Call of Duty: World at War

Call of Duty: World at War utspelar sig under andra världskriget från år 1942 till 1945, och vi får följa den sovjetske menige Dimitri Petrenko från stalingrad till de sista timmarna av kriget i Berlin. Vi får även följa den amerikanska marinsoldaten Miller under stilla havs-kampanjen.

Jag hade inga speciella förväntningar på spelet, vilket förmodligen gjorde att jag tyckte om det så bra som jag gjorde. Det är betydligt våldsammare än föregångaren med allt från autentiska avrättningsbilder (vilket till och med en hårding som jag tycker är ganska otäckt), och avlägsnade lemmar, för att inte tala om grovare språk. Men det gör mig egentligen ingenting eftersom att det visar krigets hemskheter och allvar på ett mycket tydligare sätt.

Den sovjetiske kampanjen är klart den bästa, men även den amerikanske är bra. Vissa barnor där är dock lite enformiga då och då. Treyarch har lyckats bra med att hålla det cinematiska uppe precis som i föregångaren, och inledningarna, liksom avtoningarna, till de flesta banor känns mycket välgjorda.

Jag hade föreställt mig ännu ett vanligt andra världs krigs-spel med de vanliga momenten, men det visade sig vara mycket mer. Det var så mycket nytt för att utspela sig under andra världs-kriget.

När det gäller Multiplayer-delen så håller den tyvär inte alls samma standard som föregångaren. Banorna är inte lika roliga och det känns allmänt konstigt med en sovjetsk soldat i tyskland som strider mot tyskarna med en amerikans automat-karbin. Visst, det är inte dåligt, men det är inte alls lika bra som det skulle kunna vara.

Musiken blev jag också positivt överraskad av, till skillnad från Game Reactor-redaktionen. Det är inte samma gamla vanliga uttjatade deprimerande ångest sånger, utan mer hetsiga stress-melodier. Speciellt bra var musiken på banan "Black Cats" där man får kontrollen över under-officeraren Locke som befinner sig i ett stridsflygplan ovanför stilla havet för att undsätta männen på Okinawa. Just på den banan var stämningen på topp och jag får faktiskt erkänna att håret reste sig en liten bit på armarna.

Kändisar som Gary Oldman och Kiefer Sutherland står för voice-overn vilket man kan tycka är bra. Men jag personligen tycket det är förvirrande, för det känns lite som att man tar order från självaste Jack Bauer. Men det här kan man självklart ha delade åsikter om.

Ett stort plus är det omtalade sido-läget "Nazi Zombies" som gick hem stort hos mig. Det är ett mycket underhållande bonus-läge som man kan starta upp när man är trött på vanlig Multiplayer. De tre extra Nazi Zombies-banorna som ingick i Map Packsen är mycket välgjorda och det känns som att man har lagt ner en del tid och fundering på varje bana.

Jag sammanfattar med en sjua i slutbetyg och rekomenderar spelet till alla WWII-fanatiker som vill ha nåt nytt inom genren. I kort och gott ett bra spel värt pengen.