Mass Effect 2

... men vakten försöker bara slingra sig. Jag lyssnar på hans ord en kort stund innan jag fått nog. Jag är Shepard, hjälten som besegrade Saren och räddade The Citadel, och jag tänker inte ödsla min tid på denna obetydliga varelse. Innan han hunnit avsluta sin mening knuffar jag ut honom genom fönstret och med blicken följer hans fall nedför skyskrapan.

I två år väntade jag på en uppföljare till ett av de spel jag anser vara bäst. I två år längtade jag efter att återigen få uppleva dendär otroliga känslan bara Mass Effect kan ge mig. Man känner trygg, älskad, hatad, modig, arg och elak. För en gångs tar du inte bara kontrollen över en karaktär, utan du tar kontrollen över dig själv i en annan form. Det är du som bestämmer vad som ska hända, hur ditt öde ser ut och vem som förtjänar din tillit. Äntligen är Mass Effect 2, ett spel som förväntas att krossa allt motstånd, tillgängligt för mig själv, och för dig, att spela. Det är nästan för bra för att vara sant.

Saren är besegrad, men galaxen är ännu inte säker. Shepard och besättningen har skickats ut för att besegra de kvarstående trupperna av Geth, en typ av fiende vi är allt för bekant med. Men allt står inte rätt till. Ett skepp de aldrig tidigare skådat dyker upp från ingenstans och börjar hänsynslöst attackera Normandy, som inte har en chans att slå tillbaka. Vi får se hur karaktärer vi känner till kämpar för att hålla rymfarkosten samman, men förgäves. Besättningen evakueras medan skeppet slits i bitar. Shepard separeras från resten av gruppen och innan man riktigt förstår vad som faktiskt hänt blir allt svart.

Denna mäktiga mellansekvens inleder vårat efterlängtade rymdäventyr, och Bioware kunde inte byggt upp en bättre början än såhär. Den lämnar mig ovetande men taggad. Jag lyckas knappt sitta still och leendet på mina läppar vägrar att försvinna. Det är nu det gäller!

Två år passerar och det visar sig att situationen i rymden är värre än någonsin, i alla fall för människorna. En ny typ av fiende som kallas The Collectors har börjat visa sig i den lite mer allmänna världen, och fördriver sin tid med att attackera kolonier och plockar med sig människor som de uppenbarligen vill använda i någon form av experiment. Konstigt nog verkar ingen göra någon större insats i att försöka stoppa detta. Förutom Cerberus, en mänsklig organisation med det mycket dåligt rykte. Cerberus spenderar två år och en hel förmögenhet på att återställa Shepard sedan Normandy attackerats. De gör allt för kommendören ska bl lika briljant som innan, och i gengäld tvingas Shepard att arbeta för dem.

Mass Effect 2 visar redan från början att Bioware inte har förlorat sin förmåga att föra fram en bra story på ett mycket imponerande sätt. Man sitter som förtrollad i soffan, och suktar ständigt efter mer. Det tar inte lång tid innan man får möta hjärnan bakom Cerberus, en man som kallas sig The Illusive Man. Han är numera den som drar i spakarna, även om Shepard fortfarande har samma möjligheter som när han var en Spectre. Från och med nu skickas du alltså ut i den värld vi lärde känna i det första spelet, som självklart har mängder med nya planeter, städer och andra platser att besöka. Det är roligare än någonsin att utforska de olika solsystemen, och för att kunna göra detta har Cerberus varit generösa nog att bygga en ny Normandy, som är både större och bättre.

Efter spelets inledning jag beskrev tidigare är det dags att modifiera din karaktär. Det är nu du väljer namn, utseende, bakgrund och klass. Ni är säkert medvetna om att det är möjligt att importera sin sparfil från det första spelet, men det hindrar dig inte för att ändra hur din karaktär ska se ut, eller vilken klass du vill spela som. Personligen fann jag det som ett stort plus att det exakta utseendet på din karaktär från ME följde med, vilket verkligen gav intrycket av att handlingen bara fortsatte, utan det långa uppehåll vi fått genomlida. Klasserna är desamma, men har uppdaterats en aning och tillgivits några specialförmågor. Kan egentligen endast prata för de klassar jag själv testat, men om man tar en titt på hur de alla ser ut går det inte neka till att varje klass har sin egen charm.

