Mass Effect 2

Det spel som övertygade mig om att det finns en vardag, även i rymden, och ledde oss genom ett episkt äventyr har fått en minst lika episk uppföljare. Mass Effect 2 var ett av årets mest efterlängtade spel och det förstår jag.
Jag älskade Mass Effect, inte bara det äventyr man kastades in i, utan även karaktärerna, atmosfären och planeterna man besökte. Karaktärerna i Mass Effect är mer älskvärda än i något annat spel jag kan komma på. Det är därför inte mer än rätt att många av dem följer med i uppföljaren.

Äventyret börjar när Normandy SR1 attackeras av ett oidentifierat skepp. Panik råder ombord och alla skyndar sig till flyktkapslarna.
En tid senare vaknar Shepard upp på en rymdstation utan att veta hur han kommit dit eller vad han gör där. I början är informationen begränsad, men han kommer snart i kontakt med en ny arsenal och en uppgraderad body armor som man nu kan matcha som man vill med utbytbara delar. Snart vankas det dock problem då han upptäcker att stationen är under attack.
Det dröjer inte länge innan man stöter på Jacob Taylor, som har rollen Kaidan Alenko hade i ettan.

Efter att ha flytt från den medicinska rymdstationen möter han sin nya uppdragsgivare "The Illusive Man". I detta ögonblick startar fortsättningen på det episka äventyret i Mass Effect. Människor har kidnappats från diverse kolonier och Shepard är den enda man vågar skicka ut för att lösa mysteriet.
Från detta tillfälle dröjer det inte länge förrän man nya fiender, karaktärer och platser introduceras. Det känns som att atmosfären i Mass Effect har förfinats och gjort mer omfamnande.
Den största förändringen jag märkte i Mass Effect 2 var hur det är mycket mer som händer runt omkring en. Exempel på det är en spelförsäljare som står och gör reklam för sina varor och två kroganer som står och diskuterar om det finns fisk i en fontän.
Man involveras i omgivningen på ett helt annat sätt än i ettan och invånarna på de olika planeterna har denna gång dessutom samband med varandra på en annan nivå. En stor del av Mass Effect och Mass Effect 2 är dialogerna, vilka inte är något annat är grymma.

Det faktum att man måste använda sitt samvete och tänka till innan man gör ett val saknas i de flesta andra spel och det måste vara den bästa biten.
Något jag även gillar skarpt är det nya sättet att hacka apparater.
Man behöver inte längre leda en pil till mitten av en cirkel, utan det finns nu två sätt; ibland blir man tvungen att koppla ihop elektriska kretsar för att kanske öppna en låst dörr, det andra sättet är att matcha olika delar av en datafil för att kanske komma åt information i en dator. Jag tycker att detta sätt är extremt bra gjort och dessutom mer realistiskt.

Ljudet och musiken har även utvecklats sedan Mass Effect och det finns nu mer av allt, gällande dessa två kategorier. Vapnen låter mäktigare än i föregångaren, atmosfär och alla andra ljud låter gudomliga. Soundtracket i Mass Effect 2 är välskrivet och passar in perfekt.

Röstskådespeleriet har sällan varit bättre än i Mass Effect och dess uppföljare, och man märker att röstskådespelarna trivs i sina roller.
Mass Effect 2 vore inte heller detsamma utan den komik som stoppats in i dialogen på ett mycket smidigt sätt. Det rör sig om allt från halvt efterblivna problem, en galen profet och inte minst Jokers ironi.

Mass Effect 2 följer, som sagt en episk story, med ett flertal mäktiga moment. Man glömmer, t.ex. inte när Jack spränger sitt gamla fängelse i luften eller när man hjälper Grunt att bli en del av krogan-klanen Urdnot.

Storyn berättas på det ett av de smidigaste sätt jag kan komma att tänka på och innehåller dessutom en hel del frihet. Då man inte kan eller helt enkelt inte har lust att rädda galaxen finns det ett antal solsystem att besöka och, om man vill, tömma på mineraler.
Mass Effect 2 bjuder därmed på maximal frihet. Man har dessutom sitt egna skepp, Normandy SR2, att utforska om man skulle vilja. Frihet är inte alltid bäst brukar man säga, men det stämmer inte alls överens med Mass Effect 2 där det är en del av spelstilen.

Ett så bra spel som Mass Effect 2 är dock inte helt utan brister, även om dessa är få och inte spelar någon stor roll. En av de "buggar" jag reagerade på är hur, under en konversation, kroppsdelar förflyttas från en position till en annan under bråkdelen av en sekund och jag misstänker att detta är en bugg i animeringen. Det är heller inget man märker om man inte kollar efter det. Något som inte heller är perfekt är att man ibland, under en dialog, kan upprepa samma rad femtielva gånger. De småmissar som finns räcker dock inte för att sänka spelet.

Om jag med ett ord skulle beskriva Mass Effect 2 skulle det ordet vara perfekt.