Silent Hill: Shattered Memories

Det här är det bästa spelet som du kan spela på din Wii om du gillar stämningsfull skräck. Och då menar jag verkligen stämningsfull. För Shattered Memories förlitar sig inte på blodig slakt av monster som lurar runt varje hört. Nej, här har du inte ens några vapen. Det enda min karaktär är beväpnad med är en ficklampa och en mobiltelefon. För när monster dyker upp finns det bara ett alternativ, spring!

Jag är Harry Mason. En vinterkväll tappar jag kontrollen över min bil och kör av vägen. Jag vaknar till efter en stund bara för att upptäcka att min lilla dotter är borta. Med ficklampan i darriga händer ger jag mig in i det insnöade Silent Hill i sökandet efter Cheryl. Så minns jag upptakten till den här historien när jag i början av spelet sitter i fåtöljen hos min psykolog för att återberätta det som hände i den fördömda staden. Men kan jag lita på mina minnen och kan jag lita på spelet?

För det första som dyker upp på skärmen när jag startar Shattered Memories är en "varning" om att spelet övervakar mina handlingar och formar upplevelsen därefter. Spelet spelar mig lika mycket som jag spelar det, heter det. Och jag är beredd att hålla med. Den Lynch-doftande handlingen i sig är skruvad och Harry upptäcker snabbt att hans naggade minne kanske spelar honom ett spratt eller två. Att spelet dessutom ändrar många detaljer beroende på mina handlingar lägger till ytterligare en dimension till den redan bisarra verkligheten i Silen Hill och snart vet man inte vad som faktiskt händer på riktigt och vad som fabuleras i efterhand av Harrys (mitt) psyke.

Shattered Memories är indelat i tre distinkta moment. Det första är de återkommande samtalen med psykologen som fungerar som avbrott mellan spelets olika kapitel men också är det tillfälle där spelet passar på och profilerar mig som spelare via de frågor och övningar som psykologen utsätter mig för. Spelets största del består dock av utforskning av Silent Hill. Harry rör sig fritt i delar av staden, utforskar byggnader och, via välimplementerade rörelsekontroller, löser pussel i sitt sökande efter Cheryl. Här finns inga monster eller påtagliga faror men det vilar en ruggig stämning över varje steg jag tar. De övergivna gatorna och husen inslagna i snö och mörker skapar en närmast ödesmättad atmosfär vilket den sparsmakade musiken bara förstärker. Här är ficklampan min bästa vän. Den styr jag självklart intuitivt med wiimotens pekfunktion och dess ljus skapar en stram väg genom Silent Hill, men också dansande skuggor som tillför ytterligare en dimension av skräck. Vem eller vad kommer dyka upp ur mörkret när jag rundar nästa hörn, är en tanke som alltid gnager i bakhuvudet trots att jag vet att den här delen av spelet är fritt från livsfara. Att Shattered Memories trots den vetskapen konstant lyckas hålla mig på helspänn är självklart en bedrift.

Jag vandrar genom en mardröm...tills mardrömmen plötsligt blir verklig. I de så kallade nightmares täcks omgivningarna plötsligt av is och en alternativ och högst obehaglig version av Silent Hill uppenbara sig och befolkas av ansiktslösa monster. Och jag är deras enda måltavla. I dessa labyrintliknande partier är det bara att springa tills Harry har hittat en väg ut ur mardrömmen. Om ett monster hinner ifatt mig kastar jag av mig denne med motsvarande rörelse med wiimote och nunchuck. Ibland hittar jag även facklor som åtminstone för en stund håller varelserna på avstånd. De fullständigt isbelagda och förvridna omgivningarna, varelsernas blodisande skrin och obönhörliga jakt skapar en stark känsla av panik som bildar en starkt kontrast mot resten av spelet. Det här är psykologisk terror där utvägen inte ligger ett hagelskott bort. Ett råd bara. Om du är lättskrämd, gör dig själv en tjänst, tryck inte ner på styrkorset medan du flyr från de ansiktslösa mardrömsvarelserna.

Nytolkningen av Silent Hill på Wii är en uppvisning i fullständigt logisk men också symbolisk symbios mellan handling och gameplay och när det oväntade och fullständigt briljanta slutet slog mig med häpnad föll alla pusselbitarna på plats och Shattered Memories blev ett av de mest engagerande spelupplevelserna på länge.