innan i JC2 och det är ont om raketskjutande fiender som tur är. Spawningen är dessutom inte lika påtaglig och 5 stjärnor i "wantedlevel" ger mer förlåtande konsekvenser och är lättare att fly ifrån.

Tyvärr har de inte lagt in fler djur som jag gärna hade sett. Djurriket i Panau är, bortsett från fåglar och fiskar lika dött som den strandade val man kan hitta som ett av flera påskägg (vad gäller andra påskägg så säger jag bara LOST). Lägg in fler djur i trean Avalanche, det hade varit hur häftigt som helst att simma och bli attackerad av en haj, eller stöta på apor i skogen. JC2 är i sina bästa stunder en turistresa, en upptäcktsfärd. Inte helt olikt Nintendos undervattensutforskande serie Endless Ocean (fast med en gnutta mer action). Så in med fler djur tack!

Jag nämnde tidigare att man kunde uppgradera sina vapen. Det finns något som heter svarta marknaden. Denna kan man tillgå när som helst. När man förstör och tar över saker i spelet tjänar man pengar, dessa används till att beställa fordon och vapen därifrån. Tyvärr är det ont om pengar, efter 25 timmar har jag 1,5 miljoner vilket räcker till 15 attackhelikoptrar. Det går helt enkelt inte att beställa från SM regelbundet, man får välja sina tillfällen väl och se det som en sista utväg. Det är förbrukningsvaror.

Genom att hitta lådor spridda över Panau kan man uppgradera sina vapen och fordon, genom att hitta armorboxar uppgraderar man Ricos liv. Systemet är ganska onödigt, till trean vill jag se ett djupare system där man kanske kan uppgradera sin änterhake, få rustning, kanske olika färdigheter, meleeattacker... Gärna ett system där man blir starkare ju längre man spelar så att man känner av att man utvecklas. För utveckling blir lite lidande när allt är så fritt som det är. Du kan gå vart du vill från första början, kapa vilket fordon som helst. Det finns liksom inga begränsningar. Nu säger jag inte att jag vill ha begränsningar, men att man blir ännu mer bad ass mot slutet hade varit häftigt.

Och till trean - Co-op. Ge oss. Snälla. Det hade varit det ultimata co-op spelet.

Ljudmässigt hade man i Just Cause ett mexikanskt tema. Nu är det istället utbytt mot James Bond-aktiga melodier. Det fungerar bra som bakgrundsljud men det är inget man direkt tänker på i efterhand. Resten av ljudet, förutom det ambienta (explosioner, fallskärmsfladder, fiskmåsar etc) är kasst. Dialogerna och fiendens utrop är märkbart uselt, här märks det att man inte satsat mycket. Precis som mellansekvenserna som i sidouppdragen består av samma upprepande sekvens nästan hela tiden. Varning för er som gillar story och välgjorda mellansekvenser, det finns inte att hitta här. Den jamaicanska accenten på en kvinnlig, porrig fraktionsledare är skrattretande och Ricos oneliners lika stela som hans karaktär.

En annan missad detalj i spelet är att det är väldigt svårt att hitta alla byggnader man ska förstöra. De är förvisso markerade med en stjärna och rödfärgade, men det finns ingen radar som visar vart man hittar dem som med uppgraderingslådorna. Man vill gärna få de där 100 procenten i varje stad, få den gröna bocken på kartan och den lilla tillfredsställande agenttrudelutten men eftersom det inte finns något som visar vad man saknar kan man finna sig i att slita sitt hår letandes efter den sista grejen att förstöra.

PS3-ägarna är lyckligt lottade. De kan spela in när de spelar och lägga upp direkt på youtube. Jag önskar det fanns till 360 för jag har varit med om mycket häftiga grejer som jag inte tagit upp eller helt enkelt glömt av eftersom det händer jämt och ständigt. Eftersom en bild säger mer än tusen ord och en video säger mer än tusen bilder så rekommenderar jag er att titta på följande korta PS3-inspelade klipp för att se hur det fungerar och just hur GALET och roligt spelet är. Och det är väl det enda som i slutändan betyder något?

http://www.youtube.com/watch?v=O3rSSd0opis&feature=channel
http://www.youtube.com/watch?v=i6r1EG5rF0A&NR=1
http://www.youtube.com/watch?v=c-oZsUMQ-MI
http://www.youtube.com/watch?v=RagRUPH8YAk
http://www.youtube.com/watch?v=oLQj4TjeZgk
http://www.youtube.com/watch?v=lOQ64VIdJoc
http://www.youtube.com/watch?v=HlPu4x-2sbw&feature=related

De som spelar på PC kan njuta av Bolo-patchen. I 360-versionen kan man bara fästa en sak vid en annan på en och samma gång. Med Bolo-patchen kan man fästa hur många gånger som helst (se bild nedan) vilket hade öppnat tusentals möjligheter till awesome. Bara att hoppas att det kommer även till konsolerna.

Just Cause 2 är ett spel man gärna återvänder till för att spela några timmar om dagen och jaga procent, utforska, försöka ta alla spännande achievments, eller bara glida runt. Tiden går snabbt i Panau, faktum är att jag vill spela mer nu, så jag känner att jag måste avrunda. Ni som känner mig här på sidan vet att jag möjligtvis har en viss förkärlek för serien. Jag har sett på spelet med kritiska ögon men ett spel som ger mig 25 timmar spelglädje utan att få mig att tröttna det minsta och som motiverar mig att samla 100% utan något egentligt syfte måste anses vara ett av årets absoluta höjdpunkter. Det är skillnad på ett spel som Mass Effect 2 och detta, de erbjuder helt olika nöjen. Men varför skulle man inte ge det här högsta betyget? För att det saknar story? Vad spelar det för roll när man knappt kan lägga ned handkontrollen? I mångt och mycket är JC2 som New Super Mario Bros, det går att göra spel som tar en tillbaka till tiden då produktionerna inte var så stora och storyn inte en central del av spelet.

Avalanche har gjort ett spel som bäst kan beskrivas som Just Cause Evolved, det är som ettan men utvecklat och förbättrat på alla punkter. Precis som Mass Effect 2 var. De svagheter man hittar i bland annat storyn är småsaker i det enorma sammanhanget. Är ni ute efter ett sandlådespel som förmedlar ren glädje och ger er en försmak av semestern? Vill ni ha KUL? Vad väntar ni på? Åk och köp!

+ Underbara vyer och tropisk semestergrafik
+ Ren spelglädje
+ Änterhaken och fallskärmen gör spelet unikt
+ Fullt av action
+ Utforskningsmomentet, enorm frihet
+ Lång hållbarhet

- Känslan i bilkörningen
- Svårt att hitta alla regeringsbyggnader
- Story och dialog