Battlefield: Bad Company 2

I en tid då marknaden flödar över av förstapersonsskjutare, varav åtskilliga håller god kvalitet, krävs det något alldeles extra för att sticka ut ur mängden. Utvecklarna som tillsammans utgör DICE är inte precis några gröngölingar inom genren, men lyckas de skapa något nytt och intressant även utanför deras bekvämhetszon, flerspelarläget?

Senaste gången de försökte sig på enspelarläget lyckades de ändå ganska bra. En tam story backades upp av skön humor och stor frihet. I Bad Company 2 känns mycket bekant, men det finns även en hel del nyheter.

Why call it singleplayer? You always got company.

I enspelarläget återförenas vi återigen med grabbarna från ettan, men inte före du har gjort en tur till stilla havet under en för oss nu väldigt urlakad tidsperiod. Lyckligtvis dröjer du inte kvar där länge utan slängs snabbt in i nutiden igen. Du spelar som Preston Marlowe, en ganska grå karaktär i ett annars väldigt färgglatt kompani. Dock verkar även dina förr så pratglada medsoldater tagit sig i kragen och kommit till underfund med sakens allvar, för storyn är denna gång mycket mer seriös och olycksbådande. Förvänta dig dock inget banbrytande historieberättande eller några djupgående tvister, detta är en klassisk popcornfilm i spelformat. Jag föredrar den mer linjära uppbyggnaden, och även nedtoningen av humorn känns rättfärdigad. Det finns fortfarande en hel drös med roliga mellansekvenser och humoristiska dialoger att njuta av för den som älskade ettan.

Allt som allt är enspelarläget bara förrätten. En skaplig bit man kan missa med gott samvete om man känner till vad som kommer därnäst.

Modern Warfare just got old

Alla med betyget godkänd i svensk spelhistoria vet att få bemästrar flerspelarläget som DICE gör. Milstolpe efter milstolpe har slagits i takt med varje ny del i serien. Denna gång har de dock större skor att fylla. Iochmed BC2 tar BC-serien steget till PC, och alla BF2-fantaster suktar med all säkerhet efter en upplevelse som lämnar deras gamla favorit i hyllan. Samtidigt kämpar DICE för att återta tronen från rivalerna Infinity Ward och deras miljonsäljare Modern Warfare 2. Förväntningarna är minst sagt skyhöga från alla parter. Resultatet av två års utveckling är lyckligtvis allt annat än negativt.

Det finns fyra klasser i BC2: Assault, Engineer, Medic och Recon. Som Assault är du dödlig på kort till medelavstånd. Du har även förmågan att ge andra personer ammunition, vilket alltid behövs eftersom varje spelare startar med en blygsam tillgång på just den varan. Ditt jobb som Engineer är att spränga diverse fordon i bitar med ditt pålitliga raketgevär, samt reparera andra fordon med den fantastiska mirakelborren du bär runt på. Som Recon regerar du på avstånd. Du har även tillgång till rörelsekänsliga handbollar och fjärrdetonerande sprängdeg. I jobbet som Medic ingår det att återuppliva fallna fränder och rädda andra kompisar från dödens hand med hjälp av dina medkits.

Erfarenhetssystemet är genialt, och uppmuntrar till lagarbete. En flitig medic är en nödvändig del i varje lag, och här är mödan värd besväret. Att återuppliva kompisar och hela deras skador ger gott om poäng, vilket är nog belöning för att göra jobbet så bra som bara möjligt. Detta gäller för alla klasser. Alla förmågor är nödvändiga på slagfältet, och alla förmågor ger tonvis med poäng till den som sliter. Går du bara in för att döda kan du förvänta dig lite poäng och sura lagkamrater.

Där det finns erfarenhet att tjäna finns det också upplåsbara belöningar att lägga giriga labbar på. BC2 bjuder på en hel drös med vapen, några begränsade till de olika klasserna såsom maskingevär till medics och prickskyttegevär till recon. Andra vapen som pistoler och hagelbrakare, går att använda med alla klasser. Vapenbalansen är genial, och varje vapen både låter och beter sig annorlunda. Detta bidrar till en realistisk vapenkänsla, samt att skjutandet aldrig utvecklas till en enformighet.

En annan viktig del av flerspelarläget är fordonen. Alla Battlefield-spel har dem, och BC2 är lyckligtvis inget undantag. Det finns ett fordon för alla smaker, allt ifrån den snabba och lätta fyrhjulingen till pansarkolossen M1 Abrams går att ta befäl över. För den som föredrar att regna ner död på hjälplösa marktrupper finns det även helikoptrar, vilka mer än tillräckligt tillgodoser det behovet. Fordonen är imponerande hjälpmedel på slagfältet, men de är inte övermäktiga. En fyrhjulingsförare är väldigt sårbar, och så även pansarvagnarna, vars låga hastighet och sega manövrering gör dem till en gigantisk måltavla i trånga stadsutrymmen. Fordonen tillför till upplevelsen utan att störa spelets redan goda balans. Taktisk användning av dem är nyckeln till vinst i de flesta fallen, vilket är precis hur det ska vara.

Även den välkända förstörbara omgivningen återvänder i BC2 med förnyad kraft. Den skapar ett djup i matcherna som är svår att vänja sig vid till en början. Vinden på ett hus är inte längre det mest ideala gömstället för en krypskytt när en välplacerad granat kan rasera ena väggen på huset. Av denna anledning erbjuder även förstörelsen ett fräscht perspektiv rent taktiskt och bidrar mycket till känslan av att det är ett slagfält du befinner dig på.

Sammanfattningsvis tar flerspelarläget flera nya steg, och förbättrar funktioner som vi nu tar för givet i en onlineskjutare. Summan av kardemumman är en onlinedel som både tillfredsställer hängivna fans och även lockar till sig en god andel nya spelare från andra jättar såsom MW2.

(Jag skulle kunna skriva mycket mer om just denna del av spelet, men det skulle troligen bli aningen långdraget. Jag hänvisar därmed till min blogg, som tar upp lite fler positiva aspekter av flerspelarläget.)

Från en grafiksynpunkt varierar BC2 från fantastiskt till "bara" bra. Ritavståndet är enastående. Vyerna är storslagna, och gränsar stundtals till fotorealism. Bristande texturer och kantiga skuggor bryter vid vissa tillfällen illusionen, men i genlag håller grafiken en hög kvalitet. Jag har bara spelat xbox versionen, och har man en monsterdator märks en tydlig skillnad mellan båda versioner, främst tack vare pc versionens stöd för Direct X 10 - 11. De förstörbara miljöerna imponerar även de rent grafiskt. I synnerhet i flerspelarläget, där banornas utseende skiftar radikalt under matchens gång. Ljudmässigt är BC2 ett av sitt slag. Det finns för närvarande ingen som slår DICE i ljudproduktion. Man måste spela spelet för att förstå med vilken detaljkänsla ljudet har blivit tillämpat. Det mest (iöronfallande) är det tondövande ljudet när man avfyrar vapen inne i hus. Ljudet studsar mellan väggarna, och du kan till och med höra ljudet av patronerna som möter golvet. En finkänsla av hittills ej hört slag.

Battlefield Bad Company 2 gör inte anspråk på att vara unik med sin kampanj. Det var dock aldrig DICE avsikt från första början. Vad deras rykte däremot utlovade var ett beroendeframkallande flerspelarläge med det taktiska djup som alltid varit synonymt med ett spel från Battlefield-serien. På den fronten lär ingen bli besviken.

+
Fantastiskt ljud, storslagna vyer.
Underhållande flerspelarläge

-
Något svag grafik på sina ställen