Storyn är som i alla andra Bioware-spel helt fantastiskt skapad och framförs i en ruskigt imponerande grafik. De har även valt att variera de många olika sidouppdragen som i det första spelet var enformiga och tråkiga. Design, ljussättning och framförallt musik är omöjligt att klaga på och de välgjorda miljöerna tillsammans med en magisk atmosfär som verkligen får en att sugas in i Mass Effect 2s sci-fi värld. Att de även skrapat fram röstskådespelare som verkligen lever sig in i karaktärer och får fram realistiska resultat är självklart inget minus.

Stridssystemet är i grund och botten samma som i det första spelet, men har förbättrats på vissa smådetaljer vilket gör striderna mer intensiva och levande. Bioware har verkligen satsat på att föra in mer action i sin uppföljare vilket jag inte alls har något emot. Mindre tillägg som att skadade robotar försöker fly genom att kräla iväg eller fortsätter attackera även om man skjuter av ena armen bidrar endast till en härligare upplevelse. Vapensortimentet har även det uppgraderats och man är längre inte bunden till endast de vapen som satt fast på ens rygg under det första äventyret. Bioware har valt att lägga till nya vapen som förhoppningsvis hjälper dig i kritiska situationer.

Men det bästa med spelet är det sociala. Ditt uppdrag att stoppa The Collectors ses som omöjligt och för att lyckas med detta krävs en grupp bestående av de allra bästa. Därför handlar en stor del av spelet att hitta dessa karaktärer, och övertala dem att följa med dig. Att sedan leta upp deras position på Normandy och inleda konversationer för att lära känna dem bättre kan vara otroligt intressant. Det är även enormt trevligt att möta på bekanta ansikten under spelet gång. Detta gör man med det oerhört imponerande dialoghjulet, som vi alla lärde oss att använda i det första spelet. Jag kan inte påstå att de har förbättrat denna funktion, men den bevisar återigen hur genial den är.

En ny och mycket spännande funktion tillåter dig att på något sätt avbryta någon genom en god eller ond gärning. Någon du ogillar kanske beter sig illa och du mer än gärna vill få denna att hålla tyst, eller så kan du hindra någon gruppmedlem att göra något han/hon lär ångra.

Det enda jag hittills inte lärt mig att uppskatta med Mass Effect 2 är det nya sättet att skaffa mineraler (som i sin tur används för att uppgradera utrustning och skepp) på. Du ska nu scanna planeter helt manuellt genom att leda scannern över planetens yta och trycka till när den väl har hittat något. Det är väl egentligen inte så farligt, men jag känner att det i längden bara blir allt mer långtråkigt. Ett annat minus är hur de brutalt skalat ner galaxens huvudstad "The Citadel". Det som brukade vara ett hav av möjligheter är numera en liten och tråkig plats man inte kan göra mycket på.

Mass Effect 2 är sammanfattningsvis ett renodlat mästerverk som utan tvekan stormar rätt in på min topp 5-lista över bästa spel. Det känns som att Bioware har behållit det man verkligen gillade från första spelet, och förbättrat det man inte klarade av. Att slippa de långtråkiga turerna med fordonet Mako är exempelvis en klar förbättring. Samtidigt känns det som de kunde varit lite mer kreativa och istället för att bara ta bort fordonet kunde de ersätta det med något som faktiskt funkar. Men i slutändan finns det få spel som gör mig så nöjd som detta. Bioware har verkligen lyckats, och väntan till den tredje delen i serien har redan börjat. Även om jag inte är klar med Mass Effect 2 på långa vägar.

Story: 10/10
Ljud: 10/10
Hållbarhet: 10/10
Spelbarhet: 9/10
Grafik: 9/10

Plus:
Underbar story, klockrena karaktärer, dialoghjulet, magisk musik, bra sidouppdrag, bra stridssystem, professionella röstskådespelare

Minus:
Långtråkigt scanningsystem, vissa förbättringar kunde gjorts bättre